Jag såg en rubrik i Aftonbladet idag: ”Döpte nalle – riskerar spöstraff” Min första tanke var att någon faktiskt hade praktiserat en dopritual på en nalle. Sedan läste jag vidare:
En brittisk lärare riskerar att dömas till spöstraff.
Brottet: Hon lät sina elever döpa en nalle till Muhammed.
Kvinnan som är verksam i Sudan, är misstänkt för att ha skymfat islam.Gillian Gibbons, 54, lät sina sjuåriga elever bestämma vad klassens nallebjörn skulle heta.
Barnen röstade bland annat mellan namnen Abdullah, Hassan och Muhammed, uppger skolans rektor Robert Boulos enligt BBC.
20 av de 23 barnen tyckte att namnet Muhammed passade bäst till nallen.
Finn fem fel!
Att dop inte är en namngivningscermoni bör tillhöra normal allmänbildning, även om många använder uttryck som ”döptes till Namn” och liknande. Möjligtvis kan det i vår kulturella kontext vara berättigat att tro att ordet har två betydelser (därmed har jag inte sagt att det är korrekt), men kan rubriksättningen på denna artikel bara vara ett olyckligt misstag grundat i en sådan förståelse av ordet? Jag är inte så säker på det.
Jag kanske är lite för misstänksam, men jag kan inte låta bli att tänka att rubriksättaren medvetet valde formuleringen ”Döpte nalle – riskerar spöstraff” för att ge artikeln/händelsen lite mer sliskig kontroverskänsla. Jag menar, vad låter mer sliskigt löpsedelsaktigt, nyss nämnda formulering eller ”Namngav nalle – riskerar spöstraff”? Inte det senare i alla fall.
Hursomhelst så kanske kyrkan borde börja använda ett annat ord istället för ”dop” för att undvika missförstånd, om nu folk ändå tänker envisas med att tro att dop handlar om namngivning. (Latin anyone?) Fast å andra sidan ser jag hellre att den ursprungliga betydelsen återerövras.
Testa förresten att översätta ”Döpte nalle” till engelska, visst låter det bra?
5 poäng till Dagen som beskriver händelsen med korrekt terminologi.
