Angående det här med lovsång…

closeDetta inlägg skrevs för 3 år 28 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.

Kan inte låta bli att tycka att det här är ganska roligt – men framförallt finns det en viktig poäng här. Man skulle kunna kalla det en känga till den moderna evangelikala gudstjänstkulturen (som jag – och det erkänner jag gärna – har väldigt svårt för).

(Klicka här om du inte kan se YouTube-klippet ovan.)

  • http://stigstrombergsson.blogg.se stig strömbergsson, präst

    Hm…
    Tänkvärt småspydigt faktiskt.
    Fick mig att tänka på en irlänsk komiker för ett antal år sedan. Ofta skojade han i TV om olika saker i den katolska kyrkan – präster, olika hyss, attityder mm. Aldrig skojade han – i vart fall fult – med det som verkligen ansågs heligt utan alltid bara med ramverken, ibland till och med elakt. Han sa på frågan om skojets gränser ungefär: ”Det man inte kan se på med humor om är inte heller värt att ta på allvar.”

  • Samuel H

    You can’t communicate with the Lord with your eyes open…

  • http://sofiafranzen.wordpress.com Sofia

    Ja, fram för mer humor som kommunikationsmedel, det biter bra :) Många klockrena illustrationer som vi tråkmånsar känner igen. Men här var det minsann mer drag: http://www.youtube.com/watch?v=QK6jNdv1OPo Uffe skakar loss! :) På något sätt gillar jag honom mer efter att ha sett detta… :P

  • Josef

    Hmm…stämmer nog till viss del. Men de Svenska frikyrkor jag har besökt på senare tid(mestadels pingst) lider inte av detta problem, åtminstone inte på söndagsgudstjänsten. Många människor som uttrycker sig på viset som återspeglas i videon är nog uppriktiga, men det blir kanske problem när det uttrycksättet förväntas vara en norm. Det skulle i alla fall kännas konstigt att kuva människor som med ett uppriktigt hjärta gör på detta vis. Vi som gillar att sitta still på Gudstjänsten(ja, jag tillhör delvis den gruppen) måste nog acceptera att vissa människor tycker att vi är konstiga som inte låter den inre glädjen över Guds storhet bubbla ut mer(Det kanske vi gör, men inte i uttryck av dans och sång). Jag tror att det måste få finnas utrymme för bägge delarna i en försammling(både den lokala och världsvida) och vi bör nog lägga onödig kritik åt sidan. Men sedan finns det tillfällen där kritik är befogat, men hur avgör man det? Sedan är ju frågan hur man framför kritiken så att man når fram till den andre parten? Att vara en del i kroppen är inte alltid så lätt men som tur är har vi en god Gud som är full av nåd!

  • Anders Gunnarsson

    Kul, kul. Igenkänningsfaktorn är stor. Har faktiskt aldrig förstått den stora betoning på lovsång som finns i frikyrkan och jag är ändå uppväxt med den. Det blir så sockersött och sliskigt. Det finns liksom ingen tyngd. Men jag tycker att projecerade treackordsvisor har sin plats; men det överbetonas ofta…

  • http://www.trummis.com Trummis

    Mycket underhållande :)

 
Filosofi/Religion