Alla inlägg med taggen alkohol

Argumentationsfel från predikstolen

Vissa kommer att uppfatta det här inlägget som onödigt. Andra kommer antagligen att uppfatta det som ett angrepp på en person som är bra mycket ”andligare” än vad jag är. Samma personer kommer eventuellt att tänka att det här inlägget främst är ett uttryck för min ”köttslighet” (eller något liknande).

Själv betraktar jag det som ett uttryck för:

  1. Att jag betraktar Bibeln (och inget annat) som den högsta auktoriteten för vad som är ett rätt kristet liv.
  2. Att jag inte betraktar en talares egna erfarenheter och spektakulära mirakelberättelser – sanna eller inte – som något som automatiskt ger auktoritet åt det talaren säger.
  3. Att jag inte accepterar slutsatsen av ett bristfälligt argument som sann (om jag inte har oberoende skäl att hålla slutsatsen för sann).

Nu till saken. Igår kväll lyssnade jag på en karismatisk predikant och evangelist som sa exakt så här:

Och ni vet att jag säger överallt där jag åker, till människors förtret [...]:

Vi behöver predikanter som inte går på den förföriska vågen från Mellaneuropa. I Mellaneuropa har dom inte väckelse. Det har vi haft i Sverige. Och när vi hade väckelse i Sverige, då slängde vi ut spritflaskorna, då sa vi nej till vinet till köttet.

Nu kommer det en våg av orenhet och liberalism från Mellaneuropa som inte ska ta våra predikanter och äldstebröder och styrelsemedlemmar, som plötsligt ska ha lite rött till köttet.

En del av er har vuxit upp, och ni är tredje generationens kristna. Ni vet ingenting om vad det är att torka spyor efter en full mamma, men det vet jag. Och du har aldrig fått stryk på fyllan heller och blivit inlåst. Då ska du vara rädd om det arvet du fick ifrån far och mor, farmor och farfar, och beskydda det. Och inte fjanta med mellaneuropeisk kultur, som inte är något annat än förförisk lättja.

I Jesu Kristi namn står jag emot det! Och du som har börjat med vinet, du slänger ut det. Och du som har vuxit upp i en kultur där man aldrig drack men plötsligt har börjat med det – lägg av! Rätta upp altaret igen.

Och nu ser jag ju en del sådana där skeva leenden. Och vet du varför skeva leendet är där, det är därför att vinflaskan står i kylskåpet. Tvätta bort leendet snabbt, för du har inte torkat spyor efter mamma, och fått stryk så örat lossnade, men det har jag! Och det var alkoholen.

Nu råkar det här handla om alkohol, men det kunde lika gärna ha handlat om något annat som Bibeln inte förbjuder men som talaren likväl vill framställa som förbjudet.

Jag identifierar två huvudsakliga argument i ovanstående resonemang.

Argument 1:
(1) När vi tidigare hade väckelse i Sverige så slutade vi (kristna) dricka alkohol.
(2) Det vi slutade med när vi hade väckelse i Sverige ska vi (kristna) avhålla oss från.
(3) Alltså ska vi (kristna) inte dricka alkohol.

Observera att premiss (2) inte finns med i det ursprungliga resonemanget, men den (eller något som liknar den) måste finnas där för  att slutsatsen ska följa av (1).

Problemet är att premiss (2) knappast är rimlig.

Under väckelsen här i Piteåbygden på 1950-talet så var det självklart att den nykristne, förutom att sluta dricka alkohol, också skulle upphöra med alla aktiviteter ”i världens regi”, exempelvis idrott, politiskt engagemang, biografbesök, etc.

Om premiss (2) vore sann så skulle vi kunna, genom att ersätta ”dricka alkohol” i premiss (1) med annat som vi ”kastade ut” när vi hade väckelse, konstruera ett argument vars slutsats är att vi inte ska idrotta, engagera oss politiskt, gå på bio, och så vidare. Det tycks dock uppenbart att detta är orimligt, eftersom att Bibeln inte på något sätt förbjuder varken idrott, politiskt engagemang, osv. Men om premiss (2) inte är sann, då följer inte heller slutsatsen (3).

Argument 2:
(1) Alkoholmissbruk förekommer och har tragiska följder.
(2) Något som kan missbrukas ska en kristen helt avstå från.
(3) Alltså ska en kristen helt avstå från alkohol.

