Alla inlägg i Apologetik

"Gud finns inte!" — ett kunskapsanspråk

Postat april 21, 2007 i Apologetik, Filosofi  |  Inga kommentarer

Jag vet inte hur många gånger jag har hört folk, som påstår sig veta att Gud inte existerar, motivera detta med att det inte finns några bevis för Guds existens. Problemet är bara, vilket dessa till synes inte har förstått, att frånvaro av bevis inte bevisar frånvaro.

Vi tar det igen: Frånvaro av bevis är inte synonymt med bevis på frånvaro.

Om jag inte kan hitta ett enda bevis på att du förra helgen, mitt ute i skogen, sjöng Pontares ”När vindarna viskar mitt namn”, har jag då bevisat att du inte gjorde det? Självklart inte! Att jag inte hittar några bevis kan ha alla möjliga orsaker. Jag kanske är usel på att leta bevis, bevisen kanske är oerhört svåråtkomliga, bevisen kanske till och med är helt eliminerade… och så vidare.

Av detta följer att en utsaga som ”Gud finns inte!” inte är berättigad bara för att det, i någons mening, råder brist på bevis. Ateismen – och här pratar jag om stark (positiv) ateism, som gör ett positivt anspråk på Guds icke-existens – är därför inte någon sorts defaulttillstånd i brist på bevis för teismen. Den som säger ”Gud finns inte!” gör ett anspråk på kunskap, och att det anspråket är sant bevisas inte genom brist på bevis för motsatsen. Bevisbördan vilar alltså på den som gör anspråket.

Det finns förstås, anser jag, undantag från regeln ovan (att frånvaro av bevis inte är bevis på frånvaro). Ibland kan rimligtvis frånvaro av bevis med rätta tolkas som bevis på frånvaro. Om du och jag befinner oss i ett tomt (förutom oss) tio kvadratmeter stort rum och jag påstår att det finns en fullvuxen indisk elefant i rummet, då kan du utan större problem, förutsatt att din perceptionsförmåga är intakt, snabbt konstatera att det inte finns någon elefant i rummet.

I exemplet ovan kan man säga att brist på bevis har bevisat att en fullvuxen indisk elefant inte finns i rummet. Anledningen till att detta fungerade i exemplet är följande:

(1) Du visste exakt vad du letade efter; exakt vad som, om elefanten fanns där, skulle ha indikerat detta.
(2) Du visste att du hade avsökt hela det område där indikationen på elefanten skulle ha funnits.

Är det då inte möjligt att göra på samma sätt med Gud? Ja, visst (det är logiskt möjligt). Allt man behöver göra är:

(1) Veta exakt vad man letar efter; exakt vad som, om Gud finns, ska indikera detta.
(2) Ha möjlighet att avsöka hela det område, eller de områden, där indikationen på Guds existens kan finnas.

Den som tror sig kunna uppfylla båda dessa villkor är välkommen att höra av sig.

Taggar: , , ,
Inga kommentarer

Mer om kristen moral

Postat april 9, 2007 i Apologetik, Filosofi, Tro & Kyrka  |  Inga kommentarer

Ateistbloggen har svarat på det jag skrev angående grunden för kristen moral. Här följer mina kommentarer:

  1. Angående DCT och den externa morallag Ateistbloggen (härefter kallad AB) hävdar måste existera samt min ”lösning” så tror jag att AB har missförstått mig. Jag säger inte att Guds natur gör hans befallningar sanna på det sätt AB beskriver (min ”lösning” har inget med Eutyfrons dilemma att göra). Vad jag säger är att det ingår i vad Gud är att hans befallningar är ”normativt sanna”. Någon extern morallag behövs inte för det, lika lite som det behövs en extern lag som säger ”Gud existerar” för att Gud ska kunna existera.

    Det vore intressant om AB kunde referera till någon filosof på akademisk nivå som har utvecklat ”det måste finnas en extern morallag”-hypotesen.

