Är det nödvändigt att använda ord?
13 december, 2009 21:05 :: Meta-apologetik, Tro & KyrkaNi kanske har hört det förmodade Franciskus-citatet ”Predika alltid evangelium, och om nödvändigt, använd ord” (eller nÃ¥gon variant av det). (Franciskus av Assisi lär ha sagt nÃ¥got sÃ¥dant, men nÃ¥gon säker källa känner jag dock inte till.) Detta förmodade citat, eller nÃ¥gon variant av det, brukar användas, bland annat, när man vill säga att det inte är sÃ¥ viktigt vad en kristen säger, utan att det viktiga är att ”leva evangeliet”.
Nu kan man naturligtvis förstÃ¥ detta pÃ¥ flera sätt. Man kan t.ex. förstÃ¥ det som att kristna inte bara ska syssla med ”snack”, utan ocksÃ¥ med ”verkstad”, vilket förstÃ¥s är helt riktigt. Man kan ocksÃ¥ förstÃ¥ det som att vad man säger – orden - inte alls är viktiga, utom i nödfall; att en kristen inte behöver bry sig sÃ¥ mycket om att förstÃ¥, förklara och försvara kristen tro; att det bästa nästan är att vara intellektuellt nollad och i övrigt bara fokusera pÃ¥ att handla Jesuslikt. Detta tycks vara den mest naturliga tolkningen av det förmodade citatet.
Denna idé, oavsett den kommer från det förmodade citatet eller från annat håll, är ytterst problematisk. Det största och det i mina ögon mest uppenbara skälet till detta är att Jesus själv inte gjorde så. Evangelierna berättar om en Jesus som pratar en hel del. Och när hans kritiker försöker sätta dit honom exempelvis genom att ställa knepiga frågor, då är han allt annat än tyst. Inte heller ger han halvdana och inkoherenta svar. Tvärtom uppvisar Jesus prov på intellektuell skärpa.
Att följa Jesus kan därför aldrig betyda att ignorera orden, att bara vara tyst, att inte bry sig så mycket om vad Jesus sa och hur det ska förstås, eller att inte lägga så stor vikt vid vad man själv säger och hur man säger det. Ett sådant efterföljande blir bara halvt.
Man kan inte leva evangeliet och samtidigt ignorera orden, reflektionen och tänkandet. Ã…tminstone inte om vi förutsätter att Jesus själv visade vad det innebär att ”leva evangeliet”.
Det är naturligtvis sÃ¥ att vi alla har olika gÃ¥vor; vi har alla fÃ¥tt ett visst ”pund” att förvalta (Luk 19). Alla har inte samma förutsättningar när det gäller den intellektuella biten av kristen tro. Jag säger sÃ¥ledes inte att alla mÃ¥ste Ã¥stadkomma samma sak. Se bara till att förvalta det som du har fÃ¥tt att förvalta.
C.S. Lewis får avsluta:
To be ignorant and simple now – not to be able to meet the enemies on their own ground – would be to throw down our weapons, and to betray our uneducated brethren who have, under God, no defence but us against the intellectual attacks of the heathen. Good philosophy must exist, if for no other reason, because bad philosophy needs to be answered.
(C.S. Lewis, Learning in War-Time, In: The Weight of Glory, Macmillan Publishing Company, New York, 1980, p. 28.)
14 december, 2009 00:03
Grymt inlägg Ante! Dock hÃ¥ller jag inte med pÃ¥ om ”pundet” (som Luther uttrycket det) att alla inte fÃ¥tt samma intellektuellt inflytande! Det intellektuella är nÃ¥got man läser sig till enligt min mening. Visst har ens uppfattningsförmÃ¥ga en del att göra med detta i och för sig. Om man uppfattar en tes ”korrekt” eller ”ej” Men jag hävdar att det mesta som handlar om intellekt i denna specifika frÃ¥ga är nÃ¥got man faktiskt kan läsa sig till. Likväl som jag hävdar att människor som säga att de inte är smarta nog att ta del av till exempel en politisk frÃ¥ga bara helt enkelt är fÃ¥r dÃ¥ligt pÃ¥lästa.
Tack för mig.
14 december, 2009 15:15
Tack!
Jag förstår vad du menar och det du tar upp är en mycket intressant fråga: Har alla samma förutsättningar för intellektuella prestationer? Till stor del tror jag det handlar om vad vi kan kalla miljöfaktorer. Alltså sådant som inte har att göra med vilka egenskaper man föddes med. Det är dock lätt att hitta exempel på medfödd intellektuell kapacitet; medfödda hjärnskador, förståndshandikapp och så vidare.
Enligt min uppfattning är detta inte helt svartvitt, sÃ¥ att man antingen föds med förstÃ¥ndshandikapp eller Einsteinpotential. Jag tycker mig minnas att jag läst om fysikaliska skillnader (i hjärnan) mellan genier á la Einstein och t.ex. ”vanliga dödliga”. Det tycks alltsÃ¥ som att det finns en skala av medfödd intellektuell kapacitet, där en människa frÃ¥n födseln har en viss ”maxpotential” som den kan uppnÃ¥. Fast det är ocksÃ¥ tänkbart att den främsta praktiska skillnaden är att vissa fÃ¥r jobba hÃ¥rdare för att uppnÃ¥ samma intellektuella nivÃ¥.
Till detta tror jag man ocksÃ¥ kan lägga att ocksÃ¥ miljöfaktorer kan vara utanför ens egen pÃ¥verkan. Exempelvis sÃ¥ pÃ¥verkar jag inte själv min uppväxtmiljö, och det är tänkbart att uppväxtmiljön – exempelvis med avseende pÃ¥ vilka intellektuella utmaningar/stimuli man utsätts för – pÃ¥verkar ens framtida förmÃ¥ga att själv öka sin intellektuella kapacitet.
En sak tror jag i alla fall att vi är helt överens om: Den stora massan skulle kunna bli mycket mer intellektuellt sofistikerade. Med andra ord: Den stora massan är inte oförmögen till intellektuell utveckling – den är bara lat!
17 december, 2009 17:37
Mycket intressant blogg du här. Mycket till eftertanke och läsning. Tack
Hälsningar carola
18 december, 2009 11:33
Tack, tack :)
19 december, 2009 11:46
Hej Andreas! Alltid lika spännande att se och upptäcka vad som finns i hela den här ”bloggvärlden”. Själv tycker jag att det kan vara nog sÃ¥ intressant att s.a.s gÃ¥ pÃ¥ djupet, för min del handlar det mest om vilket humör jag är pÃ¥.
Självfallet är det så att till och med Jesus uppvisar prov på intellektuell skärpa, (finns både ett och annat bevis på det) asnnars vore vi ganska tafatta.
Kul med din blogg hur som helst, stort lycka till framöver. Mvh Tony