Alla inlägg med taggen kyrkan

Man kan inte både äta kakan och ha den kvar (och abortfrågan är inget undantag)

Läste idag en artikel i Dagen med rubriken ”Samfunden splittrade i abortsynen”. I den finns två saker jag vill kommentera.

Kjell Larsson, Alliansmissionen, säger följande:

Det är ju ganska välbekant att vi värnar livet så långt det bara går, men det är svårt att adressera specifikt etiska frågor från talarstolen. Det är bättre att göra det i enskilda samtal och i bibelstudier [...]

Svårt att adressera specifikt etiska frågor från talarstolen? Varför skulle det vara det? Jag är fullt medveten om att Kjell Larsson (som jag ärligt talat inte har en aning om vem det är) endast ges ett minimalt utrymme i artikeln och att han också kan ha blivit felciterat. Citatet ovan är dock – oavsett om det är representativt för honom eller inte – tämligen märkligt.

En central idé (om än tyvärr inte alltid tydligt uttalad) i kristen tro är att det finns en objektiv (av människan oberoende) standard för det goda och rätta, och att människan av olika skäl inte lever upp till den och att människan därför är ond (och med bibliskt språkbruk en syndare). Plocka bort det och försoningen blir fullständigt obegriplig. Plocka bort det och kristen tro blir fullständigt obegriplig.

Hur ska vi kategorisera ovan nämnda idé om människans synd och ondska? Det finns knappast någon lämpligare filosofisk kategori än den moraliska/etiska. Och med tanke på att den kristna världsbilden således innehåller specifika svar på specifikt etiska frågor, så är det väldigt märkligt att säga att det är ”svårt att adressera specifikt etiska frågor från talarstolen”. Allt som sägs från talarstolen är ju rimligen sådant som, om det inte direkt handlar om moral, förutsätter vissa svar på ”specifikt etiska frågor”!

Jag tvivlar på att de som talar i Alliansmissionens talarstolar konsekvent undviker att predika utifrån Jesu många liknelser med moraliska implikationer för att om möjligt undvika att ”adressera specifikt etiska frågor”.

Troligtvis adresseras ”specifikt etiska frågor” hela tiden så länge slutsatsen inte är för kontroversiell i den omgivande kulturen.

Jag tror att det är exakt där skon klämmer – och det gäller inte bara i Alliansmissionens talarstolar.

Nu till nästa sak i artikeln som jag vill kommentera:

Svenska Kyrkan har däremot en något annorlunda syn än övriga samfund.

– Vi värnar livet och vill skapa miljöer där det är möjligt att få hjälp och möjlighet att kunna ta emot ytterligare barn. Men eftersom vi lever i en värld där oönskade graviditeter uppstår måste det finnas möjlighet till legala aborter, säger Cristina Grenholm, kyrkosekreterare och chefsteolog inom Svenska kyrkan.

Lägg märke till hur Grenholms ordval skiftar genom resonemanget. ”Vi värnar livet”, säger hon, och de vill hjälpa de som vill att ”ta emot ytterligare barn”. Här talar hon om att ”värna livet” och om ”barn”. Sedan kommer hennes ‘men’, och då talar hon istället om ”oönskade graviditeter” (snarare än om oönskade barn) och om ”legala aborter” (snarare än om att med lagen på sin sida släcka mänskligt liv).

Med andra ord: Om barnet är önskat så är det ett barn och ett liv som ska värnas. Om barnet är oönskat så är det däremot bara en oönskad graviditet som kan avbrytas (aborteras).

Om det är så att ett ofött barn är eller inte är en fullvärdig människa som ska skyddas, då är det precis så oavsett om barnet i fråga är önskat eller inte. Föräldrarnas (eller mammans) inställning till barnet är knappast vad som avgör barnets människovarande och/eller dess moraliska status.

Grenholm och hennes sympatisörer måste välja:

Antingen är det ofödda barnet ett liv som ska värnas ELLER så är det något annat (vad vet jag inte), som man inte har några moraliska skyldigheter gentemot och som därför exempelvis kan dödas.

