Det här var en, i mitt tycke, riktigt bra presentation av några av de vanligaste/viktigaste skälen till att tro att Gud existerar. Med tanke på att videon inte är längre än 10 minuter så är den givetvis inte heltäckande på något sätt, men likväl en bra sammanfattning.
Alla inlägg med taggen gud
"Gud finns inte!" — ett kunskapsanspråk
Jag vet inte hur många gånger jag har hört folk, som påstår sig veta att Gud inte existerar, motivera detta med att det inte finns några bevis för Guds existens. Problemet är bara, vilket dessa till synes inte har förstått, att frånvaro av bevis inte bevisar frånvaro.
Vi tar det igen: Frånvaro av bevis är inte synonymt med bevis på frånvaro.
Om jag inte kan hitta ett enda bevis på att du förra helgen, mitt ute i skogen, sjöng Pontares ”När vindarna viskar mitt namn”, har jag då bevisat att du inte gjorde det? Självklart inte! Att jag inte hittar några bevis kan ha alla möjliga orsaker. Jag kanske är usel på att leta bevis, bevisen kanske är oerhört svåråtkomliga, bevisen kanske till och med är helt eliminerade… och så vidare.
Av detta följer att en utsaga som ”Gud finns inte!” inte är berättigad bara för att det, i någons mening, råder brist på bevis. Ateismen – och här pratar jag om stark (positiv) ateism, som gör ett positivt anspråk på Guds icke-existens – är därför inte någon sorts defaulttillstånd i brist på bevis för teismen. Den som säger ”Gud finns inte!” gör ett anspråk på kunskap, och att det anspråket är sant bevisas inte genom brist på bevis för motsatsen. Bevisbördan vilar alltså på den som gör anspråket.
Det finns förstås, anser jag, undantag från regeln ovan (att frånvaro av bevis inte är bevis på frånvaro). Ibland kan rimligtvis frånvaro av bevis med rätta tolkas som bevis på frånvaro. Om du och jag befinner oss i ett tomt (förutom oss) tio kvadratmeter stort rum och jag påstår att det finns en fullvuxen indisk elefant i rummet, då kan du utan större problem, förutsatt att din perceptionsförmåga är intakt, snabbt konstatera att det inte finns någon elefant i rummet.
I exemplet ovan kan man säga att brist på bevis har bevisat att en fullvuxen indisk elefant inte finns i rummet. Anledningen till att detta fungerade i exemplet är följande:
(1) Du visste exakt vad du letade efter; exakt vad som, om elefanten fanns där, skulle ha indikerat detta.
(2) Du visste att du hade avsökt hela det område där indikationen på elefanten skulle ha funnits.
Är det då inte möjligt att göra på samma sätt med Gud? Ja, visst (det är logiskt möjligt). Allt man behöver göra är:
(1) Veta exakt vad man letar efter; exakt vad som, om Gud finns, ska indikera detta.
(2) Ha möjlighet att avsöka hela det område, eller de områden, där indikationen på Guds existens kan finnas.
Den som tror sig kunna uppfylla båda dessa villkor är välkommen att höra av sig.
Det ondas problem – vad är ont?
Om man frågar någon som inte tror att Gud existerar om anledningen till det, då får man ofta höra att om Gud fanns, då skulle det inte finnas så mycket ondska i världen.
Invändningen finns i alla möjliga olika former, mycket beroende på vem som uttrycker den. Att det inte är ett problem endast för intellektuella filosofer, det är tydligt i och med att även barn spontant kan formulera liknande tankar, om än inte lika strukturerade och tydligt formulerade.
Den första som formulerade problemet i detalj sägs ha varit en grekisk filosof vid namn Epicurus (341-270 f.Kr). Det är alltså inga nya tankar. Så hur kommer det sig då att kristendomen har kunnat växa så mycket, trots att problemet i fråga är äldre än kristendomen? Är problemet inget verkligt problem? Är kristna människor inte tillräckligt intelligenta för att förstå problemet?
Ungefär så här ser argumentet ut:
(1) Gud existerar och är allsmäktig
(2) Gud är alltigenom god och vill det goda
(3) Det finns ondska i världen
Problemet består i, menar man, att samtliga premisser inte kan vara sanna samtidigt. Om (1) och (2) är sanna, då måste (3) vara falsk. Om (1) och (3) är sanna, då måste (2) vara falsk. Och så vidare.
Man menar alltså att om (1) är sann, då existerar en omnipotent Gud, och om (2) också är sann, då existerar en Gud som både vill och kan göra det goda. Guds omnipotens gör det möjligt för honom att eliminera ondskan, vilket han också vill göra om han är god (detta kan diskuteras, men det får bli en annan gång). Och eftersom att det finns ondska i världen (3) så är antingen (1) eller (2) falska, och således existerar inte kristendomens Gud.
Som jag ser det så har argumentet ovan ett stort problem i premiss (3): Om det finns ondska i världen, då måste en absolut norm för ondska existera separat från Gud. Detta eftersom att man inte kan motbevisa p genom att utgå ifrån en premiss som kräver p.
Om ondska finns i världen, då måste detta kunna påvisas utan Gud. Så vad/vem avgör vad som är objektivt och absolut ont? Redan här invänder vissa med att ondska finns, men inte i objektiv mening. Och om det är sant, då följer med anledning av det att premiss (3) är falsk.