Åter igen finns premiss (2) inte med i det ursprungliga resonemanget, men den är nödvändig för att slutsatsen (3) ska följa av (1).

Problemet är att premiss (2) knappast är rimlig. Byt ut ‘alkohol’ mot ‘sex’ och du  får ett argument vars slutsats är att kristna ska leva i celibat, vilket naturligtvis är helt orimligt. Premiss (2) måste därför förkastas, vilket innebär att slutsatsen (3) inte följer av (1).

Man kan möjligen identifiera fler argument i det ursprungliga resonemanget, men jag kan åtminstone inte hitta något fler som är bättre än de jag redan tagit upp.

Det är värt att notera att exakt samma talare sa så här kvällen innan:

Bibeln talar ju mest om måttlighet, visst gör den det. Bibeln talar om att inte dricka sig berusad. Och du säger ‘Du är lite radikalare än Bibeln då?’ Ja, jag tyckte det var [...] på den säkra sidan. [...] Och jag gjorde så mycket dumheter, så jag bestämde mig för att det får vara.

I detta uttalande ser jag inga problem; Bibeln förbjuder inte alkohol, utan talar om måttlighet och förbjuder överkonsumtion och missbruk. Av detta följer dock inte att man måste vara absolutist. Det som följer är att man inte ska överkonsumera. Ett glas rött till maten är dock ingen överkonsumtion.

Att därför framställa det som förbjudet är att ålägga människor ”kristna” plikter som inte är förankrade i Bibeln – och det är inte okej, oavsett vad det handlar om.

Det kan naturligtvis vara så att någon av en eller annan anledning bör avstå alkohol (eller något annat) helt och hållet, exempelvis för att man av en eller annan orsak inte kan hantera alkohol (eller vad det nu kan vara). Detta är dock inte något som implicerar att de som saknar sådana orsaker också bör avstå. Det kan naturligtvis vidare vara så att någon bör avstå i ett visst sammanhang, av hänsyn till någon annan som bör avstå, men detta är åter igen inget som implicerar att alla alltid bör avstå.

Angående talaren så har jag inte för avsikt att ange dennes namn. Den som verkligen vill veta det kan antagligen ta reda på det med hjälp av lite enkelt detektivarbete, men jag anger det inte här eftersom det inte är särskilt relevant i sammanhanget.

Opassande kanske, men inte dubbelmoral

Dagen skrev igår:

LP-verksamheten i Karlskrona upprörs av att vinprovning ingår som en del i en kommunal studieresa till Italien. Fyra politiker och tjänstemän vid socialförvaltningen i Karlskrona har rest till Italien för att studera missbrukarvård och dricka vin. Notan går på 40 000 kronor.

Jan-Eric Jarny, som leder LP-arbetet i Karlskrona, menar att det inte går att kombinera studier om missbrukarvård med vinprovning. Det sänder ut dubbla signaler, menar han.

- Resan till att bli alkoholist går för många genom det som anses tjusigt och glamouröst med vin och sprit, säger Jarny till Sydöstran.

[...]

- Att som i det här fallet åka på en studieresa med syfte att hitta sätt att hjälpa missbrukare och kombinera det med vinprovning tyder på dubbelmoral, säger han.

(Källa: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152273)

Jag vet inte vem Jan-Eric Jarny är, men förutsatt att han inte blivit felciterad så är hans resonemang om dubbelmoral mycket märkligt. Dubbelmoral sysslar man med när man uttrycker två moraliska värderingar som motsäger varandra. Det finns mängder av exempel på sådant, man kan exempelvis säga sig anse att fortkörning ovillkorligen är omoraliskt samtidigt som man själv kör för fort. Det är ett förträffligt exempel på vad vi kallar dubbelmoral.

För att någonting ska vara exempel på dubbelmoral så måste det, vilket är målet för de motsägelsefulla moraliska värderingarna, vara en och samma sak – i annat fall utgör det ingen motsägelse. Om man exempelvis säger att det är moraliskt fel att äta griskött samtidigt som man äter nötkött, då finns ingen motsägelse mellan dessa värderingar och således finns inte heller någon dubbelmoral i detta.

Om det då är dubbelmoral att (1) studera missbrukarvård och (2) delta i vinprovning, då måste den värdering man uttrycker i (1) handla om samma sak som den värdering man uttrycker i (2). Men är det så? Jag tror inte det – och jag ska försöka förklara varför.