Man kan inte både äta kakan och ha den kvar (och abortfrågan är inget undantag).

Uppdatering: Pelle Poluha kommenterar en annan sak i samma artikel (som jag inte berör). Läs: Om nödvändiga och otillräckliga chocker

Nej, det räcker inte med bibelstudier!

Har avverkat två seminariepass på Tejp Norr 2012 med rubriken ”Kristen tro, vetande och vetenskap”. Rubriken känns igen från mitt tidigare seminarium på Livskraft Polar. Innehållet också – i alla fall delvis.

Seminariebeskrivningen löd som följer:

Vetenskap och gudstro framställs ofta som två parter i konflikt med varandra, där den förstnämnda är det enda möjliga alternativet för en tänkande människa. Men hur är det egentligen? Vad innebär det att veta? Vad är vetenskap? Och hur förhåller sig gudstro till dessa saker? Här reder vi ut begreppen. Ligger konflikten verkligen mellan vetenskap och gudstro?

I vilket fall som helst var det riktigt kul att, åter igen, prata om kristen tro i relation till kunskaps- och vetenskapsteori (inklusive två argument för Guds existens, ett argument för Jesu uppståndelse samt en kort genomgång av det evolutionära argumentet mot naturalism).

Något jag upptäcker varje gång jag gör något liknande är hur komprimerat det blir. Det är mycket som ska avhandlas på väldigt kort tid. Och det känns som att det hade varit bra att kunna stanna inför vissa frågeställningar längre än vad tiden ofta tillåter. Det dyker upp trådar som jag tror behöver nystas i, men som måste lämnas.

Kontentan av detta blir att apologetik, filosofi, (analytisk) teologi och noggrant tänkande får alldeles för lite utrymme i den vanliga kyrkliga verksamheten.

Nej, det räcker inte med bibelstudier! Många yngre människor i kyrkan saknar en stabil och substantiell kristen världsbild, vilket de facto underminerar mycket av det som sägs både från talarstolarna och i andakterna på diverse samlingar för yngre människor.

Vill göra något åt detta, men vad?

Att håna Luleå stift går bra…

Dagen skriver:

Marduk spelade på inomhusfestivalen Minus 30 på Kulturens hus i Luleå i lördags kväll. Bandets sångare Daniel ”Mortus” Rostén hade en t-shirt med texten ”Luleå stift” på sig. Under spelningen hällde han blod över sin kropp och tillägnade den sista låten, ”Fist fucking Gods planet”, till Luleå stift. Låten handlar om Jesus och innehåller textrader som: ”Your throne we will burn, you shall never return” (Din tron kommer att brinna, du ska aldrig återvända).

[...]

Pierre Törnkvist på Kulturens hus säger att det Marduk gör på scenen ingår i bandets konstnärliga frihet. Bandmedlemmarna berättade för Törnkvist innan spelningen om t-shirten som de själva hade gjort.

- De såg det nog mest som humor. Det är ett rockband och en t-shirt. Så mycket mer är det inte, tycker han.

Min fru ger en relevant kommentar:

Man kan fundera över om Pierre Törnkvist hade sagt detsamma om det hade stått  t.ex. “RFSL Nord” eller “Ungdom mot rasism” på T-shirten. Och om det hade varit fler som hade reagerat.

Det ter sig fullständigt uppenbart att Törnkvist inte hade resonerat på samma sätt om t-shirten hade haft texten ”RFSL Nord” istället för ”Luleå stift”. Hade bandet dessutom avslöjat sina planer innan spelningen så hade de förmodligen inte ens fått spela. Då hade ”bandets konstnärliga frihet” inte varit mycket värd.

Jag menar inte att dylika uttryck ska förbjudas – jag tror på yttrandefrihet. Jag menar däremot att samma förfarande måste antingen (1) accepteras oavsett om det gäller Luleå stift eller RFSL, eller (2) fördömas oavsett om det gäller Luleå stift eller RFSL. I den politiska korrekthetens och inkonsekvensens förlovade land, Sverige, går det dock bra att håna vissa organisationer och grupper, men inte andra (gör du det får du passa dig!).