  2. Om man slarvläser det jag skrev så kan man förmodligen dra slutsatsen att jag menar att ”eftersom gud är omniscient och omnipotent så kan hans deklarationer inte undflys, oavsett vad”, och sedan säga att eftersom att jag kan mörda någon om jag vill så kan jag därmed undfly Guds deklarationer. Men då har man missat hälften av det jag skrev angående det.

    Låt mig citera mig själv: ”Guds omnisciens (vilken i sig innebär att Guds kunskap är objektivt sann) och omnipotens gör honom till den ende entitet som till fullo kan hålla fria agenter ansvariga för deras handlingar.” Tyngdpunkten här ligger alltså på att Gud är den ende entitet som till fullo kan hålla fria agenter ansvariga, dvs straffa dem för deras handlingar. Jag påstod inte att fria agenter inte kan handla som dom vill (det skulle vara en motsägelse).

  3. Eutyfrons dilemma är inget dilemma därför att: Det är inte någon godtycklighet hos Gud som definierar vad som är gott, utan hans natur – och hans natur är inte skild från honom själv.

    Man kan såklart försöka göra det till ett dilemma genom att, som AB, säga: ”Vi har alltså fortfarande samma problem: Antingen definieras moralen utifrån guds natur, i vilket fall vilka grymheter som helst är goda så länge de är i överensstämmelse med guds natur. Den andra möjligheten är att det goda är vad det är oavsett guds natur.”

    Jag vill dock påstå att det varken är Eutyfrons dilemma (som inte handlar om Guds natur) eller något dilemma överhuvudtaget. Ja, om Guds natur hade varit annorlunda än vad den är (vilket inte är möjligt, men det kommer jag till längre ner), då är det tänkbart att t.ex. mord hade varit gott. Men vad spelar det för roll?

    Det intressanta är vad Guds natur verkligen är, inte hur vi med fantasins hjälp kan föreställa oss att den hade ”kunnat” vara. Notera att jag skriver ”kunnat” inom citationstecken. Orsaken är att Gud per definition är själv-existerande. Och att en själv-existerande entitet skulle ha kunnat vara annorlunda är en motsägelse: Saker som inte har någon början varken kan vara eller kunde ha varit annorlunda än dom är.

Taggar:
Inga kommentarer

Ingen grund för kristen moral?

Postat februari 6, 2007 i Apologetik, Filosofi  |  Inga kommentarer

Jag hittade en blog igår, Ateistbloggen, där ett av inläggen har rubriken Ingen grund för kristen moral. Läs gärna hela inlägget (det är inte så långt). Författaren skriver bland annat följande:

Divine Command Theory (DCT) säger att rätt och fel bestäms av vad YHWH dikterar. [...]

Det största filosofiska problemet med DCT är, förutom att vilka grymheter som helst kan rättfärdigas som goda, att om det inte redan finns en objektiv moralisk lag som säger att det YHWH befaller blir normativt så händer inget när han befaller. DCT förutsätter alltså att det, oberoende av YHWH, finns en objektiv morallag, nämligen den morallag som säger att det YHWH befaller blir normativt sant. DCT är alltså grundlös och har ingen förklaring till existensen av en objektiv moral.

Måste det finnas en objektiv morallag som säger att det Gud befaller blir normativt sant? Jag tror inte det. Gud är omniscient och omnipotent, universum är hans skapelse, likaså allt liv. När Gud deklarerar att något är fel, då måste man komma ihåg att det är den högste och den ende själv-existerande entiteten som deklarerar det. Gud är den yttersta verkligheten bortom och utan vilken inget existerar.

Det är Guds natur, Guds väsen, som gör att Guds befallningar är normativt sanna och objektivt bindande. Något externt behövs inte av Gud. För om så var fallet, då vore Gud inte Gud.