Det finns generellt ingen motsättning mellan att se missbruk av någonting som något negativt och därför vilja hjälpa personer som missbrukar och samtidigt själv bruka detta någonting. Ett exempel som bevisar detta är sex. Sex är förmodligen det mest missbrukade i vårt samhälle och missbruket av sex orsakar en massa lidande; det splittrar familjer, ger djupa känslomässiga sår och så vidare. Betyder detta att vi ska ta avstånd från sex och peka ut det som något fruktansvärt, som orsakar massvis av lidande? Givetvis inte! Vi tar avstånd från missbruket men samtidigt ser vi att sex i rätt kontext är något positivt och fantastiskt. Vi tar alltså avstånd från missbruket men inte från bruket.

Jag menar att denna distinktion mellan missbruk och bruk också gäller alkohol, och att Jan-Eric Jarnys resonemang om dubbelmoral därför är felaktigt och onyanserat. Att kombinera studier av missbrukarvård och vinprovning på samma resa är kanske inte så lyckat, men är det dubbelmoral? Nej, inte så länge vinprovningen inte var ämnad att få nyktra alkoholister att börja dricka igen.

Sergelplattan, alkohol och familjeupplösningen

Carl-Erik Sahlberg skriver om Sergelplattan på SvD Brännpunkt. Definitivt läsvärt. All heder åt Sahlberg och resten av Klara kyrka!

Den som känner mig vet att jag gärna ifrågasätter och analyserar, men får man ifrågasätta resonemang i en dylik artikel? Visst får man det. Att man har gripande historier att berätta medför inte med automatik att man har rätt i sina resonemang och slutsatser. Den som tycker att jag är okänslig som ”klagar” på något som är så emotionellt berörande får tycka det, men försök gärna förstå vad jag skriver först, okej?

Det är främst ett par stycken jag ställer mig tvekande inför. Jag citerar:

Frågar man en missbrukare på Sergels torg vilken drog som är farligast, så svarar cirka 95 procent av dessa experter: alkohol. Ingen av dem har förmodligen tagit sin första spruta helt nykter.

Resonemanget är alltså att alkohol är den farligaste drogen därför att förmodligen ingen av dem som börjat missbruka ännu farligare droger har gjort detta i nyktert tillstånd. Om alkohol verkligen är farligast, då kan inte detta motiveras med att ett alkoholbruk potentiellt leder till droger som är farligare än alkohol, för i så fall är ju alkohol inte den farligaste drogen.

Vidare så är det stor skillnad på ”alla som börjar ta heroin är alkoholpåverkade” (om vi för resonemangets skull antar att det är så) och ”alla som är alkoholpåverkade börjar ta heroin”. Det är ungefär som att säga: ”McDonald’s är en restaurang, alltså är alla restauranger McDonald’s.” Eller: ”Alla som råkar ut för trafikolyckor befinner sig i trafiken, alltså råkar alla som befinner sig i trafiken ut för trafikolyckor.” Det ena följer nämligen inte av det andra.

Vad man bör fråga är hur stor påverkan alkoholen i sig själv egentligen har i en människas väg mot tyngre droger. Orsakar alkoholkonsumtion att en människa börjar knarka? Om det är så, varför börjar då inte alla som konsumerar alkohol knarka? Min gissning är att det i bilden finns med dels ett mått av andra påverkande faktorer, men också egna val och beslut. Den som är mer påläst i ämnet får gärna upplysa mig.

Alkohol är förmodligen Sveriges farligaste drog. 70 procent av allt våld som polisen får ta hand om relateras till vin, öl eller sprit. Var tredje olycka i trafiken och varannan på sjön orsakas av alkohol.
25 procent av akutsjukvårdens platser upptas av människor som intagit alkohol.
Nära 50 procent av patienterna vid de psykiatriska institutionerna har triggats av berusningen till svåra övergrepp.

Tja, antingen är det alkoholen som är farlig eller så är det svenskarnas bruk av alkoholen som är farligt. Jag tror t.ex. att en mer detaljerad statistik gällande alkohol och våldsbrott skulle visa (1) att gärningsmännen har druckit alldeles för mycket alkohol, (2) att dessa människors inställning till alkohol är vansklig och (3) att dessa människors allmänna moraluppfattning är bristande. Detta är vad jag tror – jag vet ju inte att det är så, men om det är så, är det då alkoholen eller människan som står för det egentliga och mest grundläggande problemet?

