Imorgon åker jag till Stockholm och Apologias konferens med William Lane Craig. Ska bli riktigt kul, trots vädret (som inte verkar bli det bästa i Stockholm i helgen).
Är det någon som läser detta som också ska dit?
Alla inlägg i Allt & Inget
Lägesrapport
I höst har jag kombinerat de praktiska aspekterna av föräldraledighet med att jobba nästan heltid (på väldigt udda tider), vilket har medfört att jag inte har haft tid över till så mycket annat. Jag har åter igen fått förmånen att hålla i ett seminarium på Livskraft Polar, vilket jag ska hinna förbereda ganska precis just nu. Det har fått rubriken ”Kristen tro, vetande och vetenskap”. Jag återkommer när det lugnat ner sig lite. Nu är det dags för mer kaffe.
C-uppsats, examen och jobb
Jag blev precis påmind om att det var ett tag sedan förra inlägget. Har ingen inspiration till att skriva ett längre inlägg nu. Istället tänkte jag bara nämna ett par saker i form av en tråkig numrerad lista:
- C-uppsatsen (om Alvin Plantingas evolutionära argument mot naturalism) är inlämnad! Det är fantastiskt skönt att uppsatsen är avslutad. Det har visserligen varit mestadels väldigt intressant att gräva i Plantingas argument och kritiken mot detsamma, men sista 2-3 veckorna innan deadline så var jag extremt less. Jag ska inte säga att jag var på gränsen till utbränd, men jag hade i alla fall god lust att kapitulera. Filosofi var verkligen inte kul just då.Jag tror att jag, utan att överdriva, kan säga att jag inte riktigt har återhämtat mig från nyss nämnda tillstånd – och det kommer sannolikt att få konsekvenser för skrivandet av filosofiska blogginlägg under en överskådlig framtid.
- Det evolutionära argumentet mot naturalism, som jag skrivit om tidigare (om än betydligt mindre sofistikerat än i uppsatsen), visade sig vara bättre än väntat. Innan jag började med uppsatsen trodde jag att jag skulle påträffa dräpande kritik och att argumentet skulle visa sig vara ohållbart. Jag hade fel på två sätt. För det första så är de tekniska formuleringarna av argumentet, speciellt de senare (2009-), enligt min mening mycket mer imponerande än de ”populärformuleringar” jag tidigare har läst och refererat till.För det andra så är kritiken enligt min mening inte i närheten av att vara ”dräpande” – och då pratar vi förstås om den fackfilosofiska kritiken, som ändå är bra mycket mer imponerande än de osofistikerade sågningar av argumentet som ”internetateisterna” ägnar sig åt.
- Jag har ansökt om examen (filosofie kandidatexamen i filosofi). Det lär dock ta ett par veckor/månader innan jag kan skylta med den.
- Jag har fått jobb (scrolla ner till botten så hittar du mig). Extremt kul!
Jag vet…
Det närmar sig två månader sedan förra inlägget, där jag utlovade att nästa inlägg kommer att behandla arvssynd och moraliskt ansvar. Illa – jag vet. Det utlovade inlägget dröjer tyvärr ett tag till. Mina intellektuella resurser har slukats av annat, i första hand studier.
Till er stackare som (av statistiken att döma) återkommer med jämna mellanrum för att kolla efter nya inlägg vill jag säga: Utnyttja RSS-flödet!
Angående det här med lovsång…
Kan inte låta bli att tycka att det här är ganska roligt – men framförallt finns det en viktig poäng här. Man skulle kunna kalla det en känga till den moderna evangelikala gudstjänstkulturen (som jag – och det erkänner jag gärna – har väldigt svårt för).
(Klicka här om du inte kan se YouTube-klippet ovan.)
Richard Dawkins om varför han inte vill debattera William Lane Craig
Det är svårt att hålla sig för skratt. Den som vet något om William Lane Craig bör förstå varför…
(Klicka här om du inte kan se YouTube-klippet ovan.)
Samkönade äktenskap, rättigheter och diskriminering
Notera begreppet samkönade äktenskap. Det avser konstellationer bestående av två personer av samma kön, som Svenska kyrkan i dagarna har valt att inkludera under rubriken ”äktenskap”, givet att två personer i en sådan konstellation önskar detta.