Vidare skulle man kunna säga att Guds omnisciens (vilken i sig innebär att Guds kunskap är objektivt sann) och omnipotens gör honom till den ende entitet som till fullo kan hålla fria agenter ansvariga för deras handlingar, och att det i sig innebär att hans deklarationer är de enda som är objektivt bindande (de kan inte undflys, oavsett vad).

Så varför är det Gud deklarerar normativt sant? Därför att Guds väsen och natur innebär att det är så. Det har sin grund i Guds väsen, inte i något externt.

Eutyfrons dilemma härrör från Platons dialog Eutyfron där Sokrates ställer frågan om dygden gillas av gudarna för att den är dygdig eller om gudarna bestämmer vad som är dygdigt. Eutyfrons dilemma har två så kallade “horn”. Det ena hornet är, översatt till modern teologi, att det som är gott är det för att Guds natur är sådan. Det andra hornet säger att Guds natur är god eftersom det är gott att vara sådan.

Om det goda kommer från Guds natur så kan vad som helst vara gott per definition. Om Gud är en elak tyrann som gillar våld och förstörelse så är det gott med våld och förstörelse. Eftersom det går emot vår moraliska intuition brukar de flesta satsa på det andra hornet. Guds natur är som den är eftersom det är gott. Då har vi i princip samma problem som i DCT, nämligen att det goda existerar utan guds natur och inte är beroende av honom.

"Översättningen" till modern teologi är helt felaktig. Dilemmat är inte något verkligt dilemma eftersom Guds deklarationer har sin grund i Guds natur. Guds natur är nämligen inte godtycklig, utan den är vad den är – and that's that. Guds natur kan inte helt plötsligt förvandlas till varken det ena eller det andra.

Visserligen är det sant att om Gud är en elak tyrann som gillar våld och förstörelse, då är våld och förstörelse gott. Och det är också sant att vår moraliska intuition protesterar mot detta. Nu är det emellertid så att Gud inte är en elak tyrann, och han kommer inte heller att förvandlas till det. Och vår moraliska intuition, vilken dock varierar mellan olika människor, bör därför – om vi är skapade av Gud på det sätt som beskrivs i Bibeln – vara att våld och förstörelse från en elak tyrann är något ont. (Att inte alla människors moraliska intuition pekar i den riktningen beror på människans fallna natur.)

Taggar:
Inga kommentarer

Bara tro, bara tro! Eller?

Postat februari 5, 2007 i Meta-apologetik, Tro & Kyrka  |  Inga kommentarer

När blev kristna dumma? Nu menar jag inte elaka, utan ogenomtänkta, förnuftsföraktande och kunskapsfientliga. Någon gång under historiens gång förvandlades kristna från att i större utsträckning ha varit stora tänkare (se bara på kyrkofäderna) till att snarare dela upp det förnuftiga och det religiösa. Tron förvandlades från en på saklig grund byggd övertygelse till någon sorts förnuftsfrämmande förhoppning som delar vissa drag med rent önsketänkande.

Idag verkar inte tron behöva ha något med förnuftet att göra. Även om allt vad förnuftigt är skulle tala emot Guds existens så ska man ändå tro. Åtminstone har jag stött på kristna som resonerar så. Tron får inte blandas ihop med förnuftet. Vad är orsaken till detta? Min teori är att kristna i allmänhet vill ta the easy way out. Istället för att ta tag i de tunga frågorna så borrar man ner huvudet i sanden.

Vad menar jag? Om man säger att det är viktigt att ha goda skäl att tro, då gör man sig på ett sätt sårbar. Då blir det viktigt att tron är förnuftig och man måste hitta skäl för tron. Om man inte lyckas med detta, då kan det bli svårt att tro – om man inte åter igen bestämmer sig för att tron inte behöver vara förnuftig.

