Är det nödvändigt att använda ord?
13 december 2009 kl. 21:05 :: Meta-apologetik, Tro & KyrkaNi kanske har hört det förmodade Franciskus-citatet ”Predika alltid evangelium, och om nödvändigt, använd ord” (eller någon variant av det). (Franciskus av Assisi lär ha sagt något sådant, men någon säker källa känner jag dock inte till.) Detta förmodade citat, eller någon variant av det, brukar användas, bland annat, när man vill säga att det inte är så viktigt vad en kristen säger, utan att det viktiga är att ”leva evangeliet”.
Nu kan man naturligtvis förstå detta på flera sätt. Man kan t.ex. förstå det som att kristna inte bara ska syssla med ”snack”, utan också med ”verkstad”, vilket förstås är helt riktigt. Man kan också förstå det som att vad man säger – orden - inte alls är viktiga, utom i nödfall; att en kristen inte behöver bry sig så mycket om att förstå, förklara och försvara kristen tro; att det bästa nästan är att vara intellektuellt nollad och i övrigt bara fokusera på att handla Jesuslikt. Detta tycks vara den mest naturliga tolkningen av det förmodade citatet.
Denna idé, oavsett den kommer från det förmodade citatet eller från annat håll, är ytterst problematisk. Det största och det i mina ögon mest uppenbara skälet till detta är att Jesus själv inte gjorde så. Evangelierna berättar om en Jesus som pratar en hel del. Och när hans kritiker försöker sätta dit honom exempelvis genom att ställa knepiga frågor, då är han allt annat än tyst. Inte heller ger han halvdana och inkoherenta svar. Tvärtom uppvisar Jesus prov på intellektuell skärpa.
Att följa Jesus kan därför aldrig betyda att ignorera orden, att bara vara tyst, att inte bry sig så mycket om vad Jesus sa och hur det ska förstås, eller att inte lägga så stor vikt vid vad man själv säger och hur man säger det. Ett sådant efterföljande blir bara halvt.
Man kan inte leva evangeliet och samtidigt ignorera orden, reflektionen och tänkandet. Åtminstone inte om vi förutsätter att Jesus själv visade vad det innebär att ”leva evangeliet”.
Det är naturligtvis så att vi alla har olika gåvor; vi har alla fått ett visst ”pund” att förvalta (Luk 19). Alla har inte samma förutsättningar när det gäller den intellektuella biten av kristen tro. Jag säger således inte att alla måste åstadkomma samma sak. Se bara till att förvalta det som du har fått att förvalta.
C.S. Lewis får avsluta:
To be ignorant and simple now – not to be able to meet the enemies on their own ground – would be to throw down our weapons, and to betray our uneducated brethren who have, under God, no defence but us against the intellectual attacks of the heathen. Good philosophy must exist, if for no other reason, because bad philosophy needs to be answered.
(C.S. Lewis, Learning in War-Time, In: The Weight of Glory, Macmillan Publishing Company, New York, 1980, p. 28.)
Potentiellt relaterade inlägg:
- Det är inte sant bara för att det står i Bibeln!
Vissa uppfattar förmodligen påståendet i rubriken som självklart, andra uppfattar det nog som stötande. Det är dock så det är; ett påstående är inte sant bara för att det står i Bibeln. Och konkretiserar man detta blir det ännu värre: Att Jesus från Nasaret uppstod från de döda är inte sant bara för att det [...]...... - Fundamentalistiskt att tro att Jesus är enda vägen?
Ateistbloggen skriver följande i ett inlägg som handlar om gudstjänsten i samband med riksdagens öppnande, som nu ska bli interreligiös: Artikeln [i Världen Idag, min anm.] talar om 7,5 miljoner svenska kristna. Jag vet inte varifrån de har fått den siffran men det är inte mer än 4% av svenskarna som går i kyrkan regelbundet [...]...... - ”Nej, det är klart, har man en levande tro så…”
För ett par veckor sedan befann jag mig i ett intressant samtal. Jag fick ett par frågor om mina teologistudier, hur det gick och så vidare. Jag berättade att jag skulle plugga filosofi under detta läsår, och att jag utöver det skulle läsa en teologikurs jag missade förra hösten. Jag berättade också varför det känns [...]...... - Är det möjligt att förlåta sig själv?
