Alla inlägg med taggen moral

Klockrent om den ”nya pedagogiken”

Inger Enkvist, professor vid Lunds universitet, gör många lysande iakttaganden i en artikel i SvD angående den svenska skolan och den ”nya pedagogiken”. Jag kan inte låta bli att citera:

Det viktigaste skolåret är det första. Läraren lär inte bara ut bokstäver och siffror utan också hur man beter sig som elev. En elev kommer i tid, sitter på sin plats, är tyst när andra talar, stör inte de andra, det vill säga visar hänsyn. Detta innebär ett enormt steg i barnets utveckling.

[...]

Sedan slutet av sextiotalet förekommer en starkt antiauktoritär strömning i skolan, som hävdar att föräldrar och lärare utövar förtryck när de leder ungas utveckling.

De vuxna antas istället vara de ungas kamrater och ska bara finnas tills hands i bakgrunden. Den nya pedagogiken vill sätta ”eleven i centrum”. Tidigare var tanken att elevens skoltid var en förberedelse för vuxenlivet.

Nu heter det att elever bara kan lära sig om de tycker att det är ­roligt i skolan. En lärare anses därför inte behöva så mycket ämneskunskaper, men däremot trevliga metoder. Utvärderingen läggs hos eleven själv, eftersom denne är expert på vad han eller hon tycker om.

[...]

”Eleven i centrum” ger ofta till resultat att de som socialiserar de unga varken är föräldrarna eller lärarna utan andra unga. I många grupper råder ett grupptryck, som gör det omöjligt att studera. Inte sällan är de nya ledarnas regemente betydligt hårdare än de vuxnas.

Det borde inte förvåna någon att mobbning är ett allvarligt problem.

Demokrati bygger på att medborgarna gemensamt sätter sig in i problem och försöker komma fram till den bästa lösningen. Det förutsätter kunskaper, mognad och god vilja.

Hur ska unga vilja utveckla de här dygderna om skolan mest liknar en djungel där de starkas vilja råder?

[...]

På det här sättet håller gängen ­undan all närvaro av samhälle och stat. Ett tidigt tecken på att ett område går åt fel håll är att elever inte rättar sig efter lärare. Om ­inget görs befästs en antisocial ­attityd.

Förhållandet mellan skola och demokrati har en speciell betydelse för de elever som lever isolerade från samhället, exempelvis vissa invandrargrupper. Om dessa ser att landets vuxna inte ingriper när någon bryter mot lagen kan de tolka detta som att ingen bryr sig om lagen.

Att under skoltiden leva i ett minisamhälle där regler efterföljs är den allra bästa förberedelsen för att som vuxen leva i ett rättssamhälle.

Men dessa värden har skjutits åt ­sidan av den nya pedagogiken. Det är inte längre ansträngning utan elevens omedelbara tillfredsställelse som räknas.

I skolan ser unga varje dag hur regler åsidosätts. Med andra ord lär skolan att samhället är svagt, att unga kan sätta regler ur spel och att skyldigheter egentligen inte finns.

Att återupprätta respekten för ­inlärning, för lärare och för skolan som institution löser inte alla ­problem, men många.

Peter Kreeft om objektiv och relativ moral

I en föreläsning jag nyligen lyssnade på gör Peter Kreeft (filosofiprofessor vid Boston College) följande analys:

The existence of a real morality, a real distinction between good and evil, cannot be explained without something like God. That argument presupposed the premise that good and evil are objectively real. Many people say they don’t believe that premise. They say morality is man-made, subjective and relative. Like the rules of a game or politics.

But when you ask this people whether they really believe that it’s okay to rape, or to be a Hitler, or a cannibal, or even to burn down the rain forest, they don’t say then that morality is only subjective.

When they tell you not to impose your morality on them, suppose you tell them ‘That’s your morality, but imposing morality on other people, that’s my morality!’ And tell them not to impose their morality of tolerance and respect and justice on you. If you tell them that you’ll soon see whether they’re really moral relativists or not.

You’ll find out that they are only selective relativists, that pretty much the only things they’re relativistic about has something to do with sex. That sounds silly and simplistic to say, and I feel a little bit like the little boy in The Emperor’s New Clothes for saying it. But I don’t say it in order to be provocative, I say it because it seems to be true.