Ur ett evangelisationsperspektiv är det dock förödande att inte ta de intellektuella invändningarna mot kristen tro på allvar. Varför ska en människa tro på Gud om en sådan tro strider mot allt förnuft? Och är en sådan tro verkligen hållbar i längden? Dvs om man inte stoppar huvudet i sanden. Nej, istället för att syssla med dylika övningar så bör varje kristen människa kunna svara åtminstone på de enklaste frågorna som rör tron.

Är det inte just det som Petrus talar om?

Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. (1 Petr 3:15)

Om kristendomen är sann, då måste det finnas svar på frågorna och lösningar på problemen. Om kristendomen är sann, då måste Bibeln vara mer än en samling sagor. Då måste Kristus verkligen ha uppstått. Och om så är fallet, då måste dessa saker gå att motivera. Det verkar dock som om många kristna tror att Jesus levde, dog och uppstod i ett avlägset parallelluniversum, men detta är inte kristendomens anspråk. Kristendomens anspråk är att Jesus levde, dog och uppstod på riktigt för grovt räknat två tusen år sedan, på exakt den här planeten. Om Jesus inte levde, dog och uppstod på riktigt, då är kristendomen ett stort skämt!

Men, tänker någon, innebär inte detta med säkerhet kristendomens död? Inte kan det väl finnas goda förnuftsskäl för att kristendomens anspråk är sanna? Svar: Det kan det visst det! Och kan det inte det, då är kristendomen inget att hänga i julgranen, så att säga. Det är ju precis det som är poängen.

Nej, det är dags för kristna att börja tänka! Ateismen har inte patent på tänkandet, även om vissa ateister verkar tro det. (Det senare måste man dock tyvärr skylla på att kristna i samband med upplysningen började lägga intellektet på hatthyllan när man gick till kyrkan.)

Så vad väntar ni på? Det finns gott om apologetisk litteratur som behandlar alla möjliga sorters frågor, på alla olika nivåer. Mycket tack vare den revolution som har pågått inom (religions)filosofin i den angloamerikanska världen de senaste 40 åren.

Go, go, go!

Taggar:
Inga kommentarer

Det ondas problem – vad är ont?

Postat januari 23, 2007 i Apologetik, Filosofi, Tro & Kyrka  |  Inga kommentarer

Om man frågar någon som inte tror att Gud existerar om anledningen till det, då får man ofta höra att om Gud fanns, då skulle det inte finnas så mycket ondska i världen.

Invändningen finns i alla möjliga olika former, mycket beroende på vem som uttrycker den. Att det inte är ett problem endast för intellektuella filosofer, det är tydligt i och med att även barn spontant kan formulera liknande tankar, om än inte lika strukturerade och tydligt formulerade.

Den första som formulerade problemet i detalj sägs ha varit en grekisk filosof vid namn Epicurus (341-270 f.Kr). Det är alltså inga nya tankar. Så hur kommer det sig då att kristendomen har kunnat växa så mycket, trots att problemet i fråga är äldre än kristendomen? Är problemet inget verkligt problem? Är kristna människor inte tillräckligt intelligenta för att förstå problemet?

Ungefär så här ser argumentet ut:

(1) Gud existerar och är allsmäktig
(2) Gud är alltigenom god och vill det goda
(3) Det finns ondska i världen

Problemet består i, menar man, att samtliga premisser inte kan vara sanna samtidigt. Om (1) och (2) är sanna, då måste (3) vara falsk. Om (1) och (3) är sanna, då måste (2) vara falsk. Och så vidare.

Man menar alltså att om (1) är sann, då existerar en omnipotent Gud, och om (2) också är sann, då existerar en Gud som både vill och kan göra det goda. Guds omnipotens gör det möjligt för honom att eliminera ondskan, vilket han också vill göra om han är god (detta kan diskuteras, men det får bli en annan gång). Och eftersom att det finns ondska i världen (3) så är antingen (1) eller (2) falska, och således existerar inte kristendomens Gud.

