Alla inlägg med taggen vetenskap

Om tänkande, vetenskap, Bibeln och antiintellektualism – svar på en kommentar

Jag fick en kommentar på ett tidigare inlägg igår som jag tänkte svara på i formen av ett nytt inlägg. Detta inlägg får också fungera som platsen för vidare diskussion av detta. Läs gärna kommentaren i sin helhet (den är inte så lång). Jag kommer att citera delar från den.

Liene (som är mycket välkommen hit till bloggen) skriver:

Vet du varför filosofisk tänkande får för lite utrymme hos kristna? för att ens egna tankar leder en fel. Man ska lyssna bara på den heliga anden.

Om du inte kan lita på dina egna tankar, hur kan du då veta att ”ens egna tankar leder en fel”? Påståendet att ”ens egna tankar leder en fel” är ju just dina tankar. Även om det är någon annan som är förmedlat det påståendet till dig så är det ofrånkomligt att dina egna tankar (ditt tänkande) är inblandade, exempelvis när du tar ställning till om påståendet är hållbart eller när du bestämmer dig för att förmedla påståendet vidare till mig.

Ditt påstående underminerar sig självt. Om ditt påstående är sant, då har du inget skäl att tro att det är sant, eftersom att du då inte kan lita på dina egna tankar om påståendet.

Påståendet att man endast ska ”lyssna på den helige anden” och inte lägga någon vikt vid sina egna tankar är också det djupt problematiskt. Hur ska du kunna avgöra vad som kommer från Anden och vad som inte kommer från Anden om du inte kan lita på dina egna tankar och ditt eget tänkande?

Paradoxalt nog så kräver ditt påstående (om att man endast ska ”lyssna på den helige anden”) att mitt tänkande inte leder mig fel.

Om mitt tänkande leder mig fel, om jag exempelvis tar miste på vad som är Anden, då kan jag omöjligt lyckas med att endast ”lyssna på den helige anden”.

Jag har uppfattat kristet tro på det viset att vi ska sprida kärlek, glädje och sprida kunskap om frälsningen, och inte leda folk i ännu mer mörker och förvirring. Man kan inte lyssna på 1000 sanningar om det finns bara en enda sanning och den ska vi hålla oss till.

Menar du att en genomtänkt kristen tro och världsbild är vad som leder till ”mer mörker och förvirring”? Jag skulle snarare påstå att det är det ogenomtänkta och antiintellektuella perspektivet som leder till mer mörker och förvirring. Det leder till en överbetoning av känslor och upplevelser som i princip alltid leder fel.

Bibeln räcker visst. Den innehåller precis allt! och jo, vetskap skulle nog gå ihop med Bibeln, kanske, men man kan inte utmana sig själv kompromissa med världens ande. [...] Även om vi vet mycket om vetskapen så leder den oss till inget alls! Världen kommer ändå gå under. Bara Gud består. Dom som är i Gud också förstår jag.  [...] Varför så mycket snack om vetskapen egentligen? Vi ska ju tro på Gud. Räcker det inte?

För tydlighetens skull: Jag har inte påstått att Bibeln är otillräcklig för den funktion som Bibeln är tänkt att fylla. I det ursprungliga inlägget skrev jag att det inte räcker med bibelstudier för att utveckla en solid kristen världsbild. Detta är inte på något sätt detsamma som att påstå att Bibeln är bristfällig i relation till den funktion som Bibeln är tänkt att fylla.

Påståendet att Bibeln ”innehåller precis allt” är uppenbart falskt. Bibeln innehåller exempelvis ingenting om att en typ-2-diabetiker lider av insulinresistens. Bibeln innehåller inte heller något om att vatten består av H2O-molekyler.

Jag är osäker på vad du menar med att ”kompromissa med världens ande”. Du får gärna förtydliga det, om du vill.

Jag antar att du menar vetenskap när du skriver ”vetskap”. Du har helt rätt i att vetenskap (eller några andra av våra förehavanden) inte kommer att kunna rädda oss från ”världens undergång”. Om Gud inte existerar så är människans framtid helt klart hopplös. Entropin i universum ökar och universum rör sig mot den så kallade värmedöden. Om Gud inte existerar så är livet något av en minimal gnista i ett evigt mörker.

Om Gud å andra sidan existerar och är sådan som han beskrivs vara i Bibeln; då kommer Gud inte att låta den värld som Gud har skapat gå under, då är våra förehavanden – inklusive vetenskap - inte meningslösa. Att hålla på med vetenskap och undersöka världen blir då att undersöka det som Gud har skapat.

En klassisk kristen tanke är att Gud har uppenbarat sig i två ”böcker” – Bibeln och naturen. Detta innebär att vi kan lära oss saker om Gud genom att studera naturen. Att utmåla vetenskap som en sorts motsats till tro på Gud är därför ett stort misstag.