Till sist, ”konstnärlig frihet”, vad är det för något egentligen? Vad är det för frihet? Har konstnärer en frihet som andra samhällmedborgare inte har? Givetvis inte. I det här fallet är snacket om ”konstnärlig frihet” inget mer än lite retorisk akrobatik. Det man vanligtvis avser med konstänärlig frihet (att t.ex. gör förändringar i en boks historia när den adapteras till film) har inget med hån av Luleå stift att göra.

Beväpnade vakter i kyrkan?

Dagen rapporterar:

En säkerhetsvakt i New Lifes kyrka i Colorado Springs satte stopp för den 24-åriga gärningsmannens massaker. Hon gjorde det genom att dra sin pistol och skjuta honom till döds. Beväpnade vakter är inget ovanligt i USA:s megakyrkor.

Enligt pastor Brady Boyd i New Life Church hann mördaren bara några meter innanför dörren innan säkerhetsvakten Jeanne Assam stoppade honom.
– Hon rusade mot scenen och gensköt angriparen i korridoren, säger Brady Boyd.

[...]

[Jeanne Assam] säger till amerikanska nyhetsmedier att hon ger Gud äran för att gärningsmannen stoppades.
– Gud var med mig hela tiden när jag tog betäckning för mannens kulor, säger Jeanne Assam. Det måste han ha varit med tanke på eldkraften han hade att tillgå i jämförelse med vad jag hade.

Jag väntar på att en massa disneyfierade pacifistiska kristna ska förfasa sig över detta att en kristen person dödade någon i en nödvärnssituation. Kanske är det bara fördomar från min sida, men jag tycker det verkar som att det finns ganska många kristna som har anammat en utopisk pacifism med vissa, ofta lösryckta, bibelverser som försök till motivering.

Det är alltid smått underhållande när någon säger ”Men Jesus gjorde inte motstånd när han blev dödad!”, som om det skulle vara relevant i sammanhanget.

Vad gäller Assam’s påstående om att Gud var med henne så är jag inte säker på att jag köper det. Det beror helt på vad hon menar att Guds ”medvarande” innebär. På ett sätt är Gud alltid med mig, oavsett vad som händer. Jag är dock mer ifrågasättande inför att Gud på något sätt skulle ha ingripit övernaturligt i den aktuella situationen, även om det inte är omöjligt.

Hursomhelst så är jag glad att vi, än så länge, inte behöver ha beväpnade vakter i svenska kyrkor. Men om det av säkerhetsskäl skulle bli nödvändigt i framtiden, då har jag inga problem med att ha dylika på plats. Det verkliga problemet i ett sådant scenario är själva behovet av beväpnade vakter – inte vakterna!

Nu återstår det att se hur länge det tar innan någon anklagar mig för att ”förespråka dödande” eller något liknande.

Uppdatering 1: Det tog inte så länge! Vad sägs om följande:

[...] om vi någonsin tvivlat på att etablerade kyrkor kan vara antikristliga institutioner, så borde detta väl vara uppenbart när det nu framkommer att megakyrkor i USA, sammanhang som kristna över hela världen imponeras av, har beväpnade vakter.

Den citerade bloggaren menar att kristna frivilligt (passivt) ska erbjuda sig att vara ondskans slagpåsar. Lysande!

Uppdatering 2: Obduktionen visar att gärningsmannen dog av sina egna skott. Självmord alltså.

En känga till kyrkan och ett ‘case’ för apologetik

Stefan Gustavsson träffar mitt i prick angående Dawkins och den nya ateismen, men precis lika träffsäker är kängan till kyrkan:

Här finns det anledning till självkritik för oss som är kristna, som i hög grad abdikerat från det intellektuella samtalet och låtit naturalismen ta plats som den självklara utgångspunkten i vår kultur. Abdikationen har skett på flera sätt. Ett sätt har varit att anpassa tron till naturalismen. Den liberala teologin, som förnekar så mycket av det övernaturliga, är exempel på det. Ett annat sätt har varit att ignorera frågorna. Väckelserörelserna, både inom och utom den lutherska kyrkan, har fortsatt att i hög grad predika som om paradigmskiftet i vår kultur från gudstro till naturalism aldrig ägt rum.