Att tala om homosexuella äktenskap i relation till denna förändring, och den tidigare juridiska förändringen, är inte korrekt. Varför? Helt enkelt för att det inte finns varken krav på eller kontroll av att de två personerna har en viss sexuell läggning. Det struntar både svensk lag och Svenska kyrkan fullständigt i – den senare åtminstone i praktiken. Två män (eller kvinnor) kan gifta sig med varandra utan att det finns något krav på att dessa måste genomgå något sorts homosexualitetstest. Och på samma sätt kan två personer av olika kön, men som har en homosexuell läggning, gifta sig med varandra utan att någon kräver ett heterosexualitetstest. Trots detta tycker media (och andra) om att prata om homosexuella äktenskap.
Är det så farligt då? Nej, farligt är det inte. Det innebär dock en viss skillnad. De som motsätter sig ett omdefinierat äktenskapsbegrepp anklagas ofta för diskriminering och ”homofobi”. Att man motsätter sig ett omdefinierat äktenskapsbegrepp behöver dock inte ha någonting med homosexualitet att göra överhuvudtaget. Det finns ingen nödvändig koppling mellan dessa två företeelser.
Piteå-Tidningen skrev för en dryg vecka sedan om att ett ”20-tal personer i Piteå har begärt utträde ur kyrkan sedan beslutet togs. Vissa för att samkönade äktenskap tillåts. Andra för att en del präster vägrar viga personer av samma kön.” Denna beskrivning är oproblematisk, men artikelns rubrik var däremot inte oproblematisk: ”Homovigslar får folk att lämna kyrkan”
Rubriken säger alltså något helt annat. Den påstår att orsaken till att vissa har lämnat kyrkan har något med den sexuella läggningen hos de personer som vigs i kyrkan att göra. Detta är förstås långt ifrån självklart – och långt ifrån samma sak som att lämna kyrkan på grund av att den valt att bejaka och välsigna samkönade äktenskap.
En tänkbar orsak till att media tycker om att prata om homoäktenskap, homosexuella äktenskap eller liknande, är att det ger sken av att frågan skulle handla om homosexuellas rättigheter. Att det skulle handla om det är dock ett misstag. Vilka rättigheter man har i samhället beror inte på vilken sexuell läggning man har. Våra rättigheter kan påverkas av andra saker (som exempelvis ålder), men sexuell läggning är inte relevant för våra rättigheter. Ingenstans avkrävs vi ett svar på frågan om vilken sexuell läggning vi har innan vi får del av det man har rätt till som människa och medborgare.
Om det var så att ens sexuella läggning avgjorde var man fick sitta på bussen, vilket sjukhus man fick uppsöka vid vårdbehov, eller vilken del av stan man fick bosätta sig i, då skulle vi kunna prata om diskriminering på grund av sexuell läggning och att vilka rättigheter man har är beroende av vilken läggning man har. Så är dock inte fallet.
Notera att jag inte på något sätt förnekar att det förekommer brott mot – och annan moralvidrig behandling av - människor på grund av deras sexuella läggning. Sådant är förstås fruktansvärt och bör bekämpas, men det har inget att göra med att de drabbade skulle sakna rättigheter – problemet är ju snarare att deras rättigheter som människor och medborgare kränks.
Från medias (och andras) sida verkar det som att man vill göra frågan om samkönade äktenskap till en känslofråga, snarare än en fråga som ska avgöras med hjälp av förnuft och argument. Att göra det hela till en känslofråga låter sig dock inte göras. Eller… det är ju inte så att det är principiellt omöjligt, men är det förnuftigt? Ledtråd: Inte alls.
(Kommentarer är som vanligt välkomna, men eftersom ämnet är lite av en trollmagnet så vill jag påpeka följande: Internettroll och andra osaklighetsivrare behöver inte tro att deras kommentarer varken kommer att publiceras eller bemötas.)