Räcker det inte med att tro på Gud? Tja, nästa gång du ska passera en vältrafikerad väg så kan du ju testa att hålla för öronen och blunda och istället bara gå och ”tro på Gud”, snarare än att tro på dina ögon och öron…

Jag tror inte att du testar detta. Du inser nog, hoppas jag, att det är en livsfarlig grej att göra. Det finns dock ytterligare ett skäl till varför det är en dålig idé: Gud har gett dig ögon och öron för att du ska använda dem. Så nej, det räcker inte att ”tro på Gud” – och Gud har inte heller tänkt att det ska räcka.

På samma sätt som att Gud har gett dig dina sinnen så har Gud även gett dig ditt förnuft och ditt tänkande. Verkar det då inte rimligt att använda även förnuftet?

Allt jag säger kanske inte är perfekt, men jag vet att Gud har de sanna orden ”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också” – Matt. 6.33

Jesus sa också: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd.” (Matt 22:37)

Unga kristna och alla kristna ska läsa Bibeln. Kanske inte hålla för många diskussioner. Om du får den heliga anden uppfattar du saker rätt ganska fort om inte på en gång. Folk ska leta den heliga anden som är en gåva från Gud. Ingen annan kan ge det, inga diskussioner kan ge det, inga tankar kan ge det. Man kan bara önska eller be om det, om man verkligen vill.

Du har rätt i att Anden är en gåva från Gud och inte något som vi kan trixa fram själva. Du har däremot helt fel i att Anden garanterar att man uppfattar saker rätt. Det finns inget stöd i Bibeln för något sådant. Det är vidare en väldigt farlig sak att tro, eftersom att man då tror sig ha rätt utan att behöva några skäl eller motiveringar för att det man tror är korrekt.

Om jag tror att Anden garanterar att jag uppfattar saker rätt, då har alla som inte håller med mig fel. Och när någon inte håller med mig, då beror det på att denne någon inte har Anden.

Med det perspektivet kan jag hitta på vilka tokigheter som helst och ändå tro att jag har rätt. Det är, som sagt, en väldigt farlig sak att tro. Och det är inte heller bibliskt.

(Det känns som att det här blev ganska långt, trots att jag ändå inte har uttryckt mig med den precision som potentiellt krävs för att undvika missförstånd, men det får duga ändå.)

Vetenskap, uppståndelsen och moralisk utveckling

Jag ögnade igenom det senaste inlägget på Christer Sturmarks blogg. Han skriver två saker som jag gärna kommenterar.

I lördags debatterade jag med matematikprofessorn John Lennox i Stockholm. Han tror på fullt allvar att Jesus gick på vatten, förvandlande vatten till vin och återuppstod från de döda. En man med vetenskaplig bildning tror på detta. Hur är det möjligt i dagens kunskapsrika värld?

Sturmark antyder att vetenskap befinner sig i ett sorts motsatsförhållande till försanthållandet ‘Jesus återuppstod från de döda’. Detta är i mitt tycke anmärkningsvärt. Dessa två skulle naturligtvis befinna sig i ett motsatsförhållande till varandra om det sistnämnda försanthållandet var ‘Jesus återuppstod på naturlig väg från de döda’, eftersom vetenskapen tämligen konklusivt har visat att döda människor inte återvänder till livet på naturlig väg (efter att ha varit döda en viss tid). Kristna har dock aldrig påstått att Jesus återvände till livet på naturlig väg; påståendet är att Gud ingrep i historien och uppväckte Jesus från de döda.

Om försanthållandet är att Gud uppväckte Jesus, då innebär det att det handlar om en händelse som ligger utanför vetenskapens område. Huruvida försanthållandet har sanningsvärdet sant är således en fråga som inte kan besvaras av vetenskapen.

Religionen har snarare bromsat mänsklighetens moraliska utveckling än hjälpt den.

‘Moralisk utveckling’ betyder rimligtvis att mina/andras/samhällets/världens moraluppfattningar och praktiker rör sig i rätt riktning. Men hur bedömer man om moraluppfattningar och praktiker rör sig i rätt riktning? Svar: Man jämför dem med en allmängiltig (objektiv) moralisk norm; ”den perfekta moraluppfattningen”. Om de moraliska uppfattningarna och praktikerna rör sig närmare normen, då rör de sig i rätt riktning.

Problemet för Sturmark är att han, med den världsbild han säger sig ha, inte har någon sådan allmängiltig norm att tillgå. Det verkar snarare som att han oproblematiskt och oreflekterat utgår ifrån att hans moraluppfattning är ”den perfekta moraluppfattningen”, mot vilken han sedan jämför historiens och samtidens avvikande moraluppfattningar (och kritiserar dessa för att de avviker).