Människors ondska kanske skulle vara mindre synlig om alkohol inte existerade. Detta är kanske en orsak att förbjuda alkohol? Det är möjligt. Jag tror dock likväl inte att det är rätt väg att gå att fokusera mer på alkohol än på människors faktiska beteenden.

Inför skattelättnader för helnykterister, eftersom de inte bidrar till samhälls­problem, som varje år kostar samhället miljarder kronor.

Detta förutsätter att alla alkoholkonsumenter bidrar till dessa samhällsproblem. Finns det skäl att tro att det är på det viset? Jag är tveksam. En rättvisare åtgärd vore kanske att införa böter för överkonsumtion?

Nu till något relaterat. Robert Mattsson, präst på Samtalsakuten i Gävle, har svarat på Sahlbergs artikel. Jag citerar ett par stycken:

Familjeupplösningen, som Carl-Erik Sahlberg pekar ut som den stora boven i dramat, är ett komplext fenomen som han lägger på individens axlar och skuldbelägger henne med.

Min erfarenhet av människor i kris är att det inte är av lättsinne vi bryter upp ur våra förhållanden. De flesta vill inget hellre än att hitta lösningar där deras barn inte ska ta för mycket skada.

Familjen är inte död, den har fått andra former och människor gör allt för att hitta harmoniska lösningar på sitt liv tillsammans med sina partners och barn.

Där kan kyrkan vara till hjälp och stöd att bygga upp det som är gott istället för att döma människor som lättsinniga för att de inte lever enligt en norm som delar av kyrkan uppfattar som det enda rätta.

Vems fel är det, om inte individens, när individen skiljer sig från frugan (och barnen) för att förverkliga någon sorts romantisk dröm med en yngre kvinna? Kom igen.

Att ”hitta lösningar där deras barn inte ska ta för mycket skada” låter väl fint? Tja, om barnen bara tar lite skada då individen i fråga försöker förverkliga sina romantiska drömmar… är det okej då?

Snacket om att familjen har fått ”andra former” är ett snyggt försök att framställa situationen som mindre allvarlig än vad den är, men det fungerar inte. Givetvis ska inte kyrkan utestänga någon, men det betyder inte att kyrkan inte kan stå för och försvara vissa normer.

Vin, Bibeln och Luther

Alkohol är tabu i (åtminstone vissa) kristna sammanhang. Det är tråkigt, eftersom det förhindrar en sund och reflekterande diskussion.

”- Att dricka alkohol är en synd. Det kanske inte står i Bibeln, men det är så!”

Hört någon säga så? Det har jag. Åtminstone så har någon sagt något vars kontenta varit just det.

Okej. Dags för ett par intressanta citat.

Vingårdar skall du plantera och bruka, men inget vin skall du få att dricka och inget skall du få samla in, ty maskar skall äta upp allt. (5 Mos 28:39)

Ordet för ”vin” (yayin) är här detsamma som det ord som används i sammahanget där Noa dricker vin och blir ordentligt berusad (1 Mos 9:21). Det intressanta med den citerade versen ovan är att frånvaron av vin utifrån sammanhanget är att betrakta som en förbannelse. Detta är ej förenligt med att alkoholhaltiga drycker är odelat dåliga, syndiga och förbjudna.

Samma vin (yayin) förkommer även i följande vers:

Och för pengarna må du köpa vad du önskar, nötboskap, småboskap, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du skall sedan äta där inför HERRENS, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.
(5 Mos 14:26)

Gud skall ge dig av himlens dagg och av jordens fruktbarhet, säd och vin i riklig mängd. (1 Mos 27:28)

Här används ett annat ord för ”vin” (tirosh – nytt vin). Någon har påstått att detta ”vin” inte är jäst, men samma ord används i följande vers:

Otukt och vin, gammalt eller nytt, tar bort förståndet. (Hos 4:11)

…vilket antyder att det visst rör sig om riktigt vin (jäst druvsaft).