Den välkände teologen Pannenberg säger i ett sammanhang:

Sekulariseringens största triumf ligger i den vitt spridda demoraliseringen bland präster och teologer, vilka förväntas proklamera och uttyda evangeliets sanning men som bedrar sig själva och menar att de uppnår det syftet genom att anpassa kristen tro och kristet liv till sekulariseringens krav.

Vad situationen kräver, enligt min övertygelse, är precis det motsatta till sådana okritiska anpassningar.

Notera speciellt: Väckelserörelserna, både inom och utom den lutherska kyrkan, har fortsatt att i hög grad predika som om paradigmskiftet i vår kultur från gudstro till naturalism aldrig ägt rum.

Tragiskt, men sant! Och den som påtalar detta riskerar att bli anklagad för att vara minde andlig, inte lita på Guds ande, osv. Vissa tänker sig nämligen att Gud på något sätt ska ingripa och programmera om människors världsbild med övernaturliga medel, och då räcker det väl med att knäppa händerna i två minuter, säga ”Jesus dog för dina synder” åt någon, och sedan ska denne någon bli övernaturligt omprogrammerad och ”frälst”. Visst är det fantastiskt?

Problemet är bara att det inte fungerar så. Och även om det fungerade så, skulle det vara önskvärt? Det finns säkert någon som svarar ja på den frågan av bekvämlighetsskäl. För om det var så, då skulle vi ju t.ex. slippa sätta oss in i den rådande ”ismen” och fundera på hur vi på bästa sätt visar evangeliets sanning i den kontexten. Men jag är själv tveksam till att det skulle vara önskvärt, jag föredrar nämligen att den fria viljan får vara inblandad i vägen från icke-troende till troende (och jag menar också att Bibeln stöder den tanken).

…och det här är intressant! Det verkar som om väckelsekristna (kristna i väckelserörelserna, ursäkta mig om jag generaliserar för mycket) i regel betonar just den fria viljan, men samtidigt förväntar man sig att Gud ska programmera om medvetandet hos den människa som ska bli kristen. Detta är förstås motsägelsefullt. Om Gud var intresserad av att programmera om människors medvetanden, då skulle han ovillkorligen göra det med varje människa han önskar rädda. Det senare är en möjlig syn på saken, och den reformerta kyrkan ser det ungefär så. Konsekvensen blir förstås att Gud inte önskar rädda alla människor, vilket varken jag eller väckelsekristna håller med om (nu generaliserar jag igen). Vi tror ju att Gud vill rädda alla, men att den frihet Gud har skapat människan med gör att hon tillåts välja bort Gud, även när Gud aktivt söker henne.

Men om vi nu tror att människan har sådan frihet, då kan vi inte förvänta oss att Gud ska programmera om människors medvetanden så att dom blir kristna. Notera att betoningen ligger på programmera. Att Gud är inblandad i människors frälsning är solklart – men han programmerar inte. Läser man Bibeln så är detta tydligt. Det finns gott om exempel i den bibliska historien där Gud använder väldigt kreativa metoder för att nå fram och dra människor till sig.