(Källa: ”Ethics: A History of Moral Thought”, föreläsning 4, ”Being Good & Being Pious – Plato’s Euthyphro”, från ca 27 minuter och framåt. Föreläsningssamlingen är utgiven av Recorded Books och mer information finns här.)

Jag kunde, av ytterst uppenbara skäl, inte ha sagt det bättre själv! ;-)

Rätt beslut och relativ moral

Piteå-Tidningen skriver idag om ny ultraljudsteknik som enligt uppgift bl.a. ska göra det möjligt att upptäcka defekter på barnet tidigare. Detta är dock inte revolutionerande för att man på så vis kan hjälpa barnet på ett bättre sätt (något dylikt nämns inte), så varför är det då bättre att man nu kan upptäcka fosterskador tidigare under graviditeten? (Tekniken har fler användningsområden och är definitivt bra i sig själv.)

När överläkare Åke Berggren får frågan om inte den nya tekniken kan leda till fler aborter så svarar han så här:

- Det vet jag inte. Vår uppgift är att ge de blivande föräldrarna så bra information som möjligt så att de kan fatta rätt beslut.

Vad är ”rätt beslut” i det här sammanhanget? Vad innebär det att föräldrarna sägs behöva ”så bra information som möjligt” för att kunna fatta rätt beslut? Innebär det att föräldrarna, om de inte känner till fostrets eventuella defekt, begår ett moraliskt fel (inte fattar rätt beslut) ifall de väljer att släcka livet på fostret? Men att de handlar moraliskt riktigt (fattar rätt beslut) om de känner till fostrets defekt och därefter väljer att släcka fostrets liv?

Jag anar att vad Berggren menar med ”rätt beslut” endast är ett beslut som föräldrarna inte ångrar senare. Huruvida det är moraliskt riktigt att släcka en oskyldig mänsklig varelses liv därför att denne inte duger är tydligen subjektivt. Vad än föräldrarna väljer så är det ”rätt beslut” – bara dessa inte ångrar sig senare.

Varför inte tillämpa denna princip på andra saker? Låt oss börja med att snatta livsmedel på ICA. Huruvida detta är rätt/fel borde också vara subjektivt. Om du bestämmer dig för att snatta en oxfilé så är det ”rätt beslut”, förutsatt att du inte ångrar dig senare (fast det kan förstås vara rätt även då – om du bestämmer dig för det). När du har testat det så kan du gå på lite större projekt. Varför inte skära sönder däcken på chefens bil ifall denne har varit jobbig och gett dig tråkiga arbetsuppgifter? Och så vidare. Möjligheterna är oändliga. Ett hett tips till den som är arbetslös är att börja langa droger. Bestäm dig bara för att det är rätt så är det rätt. Att dessa saker är olagliga är bara en teknikalitet, för lagstiftaren bestämmer ju inte vad som är rätt för dig, eller hur?

Hmm, vänta nu! Det finns ju redan folk som tillämpar denna fantastiska ”vad-som-är-rätt-och-fel-bestämmer-jag”-princip! Problemet är bara att de flesta av oss ojar oss högt när någon knackar in rutan på våran nya bil, precis som om den som gjorde det begick ett moraliskt fel! Men om vad som är moraliskt är subjektivt, då har vi ingen grund för att säga att stereotjuven handlade moraliskt felaktigt.

Vi måste alltså bestämma oss; antingen är rätt och fel subjektiva ting – och då ska vi för fasen inte klaga när någon handlar på ett visst sätt mot oss – eller så finns det en objektiv moral. Och om vi bestämmer oss för det senare, då kan vi inte längre säga att ”rätt beslut” kan vara vad som helst i frågan om huruvida en outvecklad mänsklig varelse ska dödas på grund av att denne inte duger i föräldrarnas (eller någon annans) ögon.

Ytterligare ett ”problem” som uppstår om vi antar att det existerar en objektiv moral är att det förutsätter existensen av en källa till moralen. Källan till den objektiva moralen kan inte vara en människa (objektiv moral är ju per definition oberoende av människors åsikter). Därför förklaras objektiv moral bäst av och i en teistisk världsbild, där Gud är moralens källa. Detta är dock, har jag fått för mig, en obehaglig tanke för många.

 
Filosofi/Religion