Även brist på denna typ av ”vin” är att betrakta som en förbannelse:

Det folket skall [Eftersom du inte tjänade HERREN, vers 47] äta upp frukten av din boskap och frukten av din mark, till dess du utrotas, ty de skall inte lämna kvar åt dig vare sig säd, vin eller olja, inte din nötboskaps kalvar eller lammen i din hjord, till dess de har gjort slut på dig. (5 Mos 28:51)

Följande sammanhang – som talar för sig själva – är också intressanta:

… Så låter du bröd komma från jorden och vin som gläder människans hjärta …
(Ps 104:14-15)

HERREN Sebaot skall på detta berg göra en festmåltid för alla folk, en festmåltid med utsökta rätter och gamla viner, ja, med bästa vin, väl klarat.
(Jes 25:6)

… Gå i väg och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin och sänd gåvor av detta till dem som inte har något färdigt, ty denna dag är helig för vår Gud. Var inte bedrövade, ty glädje i HERREN är er starkhet.
(Neh 8:10)

Till sist, ett väldigt intressant Luther-citat:

It is possible to tolerate a little elevation, when a man takes a drink or two too much after working hard and when he is feeling low. This must be called a frolic. But to sit day and night, pouring it in and pouring it out again, is piggish… all food is a matter of freedom, even a modest drink for one’s pleasure. If you do not wish to conduct yourself this way, if you are going to go beyond this and be a born pig and guzzle beer and wine, then, if this cannot be stopped by the rulers, you must know that you cannot be saved. For God will not admit such piggish drinkers into the kingdom of heaven [Gal 5:19-21]… If you are tired and downhearted, take a drink; but this does not mean being a pig and doing nothing but gorging and swilling… You should be moderate and sober; this means that we should not be drunken, though we may be exhilarated. (Saxat från Sermon on Soberness and Moderation, 1539)

Kan Luther verkligen ha sagt det?

En klunk vin

Hur mycket alkohol innehåller egentligen en klunk vin, som ju är den mängd man vanligtvis förtär i samband med nattvarden?

En klunk vanligt vin (12%), ca 15 ml, innehåller 1,8 ml ren alkohol. Vanlig apelsinjuice innehåller, om mina uppgifter stämmer, mellan 0,2-0,5% alkohol. Och med hjälp av lite matematik (1,8/0,002 och 1,8/0,005) så kan man räkna ut att motsvarande mängd ren alkohol finns i 3,6-9 dl apelsinjuice.

Det ger lite perspektiv på diskussionen kring det ”livsfarliga” användandet av riktigt vin i nattvarden.

Alkohol… igen

Världen Idag har publicerat ett antal nya artiklar som berör alkoholfrågan. Då jag tycker att alkoholfrågan är väldigt intressant så kan jag (som vanligt) inte låta bli att kommentera. Det var speciellt en artikel som mina ögon fastnade på, en intervju med en viss hockeytränare. ”Välkända hockeytränaren Pelle Hånberg är nykterist och tar starkt avstånd från allt vad alkohol heter.” står det i ingressen. Nu vet jag förståss inte hur väl Världen Idag har återgett Hånbergs uttalanden, därför bör man vara medveten om att jag kommenterar det som återges i artikeln och inte Hånbergs personliga åsikter.

För Pelle är det nollgräns som gäller och han har svårt att förstå kristna som tycker att det är okej att dricka.
- I samhället har man ett ansvar. Jag har själv många vänner som har mycket problem där det slutat med självmord på grund av alkohol. Som kristen tycker jag inte att man överhuvudtaget behöver alkohol om man fått möta Gud.

Varför måste man alltid skylla på alkoholen? Upphör en människas eget ansvar när alkohol kommer med i bilden? Det må låta hur okänsligt som helst, men jag tror inte att man kan lasta varken Coca-Cola eller alkohol i sig för att någon tar livet av sig. Det vore att frånta människan hela eller en del av ansvaret för sina handlingar.

Ur ett retoriskt perspektiv kan jag förstå varför man väljer att prata om ”självmord på grund av alkohol” precis innan man säger att man inte ”överhuvudtaget behöver alkohol om man fått möta Gud”. Att framkalla empatikänslor hos åhörare har alltid varit ett effektivt sätt att få rätt utan att behöva motivera sin sak. Berätta något sorgligt/tragiskt som är relaterat till dig själv innan du lägger fram ditt påstående, och många åhörare kommer automatiskt att hålla det du säger för sant – oavsett om det är sant eller inte.

I det här fallet så är det efterföljande påstående dessutom av en karaktär som liknar Kejsarens nya kläder. Du behöver inte alkohol om du är kristen, alltså är du inte kristen om du behöver alkohol. Nu kan man givetvis diskutera vad ordet ”behöva” innebär, men jag tror och hoppas att min poäng går fram: Ett påstående i stil med Kejsarens nya kläder är ett fult retoriskt knep.