Som jag ser det så har argumentet ovan ett stort problem i premiss (3): Om det finns ondska i världen, då måste en absolut norm för ondska existera separat från Gud. Detta eftersom att man inte kan motbevisa p genom att utgå ifrån en premiss som kräver p.

Om ondska finns i världen, då måste detta kunna påvisas utan Gud. Så vad/vem avgör vad som är objektivt och absolut ont? Redan här invänder vissa med att ondska finns, men inte i objektiv mening. Och om det är sant, då följer med anledning av det att premiss (3) är falsk.

Om det finns något, om vilket någons subjektiva uppfattning är att detta något är ont, då har vi ett subjektivt ont. Problemet är bara att det inte finns någon grund för att tro att Gud, om han finns, skulle underkasta sig någon människas subjektiva åsikt om vad som är ont och gott. När det sägs att Gud är alltigenom god så avses att Gud är god i objektiv bemärkelse; att hans godhet är förankrad i hans absoluta natur. Därför kan subjektiva uppfattningar om gott och ont inte användas.

Jag menar att detta, vilket jag kortfattat har försökt förklara ovan, innebär att det ondas problem inte är ett användbart argument mot kristendomens Gud. Åtminstone inte strikt logiskt. Argumentet har fortfarande retorisk tyngd då det vädjar till människans tanke på ondskan, vilket för de flesta innebär någon form av emotionell reaktion; de flesta ogillar kraftigt det som de själva menar är ont. Men jag menar, som sagt, att argumentet är logiskt ohållbart.

Taggar: , ,
Inga kommentarer

Mänsklig frihet och gudomlig förkunskap

Postat januari 15, 2007 i Apologetik, Filosofi, Tro & Kyrka  |  Inga kommentarer

Om Gud är allvetande och därmed också har ofelbar kunskap om framtiden, kan vi verkligen ha fri vilja då? Med att människan har fri vilja avses att hon ensam orsakar sina val och att inget tvingar henne att välja som hon väljer. Är dessa två ting, ofelbar kunskap om framtiden (härefter kallad gudomlig förkunskap) och fri vilja, förenliga med varandra?

Om Gud vet att Kalle den 30:e mars kommer att råna en bank, då kommer Kalle att råna en bank den 30:a mars. Alltså är det redan bestämt vad Kalle ska göra och således har Kalle inte någon fri vilja, eller?

Argumentet ser ut ungefär så här:

(1) Om Gud vet att k kommer att göra x, då kommer k att göra x
(2) Gud vet att k kommer att göra x
(3) Alltså måste k göra x

Om k måste göra x, då är k oundvikligt. Och om det handlar om Kalle som måste råna banken, då kan inte Kalle undvika att råna banken. Kalle har således ingen frihet, utan hans handlingar är förutbestämda.

De som resonerar så här gör ett logiskt misstag, menar jag. Premisserna, (1) och (2), leder omöjligt fram till slutsatsen (3). Felet ligger i att man utifrån (1), då kommer k att göra x, drar slutsatsen alltså måste k göra x. Man gör felaktigt ett kommer till ett måste.

Den korrekta slutsatsen är:

(3) Alltså kommer k göra x

Vad är skillnaden? Betyder det inte precis samma sak, fast med andra ord? Nej. Förvisso kommer Kalle att göra x, men den avgörande frågan är varför? Varför kommer Kalle att göra x? Svaret är: Kalle kommer att göra x därför att han frivilligt väljer att göra x, inte för att han måste göra x.

Det är väldigt viktigt att lägga märke till hur den logiska följden skiljer sig från den kronologiska följden i argumentet ovan. Guds vetande av att Kalle frivilligt kommer att göra x ligger logiskt efter att Kalle frivilligt gör x, men kronologiskt före.