Oliktänkare, objektivitet och partiskhet gentemot evolutionsteorin

Patrik Lindenfors och Christer Sturmark har bemött en artikel från Claphaminstitutet med rubriken Evolutionsteorien får allt svagare stöd ju mer vi vet om universum”. Inte helt oväntat har Lindenfors och Sturmarks artikel rubriken ”Evolutionsteorin mer bekräftad än någonsin”.

Dessa herrar skriver ett par saker jag inte kan låta bli att kommentera. Notera dock att jag här inte säger något, varken positivt eller negativt, om artikeln från Claphaminstitutet. Jag avser inte här argumentera varken för eller mot evolutionsteorin. Det jag vill diskutera är Lindenfors och Sturmarks resonemang.

Det finns några enstaka biologer i världen som är tveksamma till evolutionsteorin, med då är det alltid för att religiösa övertygelser står i vägen för en objektiv granskning av verkligheten.

Det här är intressant. Om en biolog är tveksam till evolutionsteorin, då beror det automatiskt på att ”religiösa övertygelser står i vägen för en objektiv granskning av verkligheten”. Detta är ju förstås väldigt bekvämt, att på förhand räkna bort biologer som är tveksamma till evolutionsteorin och slippa ta dem på allvar. Intellektuellt hederligt är det dock inte:

Även om det skulle finnas goda skäl till en biologs tveksamhet inför evolutionsteorin så spelar det ingen roll. Det saknar fullständigt betydelse. Denne är på förhand borträknad som en religiös pajas vars religiösa övertygelser står i vägen för en ”objektiv granskning av verkligheten”.

Sedan har vi det här med objektiviteten. Oberoende av om man bekänner sig till naturalism eller till en supernaturalistisk metafysik så innebär det oundvikligen att man har ett visst perspektiv på tillvaron. Frågan är: Varför ska vi tro att just det naturalistiska perspektivet (som jag antar att artikelförfattarna bekänner sig till) är objektivt? Det får vi inte veta.

I övrigt är det religiösa forskare ifrån andra discipliner och framför allt bokstavstrogna bibelfanatiker som inte kan ta till sig kunskapen om evolutionen.

Det här är också en intressant formulering: ”som inte kan ta till sig kunskapen om evolutionen”. Evolutionen är kunskap… Men vänta nu, är det inte precis det som ifrågasätts av den som är tveksam till evolutionsteorin? Ja – och då kan man inte avfärda ifrågasättandet genom att upprepa att evolutionen är kunskap.

(Jag utgår från att artikelförfattarna här använder termerna evolutionen och evolutionsteorin synonymt.)

I vilket fall som helst så är också denna formulering ett bekvämt sätt att slippa ta ifrågasättare på allvar. Inte helt olikt religiösa rörelser som viftar bort kritik med att den som kritiserar rörelsen är under djävulens inflytande.

Artikeln fortsätter med ett resonemang om varför evolutionsteorin är så ”svårsmält för religiösa”. De jämför med gravitationsteorin och menar – med rätta – att skillnaden mellan dessa är att gravitationsteorin inte har några religiösa implikationer, medans evolutionsteorin ”rensade … biologin fullständigt från behovet av en gudshypotes”.

Det är förstås detta som gör religiösa så ”partiska”. Det är förstås på grund av detta som religiösa övertygelser ”står i vägen för en objektiv granskning av verkligheten”. Javisst. Eller?

Hur många ursprungsförklaringar är tillgängliga för en religiös person? Jag vill påstå att det finns två tänkbara huvudförklaringar, givet en supernaturalistisk världsbild. Det två förklaringarna är: (1) Evolutionsteorin, som i sig själv inte förnekar att en övernaturlig entitet ligger bakom evolutionen, och (2) att en övernaturlig entitet skapade livet ”färdigt”, åtminstone i någon grad. Dessa förklaringar (och en mängd kombinationer av dessa) finns representerade bland religiösa.

Hur många ursprungsförklaringar är tillgängliga för naturalisten/den icke-religiöse/ateisten? En. Evolutionsteorin. Någon annan rimlig naturalistisk förklaring existerar inte. (Rätta mig om jag har fel!)

Så vem är det egentligen som har det starkaste motivet att – på andra grunder än naturvetenskapliga – förhålla sig på ett visst sätt gentemot evolutionsteorin?

Naturvetenskapen inte dogmatisk?

I Illustrerad Vetenskap nummer 2/2007 finns en artikelserie med titeln ”Kunskap mot tro” som huvudsakligen är ett försök att förklara varför ”Intelligent Design” inte är en godtagbar förklaring till människans ursprung.