- Jag har fyllt mitt liv med något annat än alkohol sen jag blev kristen. Folk som dricker ett par öl känner kanske ett lugn men är du frälst kan du ha det varje dag, Gud fyller det tomrummet. Jag tycker att det är sunt förnuft, en levnadsstandard att inte dricka. Det hör inte hemma hos en kristen person, punkt slut. De som hävdar något annat har inte lämnat det gamla livet.

Här är Kejsarens nya kläder-retoriken ännu tydligare. Om du dricker ett par öl och gillar det där ”lugnet” som infinner sig någonstans på skalan mellan spiknykter och berusad, då är du inte frälst eftersom att du, om du var det, skulle ”ha det varje dag”. Och om du hävdar något annat än att alkohol inte hör hemma hos en kristen person, då har du inte lämnat det gamla livet. Här ligger det ett par hundar begravna.

Hund ett: Vad händer om alkohol aldrig har varit en del att mitt gamla liv? Jag drack inte en droppe av någon alkoholhaltig dryck innan jag blev kristen. Under hela min uppväxt levde jag med föreställningen att alkoholhaltiga drycker uteslutande var något negativt, något som det lilla jag såg av alkoholen runt omkring mig också bekräftade. Det inträffade dock något som fick mig att börja fundera på om det där med alkohol egentligen var så svart-vitt som jag föreställde mig. Det var när jag satt med min fru på en mysig restaurang på Kreta, då såg jag något som fick mig att börja fundera: Människor drack alkoholhaltiga drycker utan att varken slå sönder borden, slåss eller bete sig illa på annat sätt.

Hund två: Alkoholhaltiga drycker (främst vin) förekommer flitigt i Bibeln, ett par exempel är:
- Jesus fixade mer vin på en bröllopsfest där vinet tagit slut.
- David tackar Gud för ”vin som gläder människans hjärta” (Ps 104:14-15)
- Paulus skriver att en församlingsledare inte får missbruka vin, vilket förutsätter att det också är möjligt att bruka vin på ett sunt sätt. (Tit 1:7) Hur är detta möjligt om alkoholhaltiga drycker automatiskt tillhör ”det gamla livet”?

C.S. Lewis, som knappast behöver någon närmare presentation, får avsluta med ett par väl valda ord. Läs och begrunda!

Måttlighet är tyvärr ett av dessa ord som ändrat betydelse. Det betyder nu ofta absolutism. Men på den tiden då man namngav den andra kardinaldygden och kallade den måttlighet betydde den inget sådant. Måttlighet syftade inte särskilt på dryck utan njutningar av alla slag, och den betydde inte avhållsamhet utan att sträcka sig till den rätta måttan och inte längre. Det är ett misstag att tro att alla kristna måste vara absolutister. Islam, inte kristendomen, är en absolutistisk religion.

Naturligtvis kan det vara en plikt för någon särskild kristen eller för alla kristna vid någon viss tid att avhålla sig från starka drycker, antingen därför att man tillhör dem som inte alls kan dricka utan att dricka för mycket, eller därför att man är tillsammans med människor som är benägna för dryckenskap och man inte bör locka dem genom att själv dricka. Men hela poängen är den att man av goda skäl avhåller sig från något som man inte förkastar och som man gärna ser bereda andra glädje. Ett av kännetecknen på elaka människor av en viss typ är att de inte själva kan avstå från något utan att kräva att alla andra också skall avstå från det. Så handlar inte en kristen. En enskild kristen kan anse det riktigt att avstå från vad det vara må av särskilda skäl – äktenskap eller kött eller öl eller film, men i samma ögonblick man säger att allt detta är ont i och för sig och man ser ner på andra som gör bruk av dem, är man på fel väg.

En stor skada har man vållat med att begränsa ordet måttlighet till att endast gälla dryckenskap. Det har bidragit till att få folk att glömma att man kan vara fullt lika omåttlig i andra ting. En man som gör golfspel eller motorcykelåkning till sitt livs medelpunkt, eller en kvinna som ägnar alla sina tankar åt kläder eller bridge eller åt sin hund, är lika ‘omåttlig’ som den som är berusad varje kväll. Naturligtvis syns det inte lika lätt i det yttre. Golfmani eller bridgemani medför inte att man ramlar omkull mitt på gatan. Men Gud låter sig inte bedras avskenet.

(C.S. Lewis, ”Kan man vara kristen?”, sida 80-81)

 
Filosofi/Religion