Om det finns något, om vilket någons subjektiva uppfattning är att detta något är ont, då har vi ett subjektivt ont. Problemet är bara att det inte finns någon grund för att tro att Gud, om han finns, skulle underkasta sig någon människas subjektiva åsikt om vad som är ont och gott. När det sägs att Gud är alltigenom god så avses att Gud är god i objektiv bemärkelse; att hans godhet är förankrad i hans absoluta natur. Därför kan subjektiva uppfattningar om gott och ont inte användas.
Jag menar att detta, vilket jag kortfattat har försökt förklara ovan, innebär att det ondas problem inte är ett användbart argument mot kristendomens Gud. Åtminstone inte strikt logiskt. Argumentet har fortfarande retorisk tyngd då det vädjar till människans tanke på ondskan, vilket för de flesta innebär någon form av emotionell reaktion; de flesta ogillar kraftigt det som de själva menar är ont. Men jag menar, som sagt, att argumentet är logiskt ohållbart.
Mänsklig frihet och gudomlig förkunskap
Om Gud är allvetande och därmed också har ofelbar kunskap om framtiden, kan vi verkligen ha fri vilja då? Med att människan har fri vilja avses att hon ensam orsakar sina val och att inget tvingar henne att välja som hon väljer. Är dessa två ting, ofelbar kunskap om framtiden (härefter kallad gudomlig förkunskap) och fri vilja, förenliga med varandra?
Om Gud vet att Kalle den 30:e mars kommer att råna en bank, då kommer Kalle att råna en bank den 30:a mars. Alltså är det redan bestämt vad Kalle ska göra och således har Kalle inte någon fri vilja, eller?
Argumentet ser ut ungefär så här:
(1) Om Gud vet att k kommer att göra x, då kommer k att göra x
(2) Gud vet att k kommer att göra x
(3) Alltså måste k göra x
Om k måste göra x, då är k oundvikligt. Och om det handlar om Kalle som måste råna banken, då kan inte Kalle undvika att råna banken. Kalle har således ingen frihet, utan hans handlingar är förutbestämda.
De som resonerar så här gör ett logiskt misstag, menar jag. Premisserna, (1) och (2), leder omöjligt fram till slutsatsen (3). Felet ligger i att man utifrån (1), då kommer k att göra x, drar slutsatsen alltså måste k göra x. Man gör felaktigt ett kommer till ett måste.
Den korrekta slutsatsen är:
(3) Alltså kommer k göra x
Vad är skillnaden? Betyder det inte precis samma sak, fast med andra ord? Nej. Förvisso kommer Kalle att göra x, men den avgörande frågan är varför? Varför kommer Kalle att göra x? Svaret är: Kalle kommer att göra x därför att han frivilligt väljer att göra x, inte för att han måste göra x.
Det är väldigt viktigt att lägga märke till hur den logiska följden skiljer sig från den kronologiska följden i argumentet ovan. Guds vetande av att Kalle frivilligt kommer att göra x ligger logiskt efter att Kalle frivilligt gör x, men kronologiskt före.
Logiskt: Kalle gör x, sedan Gud vet att Kalle gör x
Kronologiskt: Gud vet att Kalle gör x, sedan Kalle gör x
Nu kan man givetvis fråga sig hur Gud kan veta något om framtiden, men hur är inte viktigt för argumentet. Det är för argumentets skull inte ens viktigt att Gud existerar. Gud kan bytas ut mot vilken allvetande entitet som helst och argumentet fungerar ändå. Allt argumentet visar är ju att mänsklig frihet och säker kunskap om framtiden är kompatibla med varandra. Inget av dessa två ting behöver alltså existera i verkligheten för att slutsatsen att det inte finns någon logisk motsättning ska kunna nås.
Det ska dock sägas att inte alla kristna grupper håller med om att människan har fri vilja, åtminstone inte i den form jag kort beskriver i inledningen. Den mest kända teologi som inte menar att människan har fri vilja är kalvinismen. Katolska Kyrkan och många av de protestantiska kyrkorna och samfunden menar dock att människan har fri vilja.
Logikens lagar i ett ateistiskt universum
I den kristna världsbilden är det lätt att motivera giltigheten i logikens lagar:
1. Gud och hans väsen är absolut och normen för sanning. Därför existerar logikens lagar i absolut bemärkelse eftersom dessa reflekterar naturen hos en absolut Gud.
2. Människan kan, eftersom hon är skapad av denne Gud, upptäcka logikens lagar. Människan har alltså inte skapat dessa.
I den ateistiska världsbilden blir det annorlunda och Dr. Greg Bahnsen uttrycker detta på följande vis:
It is only the existence of God, and His revelation of Himself to us, that makes it possible for us to use logic (laws of reasoning that God has established), to do science (the world is orderly and predictable because God governs it), and to know right from wrong (God has revealed His laws in Scripture and written them on the consciences of men).
The atheist system cannot account for laws of logic, the uniformity of nature, or moral absolutes. These are immaterial and universal, and how could anything immaterial and universal be accounted for in a naturalistic (matter only) universe? The atheist worldview cannot provide the preconditions of intelligible experience, science, logic, or morality. In fact, the atheist worldview – since it cannot justify the laws of logic or standards of reasoning – cannot even account for a rational debate concerning the existence of God.
(Saxat från The Great Debate: Does God Exist?, Bahnsen vs Stein, från 1985)
