Världen Idag har publicerat ett antal nya artiklar som berör alkoholfrågan. Då jag tycker att alkoholfrågan är väldigt intressant så kan jag (som vanligt) inte låta bli att kommentera. Det var speciellt en artikel som mina ögon fastnade på, en intervju med en viss hockeytränare. ”Välkända hockeytränaren Pelle Hånberg är nykterist och tar starkt avstånd från allt vad alkohol heter.” står det i ingressen. Nu vet jag förståss inte hur väl Världen Idag har återgett Hånbergs uttalanden, därför bör man vara medveten om att jag kommenterar det som återges i artikeln och inte Hånbergs personliga åsikter.
För Pelle är det nollgräns som gäller och han har svårt att förstå kristna som tycker att det är okej att dricka.
- I samhället har man ett ansvar. Jag har själv många vänner som har mycket problem där det slutat med självmord på grund av alkohol. Som kristen tycker jag inte att man överhuvudtaget behöver alkohol om man fått möta Gud.
Varför måste man alltid skylla på alkoholen? Upphör en människas eget ansvar när alkohol kommer med i bilden? Det må låta hur okänsligt som helst, men jag tror inte att man kan lasta varken Coca-Cola eller alkohol i sig för att någon tar livet av sig. Det vore att frånta människan hela eller en del av ansvaret för sina handlingar.
Ur ett retoriskt perspektiv kan jag förstå varför man väljer att prata om ”självmord på grund av alkohol” precis innan man säger att man inte ”överhuvudtaget behöver alkohol om man fått möta Gud”. Att framkalla empatikänslor hos åhörare har alltid varit ett effektivt sätt att få rätt utan att behöva motivera sin sak. Berätta något sorgligt/tragiskt som är relaterat till dig själv innan du lägger fram ditt påstående, och många åhörare kommer automatiskt att hålla det du säger för sant – oavsett om det är sant eller inte.
I det här fallet så är det efterföljande påstående dessutom av en karaktär som liknar Kejsarens nya kläder. Du behöver inte alkohol om du är kristen, alltså är du inte kristen om du behöver alkohol. Nu kan man givetvis diskutera vad ordet ”behöva” innebär, men jag tror och hoppas att min poäng går fram: Ett påstående i stil med Kejsarens nya kläder är ett fult retoriskt knep.
- Jag har fyllt mitt liv med något annat än alkohol sen jag blev kristen. Folk som dricker ett par öl känner kanske ett lugn men är du frälst kan du ha det varje dag, Gud fyller det tomrummet. Jag tycker att det är sunt förnuft, en levnadsstandard att inte dricka. Det hör inte hemma hos en kristen person, punkt slut. De som hävdar något annat har inte lämnat det gamla livet.
Här är Kejsarens nya kläder-retoriken ännu tydligare. Om du dricker ett par öl och gillar det där ”lugnet” som infinner sig någonstans på skalan mellan spiknykter och berusad, då är du inte frälst eftersom att du, om du var det, skulle ”ha det varje dag”. Och om du hävdar något annat än att alkohol inte hör hemma hos en kristen person, då har du inte lämnat det gamla livet. Här ligger det ett par hundar begravna.
Hund ett: Vad händer om alkohol aldrig har varit en del att mitt gamla liv? Jag drack inte en droppe av någon alkoholhaltig dryck innan jag blev kristen. Under hela min uppväxt levde jag med föreställningen att alkoholhaltiga drycker uteslutande var något negativt, något som det lilla jag såg av alkoholen runt omkring mig också bekräftade. Det inträffade dock något som fick mig att börja fundera på om det där med alkohol egentligen var så svart-vitt som jag föreställde mig. Det var när jag satt med min fru på en mysig restaurang på Kreta, då såg jag något som fick mig att börja fundera: Människor drack alkoholhaltiga drycker utan att varken slå sönder borden, slåss eller bete sig illa på annat sätt.
Hund två: Alkoholhaltiga drycker (främst vin) förekommer flitigt i Bibeln, ett par exempel är:
- Jesus fixade mer vin på en bröllopsfest där vinet tagit slut.
- David tackar Gud för ”vin som gläder människans hjärta” (Ps 104:14-15)
- Paulus skriver att en församlingsledare inte får missbruka vin, vilket förutsätter att det också är möjligt att bruka vin på ett sunt sätt. (Tit 1:7) Hur är detta möjligt om alkoholhaltiga drycker automatiskt tillhör ”det gamla livet”?
C.S. Lewis, som knappast behöver någon närmare presentation, får avsluta med ett par väl valda ord. Läs och begrunda!
Måttlighet är tyvärr ett av dessa ord som ändrat betydelse. Det betyder nu ofta absolutism. Men på den tiden då man namngav den andra kardinaldygden och kallade den måttlighet betydde den inget sådant. Måttlighet syftade inte särskilt på dryck utan njutningar av alla slag, och den betydde inte avhållsamhet utan att sträcka sig till den rätta måttan och inte längre. Det är ett misstag att tro att alla kristna måste vara absolutister. Islam, inte kristendomen, är en absolutistisk religion.
Naturligtvis kan det vara en plikt för någon särskild kristen eller för alla kristna vid någon viss tid att avhålla sig från starka drycker, antingen därför att man tillhör dem som inte alls kan dricka utan att dricka för mycket, eller därför att man är tillsammans med människor som är benägna för dryckenskap och man inte bör locka dem genom att själv dricka. Men hela poängen är den att man av goda skäl avhåller sig från något som man inte förkastar och som man gärna ser bereda andra glädje. Ett av kännetecknen på elaka människor av en viss typ är att de inte själva kan avstå från något utan att kräva att alla andra också skall avstå från det. Så handlar inte en kristen. En enskild kristen kan anse det riktigt att avstå från vad det vara må av särskilda skäl – äktenskap eller kött eller öl eller film, men i samma ögonblick man säger att allt detta är ont i och för sig och man ser ner på andra som gör bruk av dem, är man på fel väg.
En stor skada har man vållat med att begränsa ordet måttlighet till att endast gälla dryckenskap. Det har bidragit till att få folk att glömma att man kan vara fullt lika omåttlig i andra ting. En man som gör golfspel eller motorcykelåkning till sitt livs medelpunkt, eller en kvinna som ägnar alla sina tankar åt kläder eller bridge eller åt sin hund, är lika ‘omåttlig’ som den som är berusad varje kväll. Naturligtvis syns det inte lika lätt i det yttre. Golfmani eller bridgemani medför inte att man ramlar omkull mitt på gatan. Men Gud låter sig inte bedras avskenet.
(C.S. Lewis, ”Kan man vara kristen?”, sida 80-81)
