Jag fick en kommentar på ett tidigare inlägg igår som jag tänkte svara på i formen av ett nytt inlägg. Detta inlägg får också fungera som platsen för vidare diskussion av detta. Läs gärna kommentaren i sin helhet (den är inte så lång). Jag kommer att citera delar från den.
Liene (som är mycket välkommen hit till bloggen) skriver:
Vet du varför filosofisk tänkande får för lite utrymme hos kristna? för att ens egna tankar leder en fel. Man ska lyssna bara på den heliga anden.
Om du inte kan lita på dina egna tankar, hur kan du då veta att ”ens egna tankar leder en fel”? Påståendet att ”ens egna tankar leder en fel” är ju just dina tankar. Även om det är någon annan som är förmedlat det påståendet till dig så är det ofrånkomligt att dina egna tankar (ditt tänkande) är inblandade, exempelvis när du tar ställning till om påståendet är hållbart eller när du bestämmer dig för att förmedla påståendet vidare till mig.
Ditt påstående underminerar sig självt. Om ditt påstående är sant, då har du inget skäl att tro att det är sant, eftersom att du då inte kan lita på dina egna tankar om påståendet.
Påståendet att man endast ska ”lyssna på den helige anden” och inte lägga någon vikt vid sina egna tankar är också det djupt problematiskt. Hur ska du kunna avgöra vad som kommer från Anden och vad som inte kommer från Anden om du inte kan lita på dina egna tankar och ditt eget tänkande?
Paradoxalt nog så kräver ditt påstående (om att man endast ska ”lyssna på den helige anden”) att mitt tänkande inte leder mig fel.
Om mitt tänkande leder mig fel, om jag exempelvis tar miste på vad som är Anden, då kan jag omöjligt lyckas med att endast ”lyssna på den helige anden”.
Jag har uppfattat kristet tro på det viset att vi ska sprida kärlek, glädje och sprida kunskap om frälsningen, och inte leda folk i ännu mer mörker och förvirring. Man kan inte lyssna på 1000 sanningar om det finns bara en enda sanning och den ska vi hålla oss till.
Menar du att en genomtänkt kristen tro och världsbild är vad som leder till ”mer mörker och förvirring”? Jag skulle snarare påstå att det är det ogenomtänkta och antiintellektuella perspektivet som leder till mer mörker och förvirring. Det leder till en överbetoning av känslor och upplevelser som i princip alltid leder fel.
Bibeln räcker visst. Den innehåller precis allt! och jo, vetskap skulle nog gå ihop med Bibeln, kanske, men man kan inte utmana sig själv kompromissa med världens ande. [...] Även om vi vet mycket om vetskapen så leder den oss till inget alls! Världen kommer ändå gå under. Bara Gud består. Dom som är i Gud också förstår jag. [...] Varför så mycket snack om vetskapen egentligen? Vi ska ju tro på Gud. Räcker det inte?
För tydlighetens skull: Jag har inte påstått att Bibeln är otillräcklig för den funktion som Bibeln är tänkt att fylla. I det ursprungliga inlägget skrev jag att det inte räcker med bibelstudier för att utveckla en solid kristen världsbild. Detta är inte på något sätt detsamma som att påstå att Bibeln är bristfällig i relation till den funktion som Bibeln är tänkt att fylla.
Påståendet att Bibeln ”innehåller precis allt” är uppenbart falskt. Bibeln innehåller exempelvis ingenting om att en typ-2-diabetiker lider av insulinresistens. Bibeln innehåller inte heller något om att vatten består av H2O-molekyler.
Jag är osäker på vad du menar med att ”kompromissa med världens ande”. Du får gärna förtydliga det, om du vill.
Jag antar att du menar vetenskap när du skriver ”vetskap”. Du har helt rätt i att vetenskap (eller några andra av våra förehavanden) inte kommer att kunna rädda oss från ”världens undergång”. Om Gud inte existerar så är människans framtid helt klart hopplös. Entropin i universum ökar och universum rör sig mot den så kallade värmedöden. Om Gud inte existerar så är livet något av en minimal gnista i ett evigt mörker.
Om Gud å andra sidan existerar och är sådan som han beskrivs vara i Bibeln; då kommer Gud inte att låta den värld som Gud har skapat gå under, då är våra förehavanden – inklusive vetenskap - inte meningslösa. Att hålla på med vetenskap och undersöka världen blir då att undersöka det som Gud har skapat.
En klassisk kristen tanke är att Gud har uppenbarat sig i två ”böcker” – Bibeln och naturen. Detta innebär att vi kan lära oss saker om Gud genom att studera naturen. Att utmåla vetenskap som en sorts motsats till tro på Gud är därför ett stort misstag.
Räcker det inte med att tro på Gud? Tja, nästa gång du ska passera en vältrafikerad väg så kan du ju testa att hålla för öronen och blunda och istället bara gå och ”tro på Gud”, snarare än att tro på dina ögon och öron…
Jag tror inte att du testar detta. Du inser nog, hoppas jag, att det är en livsfarlig grej att göra. Det finns dock ytterligare ett skäl till varför det är en dålig idé: Gud har gett dig ögon och öron för att du ska använda dem. Så nej, det räcker inte att ”tro på Gud” – och Gud har inte heller tänkt att det ska räcka.
På samma sätt som att Gud har gett dig dina sinnen så har Gud även gett dig ditt förnuft och ditt tänkande. Verkar det då inte rimligt att använda även förnuftet?
Allt jag säger kanske inte är perfekt, men jag vet att Gud har de sanna orden ”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också” – Matt. 6.33
Jesus sa också: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd.” (Matt 22:37)
Unga kristna och alla kristna ska läsa Bibeln. Kanske inte hålla för många diskussioner. Om du får den heliga anden uppfattar du saker rätt ganska fort om inte på en gång. Folk ska leta den heliga anden som är en gåva från Gud. Ingen annan kan ge det, inga diskussioner kan ge det, inga tankar kan ge det. Man kan bara önska eller be om det, om man verkligen vill.
Du har rätt i att Anden är en gåva från Gud och inte något som vi kan trixa fram själva. Du har däremot helt fel i att Anden garanterar att man uppfattar saker rätt. Det finns inget stöd i Bibeln för något sådant. Det är vidare en väldigt farlig sak att tro, eftersom att man då tror sig ha rätt utan att behöva några skäl eller motiveringar för att det man tror är korrekt.
Om jag tror att Anden garanterar att jag uppfattar saker rätt, då har alla som inte håller med mig fel. Och när någon inte håller med mig, då beror det på att denne någon inte har Anden.
Med det perspektivet kan jag hitta på vilka tokigheter som helst och ändå tro att jag har rätt. Det är, som sagt, en väldigt farlig sak att tro. Och det är inte heller bibliskt.
(Det känns som att det här blev ganska långt, trots att jag ändå inte har uttryckt mig med den precision som potentiellt krävs för att undvika missförstånd, men det får duga ändå.)