Logiskt: Kalle gör x, sedan Gud vet att Kalle gör x
Kronologiskt: Gud vet att Kalle gör x, sedan Kalle gör x

Nu kan man givetvis fråga sig hur Gud kan veta något om framtiden, men hur är inte viktigt för argumentet. Det är för argumentets skull inte ens viktigt att Gud existerar. Gud kan bytas ut mot vilken allvetande entitet som helst och argumentet fungerar ändå. Allt argumentet visar är ju att mänsklig frihet och säker kunskap om framtiden är kompatibla med varandra. Inget av dessa två ting behöver alltså existera i verkligheten för att slutsatsen att det inte finns någon logisk motsättning ska kunna nås.

Det ska dock sägas att inte alla kristna grupper håller med om att människan har fri vilja, åtminstone inte i den form jag kort beskriver i inledningen. Den mest kända teologi som inte menar att människan har fri vilja är kalvinismen. Katolska Kyrkan och många av de protestantiska kyrkorna och samfunden menar dock att människan har fri vilja.

Taggar: , , ,
Inga kommentarer

Logikens lagar i ett ateistiskt universum

Postat juni 27, 2006 i Apologetik, Filosofi  |  Inga kommentarer

I den kristna världsbilden är det lätt att motivera giltigheten i logikens lagar:

1. Gud och hans väsen är absolut och normen för sanning. Därför existerar logikens lagar i absolut bemärkelse eftersom dessa reflekterar naturen hos en absolut Gud.

2. Människan kan, eftersom hon är skapad av denne Gud, upptäcka logikens lagar. Människan har alltså inte skapat dessa.

I den ateistiska världsbilden blir det annorlunda och Dr. Greg Bahnsen uttrycker detta på följande vis:

It is only the existence of God, and His revelation of Himself to us, that makes it possible for us to use logic (laws of reasoning that God has established), to do science (the world is orderly and predictable because God governs it), and to know right from wrong (God has revealed His laws in Scripture and written them on the consciences of men).

The atheist system cannot account for laws of logic, the uniformity of nature, or moral absolutes. These are immaterial and universal, and how could anything immaterial and universal be accounted for in a naturalistic (matter only) universe? The atheist worldview cannot provide the preconditions of intelligible experience, science, logic, or morality. In fact, the atheist worldview – since it cannot justify the laws of logic or standards of reasoning – cannot even account for a rational debate concerning the existence of God.

(Saxat från The Great Debate: Does God Exist?, Bahnsen vs Stein, från 1985)

Taggar: ,
Inga kommentarer

"Jesus har aldrig funnits"

Postat januari 10, 2006 i Apologetik, Tro & Kyrka  |  Inga kommentarer

”Jesus har aldrig funnits”. Det är i alla fall rubriken i en smått patetisk artikel i Aftonbladet (jag är dock inte förvånad, Aftonbladet skriver vad som helst för att få lockande löpsedlar). Då det förmodligen finns folk som sväljer denna artikel utan att ens tugga så tänkte jag kommentera ett par saker:

Folk i allmänhet är inte medvetna om hur svaga bevisen är för att Bibelns Jesus har funnits.

Även om det skulle vara sant att bevisen för Jesus existens var väldigt svaga, ja till och med om det inte fanns några vetenskapliga bevis alls, så är detta inte detsamma som ett bevis för att Jesus aldrig har funnits.

Alltså, att du inte kan bevisa att jag tänkte på giftormar igår, det är inte detsamma som att du har bevisat att jag inte tänkte på giftormar igår. Get the point?

Inget tyder på att Paulus visste att Jesus nyligen levat på jorden. [...] Paulus hade aldrig träffat Jesus.

Jaså, inte?

”Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv.
Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig [...]”
(1 Kor 15:3-8)

Hur kan man missa ovanstående?

Taggar:
Inga kommentarer

En ateists predikan om Jesus?