Är det verkligen möjligt att förlåta sig själv? Alltså, är det verkligen förlåtelse man sysslar med om man slutar ”straffa” sig själv för något man man ångrar att man gjorde? För tydlighetens skull är nog ett exempel på sin plats. Låt oss säga att jag har begått en moraliskt felaktig handling h mot person s. [...]...... - Är djupare teologisk kunskap bara ”onödiga hårklyverier”?
Jag tillhör, som många säkert redan vet, den gruppen kristna som anser att det är viktigt med djupare teologisk kunskap. Jag menar att det är viktigt att inte bara ha en ytlig kunskap om Gud, inkarnationen (Jesus), försoningen (vilket inkluderar människans situation och lösningen på hennes problem), samt bibelsyn (vilket inkluderar sådant som rör Bibelns [...]......
14 december, 2009 00:03
Grymt inlägg Ante! Dock håller jag inte med på om ”pundet” (som Luther uttrycket det) att alla inte fått samma intellektuellt inflytande! Det intellektuella är något man läser sig till enligt min mening. Visst har ens uppfattningsförmåga en del att göra med detta i och för sig. Om man uppfattar en tes ”korrekt” eller ”ej” Men jag hävdar att det mesta som handlar om intellekt i denna specifika fråga är något man faktiskt kan läsa sig till. Likväl som jag hävdar att människor som säga att de inte är smarta nog att ta del av till exempel en politisk fråga bara helt enkelt är får dåligt pålästa.
Tack för mig.
14 december, 2009 15:15
Tack!
Jag förstår vad du menar och det du tar upp är en mycket intressant fråga: Har alla samma förutsättningar för intellektuella prestationer? Till stor del tror jag det handlar om vad vi kan kalla miljöfaktorer. Alltså sådant som inte har att göra med vilka egenskaper man föddes med. Det är dock lätt att hitta exempel på medfödd intellektuell kapacitet; medfödda hjärnskador, förståndshandikapp och så vidare.
Enligt min uppfattning är detta inte helt svartvitt, så att man antingen föds med förståndshandikapp eller Einsteinpotential. Jag tycker mig minnas att jag läst om fysikaliska skillnader (i hjärnan) mellan genier á la Einstein och t.ex. ”vanliga dödliga”. Det tycks alltså som att det finns en skala av medfödd intellektuell kapacitet, där en människa från födseln har en viss ”maxpotential” som den kan uppnå. Fast det är också tänkbart att den främsta praktiska skillnaden är att vissa får jobba hårdare för att uppnå samma intellektuella nivå.
Till detta tror jag man också kan lägga att också miljöfaktorer kan vara utanför ens egen påverkan. Exempelvis så påverkar jag inte själv min uppväxtmiljö, och det är tänkbart att uppväxtmiljön – exempelvis med avseende på vilka intellektuella utmaningar/stimuli man utsätts för – påverkar ens framtida förmåga att själv öka sin intellektuella kapacitet.
En sak tror jag i alla fall att vi är helt överens om: Den stora massan skulle kunna bli mycket mer intellektuellt sofistikerade. Med andra ord: Den stora massan är inte oförmögen till intellektuell utveckling – den är bara lat!
17 december, 2009 17:37
Mycket intressant blogg du här. Mycket till eftertanke och läsning. Tack
Hälsningar carola
18 december, 2009 11:33
Tack, tack :)
19 december, 2009 11:46
Hej Andreas! Alltid lika spännande att se och upptäcka vad som finns i hela den här ”bloggvärlden”. Själv tycker jag att det kan vara nog så intressant att s.a.s gå på djupet, för min del handlar det mest om vilket humör jag är på.
Självfallet är det så att till och med Jesus uppvisar prov på intellektuell skärpa, (finns både ett och annat bevis på det) asnnars vore vi ganska tafatta.
Kul med din blogg hur som helst, stort lycka till framöver. Mvh Tony