Om arvssyndens roll i den kristna försoningsläran
I en kurs jag läser nu ingår Islam: Den raka vägen av John Esposito bland kurslitteraturen. Jag har noterat ett par mer eller mindre märkliga beskrivningar av kristendomen i den nämnda boken. Ett sådant exempel är följande stycke:
Även om det inte är något framträdande tema i Koranen kom den muslimska traditionen faktiskt att acceptera att Muhammed verkade som medlare för de enskilda människorna. Men till skillnad från kristendomen handlar det inte om något ställföreträdande lidande eller försonande. Ett sådant handlande behövs inte eftersom det i islam inte finns någon lära om arvssynden. (s. 54)
Min uppfattning angående arvssynden (vilken jag uppfattar som ganska vanlig) är att den inte ska förstås som att människan bär på en ärvd skuld, utan snarare en ärvd benägenhet att synda, att göra det onda. Detta är också, enligt min mening, en god förklaring till varför människan faktiskt tenderar att göra det onda, men även om vi ger en annan förklaring för denna tendens – om vi förnekar arvssynden – så kvarstår ju likväl det faktum att vi människor syndar och gör det onda, och det är ju detta som utgör grunden för vårt behov av försoning med Gud.
I islamsk teologi är människan inte fördärvad, och av detta följer att hon inte har något behov av regeneration (”pånyttfödelse”). Jag menar dock att behovet av regeneration inte är ekvivalent med behovet av försoning. Även om det skulle vara så att människan inte är fördärvad (och därför inte är i behov av regeneration) så försvinner inte behovet av försoning. För även om jag kunde bestämma mig för att aldrig mer göra eller tänka ont, och resten av livet handla i enlighet med detta beslut, så kvarstår likväl det faktum att jag har tänkt och gjort ont – och att jag således är i behov av Guds förlåtelse. Att jag, om det skulle vara möjligt, slutar göra det onda är inget som påverkar att jag står i skuld till Gud för det onda jag redan har gjort. Jag skulle alltså vara i behov av förlåtelse för det onda jag har gjort, även om jag aldrig mer gjorde något ont.
Enligt kristen teologi hänger Guds försonande av människan med sig själv ihop med Jesu död på korset. Den ställföreträdande korsdöden är vad som möjliggör försoningen. (Och här finns förstås en stor och relevant skillnad gentemot islam.)
En lite mer (men inte alltför) formell sammanfattning:
(1) Det Esposito kallar ”ställföreträdande lidande eller försonande” är (enligt kristendomen) nödvändigt för att människan ska försonas med Gud.
(2) Även om vi bortser från arvssynden (och förnekar att människan tenderar att göra det onda, trots att detta är helt uppenbart) så är människan ändå, på grund av det onda hon har gjort, i behov av försoning och förlåtelse.
(3) Alltså: Ett förnekande av läran om arvssynden leder inte till att den ställföreträdande korsdöden inte behövs, och att islam saknar ”ställföreträdande lidande eller försonande” kan således inte förklaras med att ”det i islam inte finns någon lära om arvssynden”.
Sila mygg och svälja kameler
Dagen skriver [2] om en präst i Svenska kyrkan som konfirmerade någon som inte var medlem i Svenska kyrkan:
Prästen konfirmerade en ung pingstvän, som inte är medlem i Svenska kyrkan. För detta får han en reprimand i form av prövotid i tre år.
Det var i början på sommaren som Alf Stolt, tf kyrkoherde i Virestad-Härlunda, konfirmerande tonåringen. Enligt kyrkoordningen är det inte tillåtet att konfirmera icke-medlemmar i Svenska kyrkan.
I en mejlkorrespondens mellan stiftet och Alf Stolt framgår det att han riskerar avkragning, varning eller en prövotid, skriver Smålandsposten.
[...]I torsdags hade domkapitlet i Växjö stift frågan uppe till behandling. Beslutet blev tre års prövotid, en period under vilken stiftet håller ett särskilt öga på Stolt.
Jag tror förvisso att det kan finnas en poäng i medlemskapskravet, men jag kan inte låta bli att tycka att detta är att sila mygg och svälja kameler. Det finns liksom betydligt allvarligare saker som accepteras av och i Svenska kyrkan.
Film: Pite Xtreme Watercross 2009
Filmade från en båt, vilket medförde att fotot inte blev speciellt stabilt. Det mesta av skakigheten gick dock eliminera i efterhand. Att gå från 1080p till 720p har sina fördelar: man har ganska många pixlar över, vilket innebär att det är möjligt att stabilisera bilden en aning. Resultatet är inte perfekt, men jämfört med råmaterialet blev det riktigt bra.
YouTube | Vimeo | Windows Media 720p (378 MB)
