Alla inlägg med taggen jesus

Torbjörn Carlssons tunna resonemang skramlar på rätt bra

Postat maj 13, 2012 i Allmänna åsikter & funderingar, Apologetik, Tro & Kyrka  |  Inga kommentarer

Torbjörn Carlsson, krönikör i Piteå-Tidningen, berör med viss frekvens kristen tro, och då vanligen på ett raljerande sätt. I Carlssons senaste krönika, rubricerad ”Kanske är Gud ett virus”, skrivs ett par saker jag vill kommentera:

Därmed över till Jesus. Det finns inga samtida dokument som styrker att han överhuvudtaget funnits. De nedtecknade utsagor som existerar skrevs 50-100 år efter hans död.

Här behöver man inte säga mycket mer än: Och?

Det är korrekt att det inte finns några samtida dokument, men vilken slutsats bör vi dra av detta? Att Jesus egentligen aldrig har existerat? Det är en, bland historiker, väldigt kontroversiellt slutsats, och bevisbördan vilar på Carlsson ifall han vill hävda detta.

I kristendomen jämställs han med Gud. En ren hädelse om man läser första budordet i gamla testamentet.

”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”.

Carlsson har uppenbarligen inte förstått treenighetsläran. Jesus är, enligt kristendomen, inte ytterligare en gud. Att hävda det skulle vara ett brott mot det första budet, men detta är inte vad kristendomen hävdar. Det kristendomen hävdar är att Gud är en (1) till sitt väsen, men samtidigt tre (3) personer: Fadern, Sonen och Anden.

Jesus (Sonen) är alltså Gud – inte ytterligare en gud.

Faktum är att de första dryga 300 åren efter Jesus död så fanns det en mängd kristna inriktningar som inte jämställde Jesus med Gud, men år 325 vid kyrkomötet i Nicaea drogs tumskruvarna åt. Där bestämdes att Jesus är gudomlig och en del av den heliga treenigheten. De som vågade ha en annan åsikt fördömdes som kättare och skulle vid behov utrotas.

Det här är en faktoid. I ”Truth and Fiction in The Da Vinci Code: A Historian Reveals What We Really Know about Jesus, Mary Magdalene, and Constantine” skriver Bart Ehrman följande:

The Council of Nicea met in 325 CE to decide the issue. Contrary to what Leigh Teabing [litterär figur i Dan Browns "Da Vinci-koden"] asserts, it was not a particularly close ”vote.” The vast majority of the 200 or 250 bishops present sided with the view of Athanasius against Arius, which was eventually to become the view of Christianity at large (although the debates continued for decades even after the council). And more important, contrary to Teabing, it was not a vote on Jesus’ divinity. Christians for 250 years had agreed Jesus was divine. The only question was how he was divine, and that was what the Council of Nicea was called to resolve.

Carlsson fortsätter:

Om vi ändå är inne på religion kan man fundera över om det finns några gudar och i så fall hur många.

Kanske har det vi kallar Gud formen av ett virus. Kanske är retrovirus svaret på livets uppkomst. Det som har skapat människan.

Låter det tokigt?

Säkert för den troende som av olika skäl inte förmår att tänka utanför boxen. Men den som är intresserad kan läsa om den moderna molekylära biologin som på senare år gjort häpnadsväckande upptäcker, bland annat när det gäller just virus. Eller närmare bestämt endogena retrovirus.

Att det vi kallar Gud skulle vara ett virus är inte tokigt – det är inkoherent. Det vi kallar Gud är per definition en immateriell entitet. Ett virus är emellertid en biologisk och i allra högsta grad materiell entitet. Att påstå att det vi kallar Gud är ett virus är således inkoherent. Det är som att påstå att en man är ungkarl och samtidigt påstå att han är gift – och det har absolut inget att göra med att ”tänka utanför boxen” (förutsatt att ”boxen” vi talar om inte är logik och koherens).

(Detta är naturligtvis inte den enda skillnaden mellan det vi kallar Gud och ett virus, men detta räcker gott för att visa problemet i Carlssons resonemang.)

Evolutionsteorin bygger definitivt på mer och mer kunskap. Det gör inte gudstro.

Förutsatt att Carlsson accepterar den traditionella analysen av kunskap (som säger att kunskap är sann, berättigad tro) så implicerar det Carlsson skriver att gudstro inte kan vara berättigad och sann. Bevisbördan för detta vilar på Carlsson, och det vore oerhört intressant att se Carlssons argument för detta.

Carlsson måste visa (1) att det inte existerar situationer i vilka de som befinner sig i situationerna är epistemiskt berättigade att tro att Gud existerar och/eller (2) att Gud inte existerar.

Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att Torbjörn Carlssons tunna resonemang skramlar på rätt bra, men de är just det: tunna.

Om Carlsson, mot förmodan, skulle råka googla sitt eget namn och halka in här så välkomnar jag en replik. Jag skulle gärna se Carlsson ge sig på mer sofistikerad religionskritik än bara provokativa oneliners.

Taggar: , , , ,
Inga kommentarer

Är det nödvändigt att använda ord?

Postat december 13, 2009 i Meta-apologetik, Tro & Kyrka  |  6 kommentarer

Ni kanske har hört det förmodade Franciskus-citatet ”Predika alltid evangelium, och om nödvändigt, använd ord” (eller någon variant av det). (Franciskus av Assisi lär ha sagt något sådant, men någon säker källa känner jag dock inte till.) Detta förmodade citat, eller någon variant av det, brukar användas, bland annat, när man vill säga att det inte är så viktigt vad en kristen säger, utan att det viktiga är att ”leva evangeliet”.