I inledningen skriver man följande:

I flera århundraden kämpade kristendomen och vetenskapen om den sanna världsbilden, tills tro och vetenskap slutligen blev två helt skilda begrepp. Så måste det vara, om vi skall lära oss mer om världen omkring oss. (s 68)

Som vanligt förutsätts vi gå med på (1) att kristendomen är ekvivalent med Katolska kyrkan under medeltiden och (2) att vetenskap har patent på sanningen och att vad som är sant och inte kan avgöras med frågan ”Är det vetenskapligt?”. Problemet med det första är att det är en felaktig och orättvis generalisering. Problemet med det andra är att det är självmotsägande.

Om vetenskapen är den enda vägen till sann kunskap, hur kan då påståendet ”vetenskapen är den enda vägen till sann kunskap” vara sant när det påståendet självt inte är vetenskapligt? Och om vetenskapen nu inte är den enda vägen till sann kunskap, varför målas då frågan ”Är det vetenskapligt?” upp som det avgörande för huruvida något är sant eller inte?

Visserligen nämns detta, att frågan ”Är det vetenskap?” egentligen inte räcker för att avgöra om ett påstående är sant, i en av artiklarna (s 81). Men det viftas bort med att den vetenskapliga metoden i vår tid har ”uppnått stor allmän auktoritet”, som om nu det skulle ha någon betydelse för vad som är sant.

Förresten, vad är egentligen en ”vetenskaplig världsbild”? Är det ens möjligt att ha en sådan? Knappast. Den världsbild en människa har är inte begränsad till vad som ryms i begreppet vetenskapligt. Och om den var det, då skulle den inte kunna motivera vetenskapen, eftersom att vetenskap kräver en rad antaganden som inte är vetenskapliga.

Det mest anmärkningsvärda i de här artiklarna är i mitt tycke de beskrivningar man ger av ”riktig” naturvetenskap och på vilka grunder man avfärdar ID. På sida 84 kan man läsa följande:

Man kan inte i förväg utesluta att vi blir klokare i framtiden. Gjorde man det och inbillade sig att man sitter med den slutgiltiga sanningen, skulle man inte längre tänka som en vetenskapsman. Man hade lämnat den grundläggande forskningsmetoden, som bygger på möjligheten att falsifiera teorier och hypoteser. Man hade blivit dogmatiker.

[...]

Allt är hela tiden öppet för debatt, men den vetenskapliga metoden gör det möjligt att värdera hypoteser och teorier objektivt, det vill säga rensat från till exempel sociala, kulturella och religiösa förhållanden.

Lägg märke till att ”riktig” vetenskap inte tänker sig att den sitter med den slutgiltiga sanningen och att inga sociala, kulturella och religiösa förhållanden tillåts påverka värderingen av hypoteser och teorier. ”Riktig” vetenskap är inte dogmatisk. Men vad säger man när man avfärdar ID?

Det är på det hela taget ett avgörande problem för intelligent designs vetenskaplighet att teorin hänvisar till ett övernaturligt fenomen. Naturvetenskapen beskriver principiellt världen som ett resultat av naturlagar. Därför kan en teori som hänvisar till en orsak som inte är underställd naturlagarna principiellt aldrig vara naturvetenskaplig. Biologiska fenomen måste alltid ha en ”naturlig” förklaring och följa principen om ”kausal slutenhet”, alltså att allting i världen hänger ihop i kedjor av naturliga orsaker och verkningar.

[...]

Intelligent design bryter mot den många århundraden gamla regeln inom naturvetenskapen om att inte hänvisa till övernaturliga orsaker. (s 81-82)

En naturvetenskaplig förklaring av vårt ursprung får alltså per definition inte peka på en designer, utan den måste vara naturalistisk. Men hur var det nu med att inte tro att man sitter med hela sanningen och att inte låta sociala, kulturella och religiösa förhållanden påverka värderingen av hypoteser och teorier?

Den ”riktiga” naturvetenskapen har, så att säga, bestämt sig för att människans ursprung måste rymmas i naturalismen. Men att på förhand utesluta förklaringar som inbegriper en designer, vad är det, om inte dogmatiskt?

Vidare så imponeras jag inte av den ”riktiga” naturvetenskapens förklaring till människans ursprung när den på förhand utesluter en designer. Även om livet är designat så skulle den ju säga motsatsen. Varför ska jag då lita på att den förklaring som den kommer med är sann (och inte bara av typen ”i brist på annat”)? Det hela liknar en rättegång där rättsväsendet på förhand utesluter att förrövaren kan vara vit. Tillförlitligt? Välj själv.

Förvisso är det fullt möjligt att förrövaren faktiskt inte är vit och att livet inte är designat, men att på förhand anta att så är fallet, det talar inte direkt till fördel för förklaringens tillförlitlighet.

 
Filosofi/Religion