När t.ex. kung David har snott en annan mans fru, gjort henne gravid, och dessutom indirekt dödat mannen (2 Sam 11), då skickar Gud profeten Natan till David (2 Sam 12). Profeten berättar en allegorisk historia för David. Historien handlar om en man som var väldigt rik men ändå snodde allt en fattig man ägde i matväg, ett enda litet lamm, när den rike mannen fick matfrämmande. Natan berättar denna historia, varpå följande ordväxling följer:

D: – Så sant HERREN lever: Den man som har gjort detta förtjänar döden! Lammet skall han ersätta fyradubbelt, för att han gjorde detta och var så obarmhärtig.
N: – Du är den mannen! [...]
D: – Jag har syndat mot HERREN. [...]
(2 Sam 12:5-7, 13)

Här är det uppenbart att Gud inte programmerar, utan interagerar! Och skillnaden är total! Gud älskar och respekterar människan och har inget intresse av att ”robotisera” henne. Tvärtom! Gud önskar uppenbarligen interaktion med oss människor. Det är den enda rimliga förklaringen till både Bibelns skildringar och vår egen erfarenhet. Varför skulle vi då tro att Gud agerar annorlunda idag, när det gäller människors frälsning?

När Paulus promenerade omkring i Athen (Apg 17) tittade han på de olika avgudabilder som fanns i staden. Och när han sedan står på Areopagen och filosoferna frågar honom vad det är för ny lära han förkunnar, då svarar han:

Athenare, jag ser av allting att ni är mycket religiösa. När jag har gått omkring och sett era gudabilder, har jag nämligen också funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er. [...]
(Apg 17:22-32)

Paulus förutsätter inte att Gud ska programmera någon, utan lägger energi på att förstå den kultur han vill presentera budskapet för, och sedan presenterar han budskapet på ett mycket kreativt sätt i den aktuella kontexten. I ett av breven till församlingen i Korint pratar Paulus om att han har blivit ”som en jude” för judarna och ”som den som är utan lag” för dem som är utan lag, dvs icke-judar (1 Kor 9:20-22).

Observera dock att det förstås inte handlar om att förändra budskapet så att det på något sätt ska passa åhörarnas befintliga uppfattningar. Utan vad det handlar om är att kommunicera budskapet på ett sätt som gör det begripligt för den som lyssnar, samt ge åhörarna skäl att tro att budskapet är sant.

Detta efterlyser jag i svensk kristenhet; ett tydligt evangelium ackompanjerat av goda argument för evangeliets sanningsanspråk. Det betyder inte att man sätter Gud på åskådarplats bara för att man inte beter sig som om man förväntar sig att Gud ska programmera. Inte alls! Tvärtom. Eftersom att Gud är intresserad av att interagera så behöver vi också vara det – och vi kan i allra högsta grad förvänta oss att Gud är med när vi interagerar med människor.

Egentligen är det ganska logiskt. Om kyrkans uppgift hade varit att uttala en magisk ramsa, varpå Gud sedan trollar med människors medvetanden, då hade kyrkans uppgift antingen saknat egenvärde (= onödig) eller varit av dikterande karaktär (= kontrollerat Gud). Inget av dessa alternativ är acceptabla. Om kyrkans uppgift däremot är att interagera å Guds vägnar, då finns det ett ömsesidigt beroende. Detta menar jag är den bibliska synen. Kyrkan är förlängningen av den interaktion Gud drog igång när han blev människa.

Jesus utgick alltid från människors situation och mötte dem där. Och det gäller inte bara de svaga och sjuka! De som försökte sätta dit honom med kluriga intellektuella frågor och resonemang svarade han med en sällan skådad intellektuell skärpa. Vi kanske borde följa honom?

”To my mind, Jesus was the greatest thinker who ever lived. And while he did not come to develop a theory about logic or to teach logic as a field of study, it is clear that he was adept at employing logical forms and laws in his thinking and reasoning. We who are his followers should go and do likewise.”
- J.P. Moreland (källa)

For the record: Jag menar inte att Gud bara använder ”naturliga medel” för att nå människor, utan jag tror i allra högsta grad att Gud också påverkar på ett andligt plan och kan sägas söka människan långt innan hon söker Gud. Människan är från födseln ”andligt död” och har därför inte någon möjlighet att ens tänka på Gud (annat än som en livlös idé) utan att Gud först ingriper, men Guds ingripande är inte synonymt med en ”tvingande frälsning”. Dvs, Gud programmerar inte någon att bli kristen. Gud interagerar!

 
Filosofi/Religion