Nu kan man naturligtvis förstå detta på flera sätt. Man kan t.ex. förstå det som att kristna inte bara ska syssla med ”snack”, utan också med ”verkstad”, vilket förstås är helt riktigt. Man kan också förstå det som att vad man säger – orden - inte alls är viktiga, utom i nödfall; att en kristen inte behöver bry sig så mycket om att förstå, förklara och försvara kristen tro; att det bästa nästan är att vara intellektuellt nollad och i övrigt bara fokusera på att handla Jesuslikt. Detta tycks vara den mest naturliga tolkningen av det förmodade citatet.

Denna idé, oavsett den kommer från det förmodade citatet eller från annat håll, är ytterst problematisk. Det största och det i mina ögon mest uppenbara skälet till detta är att Jesus själv inte gjorde så. Evangelierna berättar om en Jesus som pratar en hel del. Och när hans kritiker försöker sätta dit honom exempelvis genom att ställa knepiga frågor, då är han allt annat än tyst. Inte heller ger han halvdana och inkoherenta svar. Tvärtom uppvisar Jesus prov på intellektuell skärpa.

Att följa Jesus kan därför aldrig betyda att ignorera orden, att bara vara tyst, att inte bry sig så mycket om vad Jesus sa och hur det ska förstås, eller att inte lägga så stor vikt vid vad man själv säger och hur man säger det. Ett sådant efterföljande blir bara halvt.

Man kan inte ”leva evangeliet” och samtidigt ignorera orden, reflektionen och tänkandet. Åtminstone inte om vi förutsätter att Jesus själv visade vad det innebär att ”leva evangeliet”.

Det är naturligtvis så att vi alla har olika gåvor; vi har alla fått ett visst ”pund” att förvalta (Luk 19). Alla har inte samma förutsättningar när det gäller den intellektuella biten av kristen tro. Jag säger således inte att alla måste åstadkomma samma sak. Se bara till att förvalta det som du har fått att förvalta.

C.S. Lewis får avsluta:

To be ignorant and simple now – not to be able to meet the enemies on their own ground – would be to throw down our weapons, and to betray our uneducated brethren who have, under God, no defence but us against the intellectual attacks of the heathen. Good philosophy must exist, if for no other reason, because bad philosophy needs to be answered.

(C.S. Lewis, Learning in War-Time, In: The Weight of Glory, Macmillan Publishing Company, New York, 1980, p. 28.)

Taggar: , , ,
6 kommentarer

Jesus och logik

Postat augusti 20, 2007 i Apologetik, Filosofi, Tro & Kyrka  |  Inga kommentarer

J.P. Moreland har skrivit en bra, kort, lättläst och definitivt läsvärd artikel om hur Jesus resonerade. Här följer ett par stycken saxade ur artikeln (läs dock gärna hela artikeln, den är inte så lång).

The basic laws of logic are neither arbitrary inventions of God nor principles that exist completely outside God’s being. Obviously, the laws of logic are not like the laws of nature. God may violate the latter (say, suspend gravity), but He cannot violate the former. Those laws are rooted in God’s own nature and govern His own mind. Indeed, some scholars think that the passage “In the beginning was the Word (logos)” (Jn 1:1) is accurately translated “In the beginning was Logic (a divine, rational mind)”. For example, even God cannot exist and not exist at the same time; He cannot both love and hate Jesus Christ; there cannot be one God, no God and many Gods. And even God cannot validly believe that red is a color and red is not a color or that 2+2=73. Divine omniscience is defined as the idea that for all truths, God knows and believes each one, and for all falsehoods, God knows each is false and does not believe it.

[...]

Consider Matthew 22:23-33 where the Sadducees raise a reductio ad absurdum argument against Jesus. In such an argument you grant your opponent’s premise, show that it leads to an absurd conclusion, and argue, therefore, that the granted premise should be denied. The argument is also an example of a dilemma syllogism (see below): Formally, the Sadducees argue thusly: If P (there is life after death), then either Q (adultery is permissible in the afterlife) or R (polygamy is permissible in the afterlife). Not-Q (adultery is not permissible, period) and not-R (polygamy is not permissible, period). Therefore, not-P (there is no life after death).

Grasping the heart of this syllogism, Jesus skillfully notes that the either/or dilemma his opponents have placed on him (either adultery or polygamy is permissible in the afterlife) both make an assumption: There is marriage in the afterlife. They argue: If there is marriage in the afterlife, then either there is adultery or polygamy. Jesus denies that there is marriage in the afterlife (Matthew 22:39), and in one simple step, he undermines the dilemma (either adultery or polygamy) they have raised against life after death.

In Mark 11:27-33, Jesus himself uses a dilemma syllogism. Put formally, such a syllogism goes like this: (1) (If P then Q) and (if R the S), and (2) either P or R, then (3) either Q or S. In context, the religious leaders are challenging Jesus’ authority, and he asks, “Was the baptism of John from heaven or from men?” His argument is this: (1) (If John’s baptism is from heaven, then the critics ought to believe John’s teaching about Jesus) and (If John’s baptism is from men, then the critics are in danger from the people). (2) Either John’s baptism is from heaven or from men. Then, (3) the critics should either believe John’s teaching or place themselves in danger from the people. Realizing that Jesus had successfully placed them on the horns of a nasty dilemma, they responded by saying “We don’t know from where John’s baptism came.”

To my mind, Jesus was the greatest thinker who ever lived. And while he did not come to develop a theory about logic or to teach logic as a field of study, it is clear that he was adept at employing logical forms and laws in his thinking and reasoning. We who are his followers should go and do likewise.

Taggar: , ,
Inga kommentarer
 
Filosofi/Religion