Postat juli 15, 2005 i Apologetik, Tro & Kyrka  |  2 kommentarer

Jag hade tänkt kommentera Lena Anderssons sommarpratande i P1 samma dag som jag hörde programmet, men jag kom av mig och tänkte att det kanske inte var värt det eftersom ingen utom jag verkade ha lagt märke till programmet. Såhär i efterhand kan jag lätt konstatera att jag hade helt fel. Fler än 1000 lyssnare ska ha hört av sig efter programmet, vilket tydligen är väldigt många – eller åtminstone tillräckligt många för att det ska uppmärksammas i media. Här följer min reaktion och mina kommentarer.

Lena Andersson säger själv följande om sitt program:

”Mitt program kommer att vara en ateists predikan om och med Jesus. Jesu handlingar ska undersökas ur ett moraliskt och existentiellt perspektiv.” 

Så långt är det intressant, och jag ser faktiskt fram emot att höra hur en ateist undersöker Jesu handlingar ”ur ett moraliskt och existentiellt perspektiv”.

Ungefär nu kan vi säga att jag börjar lyssna. Jag kommer inte att kommentera eller citera allt Andersson säger, utan endast det jag ur mitt perspektiv anser vara nödvändigt. Läs vidare eller låt bli.

”När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ‘Mitt barn, dina synder är förlåtna. Stig upp, ta din bädd och gå hem.’ Men mannen svarade, så tyst att evangelisten som skrev ner det inte hörde: ‘Jag har inte syndat mer än någon annan, jag är lam ändå.’” 

Så tyst att evangelisten som skrev ner det inte hörde? Andersson borde väl – om hon har tillräcklig kunskap i ämnet för att göra uttalanden i detsamma – känna till att evangelisten som skrev ner det med största sannolikhet inte själv var ögonvittne till händelsen (utan fick sin information från andra ögonvittnen).

Med detta i åtanke blir Anderssons uttalande ovan endast ett retoriskt knep, där sakinnehållet helt saknar förankring i verkligheten. Bra början?

”Ateismen är okreativ till sin natur, den river ner. Ateismen betraktas av en del som religiöst tänkande, att ateismen skulle vara en tro den också, men det är en missuppfattning. Ateismen är en motståndshandling, den är reaktiv. En religion måste vara aktiv. Tro gör man aktivt. Man skapar förklaringar och modeller åt sig, ledargestalter och ord att ty sig till. Ateismen har inget sådant. Den reagerar på förklaringarna, modellerna, ledargestalterna och orden att ty sig till. Men den erbjuder inga egna.” 

Om ateismen inte erbjuder egna förklaringar, modeller, osv, då skulle sannolikt ingen välja en ateistisk hållning framför en teistisk. Teismen ger, precis som Andersson säger, en hel del förklaringar och modeller, och om man avlägsnar theos (Gud) från dessa så faller de platt till marken och man måste hitta alternativa förklaringar. Detta för att inte många tänkande människor vill leva utan förklaringar, allra minst förklaringar som rör vår existens.

Huruvida ateismen är en religion eller inte kan diskuteras och jag vill påstå att det i huvudsak rör sig om en definitionsfråga. Det är dock inte märkligt att en ateist inte vill bli kallad religiös då det är just religion (eller åtminstone teism) som denne menar sig icke-tro på.

”Det jag frågar mig är: Vad är det Jesus gör som är så moraliskt och kärleksfullt? [...] Eftersom att Jesus så flitigt används för att vägledan människor moralfilosofiskt, en del anser till och med att Jesus är den förste socialisten, är liknelsen om talenterna intressant. Det måste vara den som gett upphov till orspråket ‘att förvalta sitt pund’, att ta vara på sin talang, ‘talent’ på engelska. Talent var ett viktmått och en myntenhet på Jesu tid. 

Jesus berättar följande historia, folket till uppbyggelse:
Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ‘Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ Herren lovade att han skulle komma till himmelriket. Den som hade fått två talenter lämnade på samma sätt fram fyra talenter, och hans herre lovade att han skulle komma till himmelriket.

Så steg den som hade fått en enda liten talent fram och sa: ‘Herre, jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.?’

