Får man ifrågasätta Todd Bentley och den så kallade ”Floridaväckelsen”? Svaret är självklart ja.
Övernaturliga fenomen räcker inte för att något ska kunna sägas vara exempel på Guds handlande. Detta är väldigt tydligt i Bibeln. Testet för att avgöra om något är från Gud är inte att räkna hur många häftiga saker som händer (eller åtminstone påstås hända). Det verkliga testet gäller läran och vad som predikas – om det är ett riktigt evangelium eller något annat.
Det man bör fråga angående Todd Bentley (och alla andra förkunnare) är alltså i första hand ”Vad predikar han? Vad lär han?” och inte ”Hur många sjuka blir friska?” eller något liknande. Det senare är helt irrelevant i sammanhanget.
Synar man vad Bentley lär ut behöver man inte leta länge för att hitta fatala felaktigheter. Bentley lär t.ex. att det finns änglar som är utsedda att fixa pengar åt den kristne (källa), vilket är obibliskt, och han pratar i överlag väldigt mycket om änglar och tillskriver dylika egenskaper och uppgifter som inte stämmer med vad Bibeln lär. Han säger också att ”The spirit realm [...] is a real physical place” (källa).
Att Bentley är ute och cyklar är dock inte så konstigt med tanke på Bentley’s mentorer. Titta t.ex. på den här videon och notera speciellt vad Bob Jones säger (som Bentley förstås instämmer i). Videon – som är ett avsnitt av Patricia King’s ”Extreme Prophetic” – är 28 minuter lång, men du lär inte behöva se hela innan du förstår vad jag menar.
Tittar man på vad Bentley säger och gör i Lakeland (där ”Floridaväckelsen” pågår) så lyser hans suspekta teologi igenom även där. Den superhäftiga ”smörjelsen” finns där – och bara där. Därför uppmanas folk från hela världen att åka dit och få tag i den. För just där finns en ”portal” öppen till himlen. Yeah, right! Se t.ex. det här och det här videoklippet.
Dagen har skrivit en del om ”Floridaväckelsen” och glädjande nog så är artiklarna i Dagen långt ifrån så ensidiga och okritiska som det Världen Idag skriver [1, 2]. Elisabeth Sandlund skriver t.ex. följande i gårdagens ledare:
Floridaväckelsen väcker starka känslor, både positiva och negativa. Dagens uppgift är den klassiskt journalistiska: Att hålla huvudet kallt, att redovisa, skildra, analysera och att ge sammanhang och bakgrund.
Det är en uppfattning som alla våra läsare inte delar. Några anser att vi bör sticka hål på det de anser vara en bluffbubbla, andra att vi inte ska ifrågasätta det som sker. ”Varför överhuvudtaget kritik när Gud den store gör något?” frågar en läsare.
[...]
Men förvissningen om att Jesus menar allvar får inte göra att vi hamnar i det andra diket, att vi okritiskt anammar allt som sker och inte vågar ifrågasätta. Ju mer framgångsrik en rörelse är, desto större är behovet av analys och granskning.
…och Emanuel Karlsten frågar: ”Spelar det ingen roll vilken teologi eller bakgrund budbäraren har? Är det viktigaste de övernaturliga yttringar som följer budbäraren?” Han fortsätter:
Ett bra exempel här är evangelisten Marjoe Gortner. Har ni hört talas om honom? Mannen tränades till evangelist redan vid fyra års ålder, och reste sedan runt i USA på väckelsekampanjer under 40-70-talet följd av helanden och andliga manifestationer. Men allt handlade om pengar.
Först för hans föräldrar, som visste att när människor var i andlig trans var de villiga att ”offra” stora summor pengar till evanglister, och sedan för Marjoe (som var hans ”artistnamn” ihopsatt av Maria och Josef).
Marjoe blev tonåring och snart över 20. Han drog in stora summor pengar, och till slut saknade Gud betydelse. Han kunde framkalla allt utan Hans inblandning. Tårar, helanden, och andedop.
Han förlorade tron på Gud. Men fortsatte turnera ändå. Kunde göra en ”crusade” ett halvår, och sedan leva gott på pengarna resterande 6 månader.
Tills han ett år inte kunde leva med sitt samvete längre.
Han bestämde sig för att göra en sista turné där han skulle avslöja allt. Han tog med sig ett kamerateam och sa till mötesdeltagarna att det handlade om en dokumentär om samfundslös tro. Bakom kulisserna beskrev han skeenden för kamerateamet, hur man framkallar andedop (”ställ er i ring och ta dit massa som kan tala i tungor, be de ropa högt, och till slut blir trycket så stort på den som inte kan, att han måste börjar pratar i tungor”) hur han vet exakt när han ska ta upp kollekt, och hur en kollega tipsade honom om hur man strategiskt kan lura till sig stora mängder pengar med allmängiltiga ”profetiska budskap”.
Marjoes film fick samma år en Oscar för bästa dokumentär. (se ett skrämmande klipp [...])
Ta gärna en titt på klippet om Marjoe – det bör ge en tankeställare. Ta gärna också en titt på hur folk har kommenterat Emanuels (med all rätt) kritiska blogginlägg. Vissa kommentarer gör mig mörkrädd. Kommentarer i stil med ”Ifrågasätt inte Guds verk! Tacka Gud istället!”, som om det är självklart att det är Gud som är i farten. Eller vad sägs om följande?
Signaturen ”Staffan”, angående folk som tror sig bli helade men sedan upptäcker att det inte var så:
”Det kan visst fungera så at folk verkligen blir helade, och sedan förlorar det. [...] Jag vet att det också [går?] att bli sjuk igen på grund av en kompakt fientlig omgivning – inför det man säger man fått av Herren.”
Kontenta: Passa er för att vara kritiska! Om ni är kritiska kan någon ”förlora sitt helande” – och det vill ni väl inte? Allvarligt talat, det här är inget annat än skitsnack. Finns det ett enda exempel i Bibeln på att någon ”förlorar sitt helande”? Nej! End of story.
Snacket om att man kan ”förlora sitt helande” är förstås väldigt bekvämt. För om någon, i en suggestiv atmosfär, intalar sig själv (och andra) att han/hon blivit helad, och samma person senare ifrågasätter om han/hon verkligen blev helad (förslagsvis för att symptomen finns kvar). Då kan man enkelt förklara det hela med att det var just ifrågasättandet som gjorde att han/hon ”förlorade sitt helande”. Vattentätt! Eller kanske inte. Tvärtom! Det är inget annat än en variant på Kejsarens nya kläder.
Signaturen ”Fred Skymberg”:
”Man ska nog akta sig så man inte strider mot Gud och det han gör! Vi har alla mer eller mindre farisistiska tendenser och dömande attityder. Det är sånt ogräs vi behöver rensa ut ur våra liv.”
Det här är kul. Först ett försök att få folk att bli rädda för att man ska ”strida mot Gud” om man ifrågasätter en förkunnare. Själva formuleringen innehåller förstås det sedvanliga tvärsäkra antagandet att det är Gud som gör. Sedan kommer det roliga: Fred säger att vi inte ska döma och att dömande är ”ogräs”. Men vänta nu, vad gör Fred när han säger så? Han dömer! Voila.
Så, åter igen, får man ifrågasätta Todd Bentley och det som händer i Lakeland, Florida? Ja, man både får och bör.