Då svarar Herren, och Jesus står bakom detta svar: ‘Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’

Det här var alltså inte en historia från Wall Street, utan från Bibeln. Den tjänare som är rädd för sin herres hårdhet och vrede, och som fått minst för att hans förmåga är sämst, han bestraffas hårt och det han har ges till den rike. Den som tänkt att Jesu moral är den sociala utjämningens måste nog tänka om.”

Andersson blandar, i det andra stycket i citatet ovan, bibelcitat med egna meningar. Detta gör hon på ett sätt, som för den som inte har någon bibelkunskap, sannolikt medför att denne antar att även Anderssons egna meningar är hämtade från Bibeln. Därför har jag kursiverat det som verkligen är hämtat från Bibeln i styckena ovan.

Vad Andersson försöker göra är tämligen uppenbart. Hon vill, genom att presentera vissa verser ur Bibeln på det sätt som hon gör ovan, framställa Jesus som om han förespråkar någon sorts ta-från-fattiga-och-ge-till-rika-filosofi. Andersson missar dock helt och hållet den verkliga innebörden i liknelsen om talenterna. Vilket inte är så konstigt när man läser ett stycke ur Bibeln utan att ta hänsyn till kontexten.

För det första så måste man förstå att det är just en liknelse, dvs en historia som berättas för att tydliggöra en poäng (som inte nödvändigtvis har med liknelsens sakinnehåll att göra). För det andra så måste man förstå att texten inte nödvändigtvis ger all sidoinformation som är nödvändig för att vi, som lever 2000 år senare, ska kunna förstå innebörden utan att behöva tänka lite längre än när vi läser en dagstidning.

När jag läser texten – och nu fokuserar jag i huvudsak på den tredje tjänaren – så lägger jag märke till följande:

1. Tjänarnas herre (H) var bort en ”lång tid” och det framgår inte när den tredje tjänaren (T) grävde ner talenten.

2. (T) hanterar talenten på ett sätt som a) gör det möjligt för honom att själv behålla talenten om (H) inte skulle komma tillbaka. Om (T) till exempel skulle ha satt in talenten på banken så att (H) hade fått ränta, då hade (T) inte kunnat ta talenten själv ifall (H) inte kom tillbaka.

3. Det finns inget i texten som antyder att det (T) säger när (H) kommer tillbaka inte bara är en dålig bortförklaring. Det är alltså inte nödvändigtvis synd om den stackars rädde tjänaren, vilket Andersson antyder.

Utifrån detta, och texten i övrigt, så drar jag följande slutsats: Den tredje tjänaren förvaltade inte talenten eftersom a) han var lat och ville inte arbeta när hans herre var borta, och/eller b) han ville kunna behålla talenten om hans herre inte kom tillbaka. Detta tyder på bristande lojalitet, vilket gör honom till en högst oduglig tjänare. Så nej, Andersson, liknelsen motsäger på inget sätt ”social utjämning”.

Andersson fortsätter på ungefär samma sätt genom hela programmet: Genom att rycka verser och stycken ur deras sammanhang så försöker hon framställa Bibelns Jesus som en motsats till bilden av den kärleksfulle Jesus som kyrkan har målat upp. Jag har varken tid eller ork att citera och kommentera hela programmet, utan det får räcka såhär.

Jag är övertygad om att alla som har hyfsade kunskaper om och i Bibeln, samt tolkning av densamme, med lätthet kan genomskåda Anderssons försök att svartmåla Jesus. Jag måste dock tillägga att jag på ett sätt, åtminstone till ett par promille, instämmer med Andersson: Bibelns Jesus är inte bara en kramgo Bamsefigur som aldrig blir arg och aldrig gör något för att stötas med människor. Bibelns Jesus är inte den mjäkjesus som somliga vill framställa honom som… men han är inte heller den hitlerjesus som Ansersson vill framställa honom som.

Taggar:
2 kommentarer
Sida 6 av 6««...23456
 
Filosofi/Religion