Dagen rapporterade följande 2009-09-09, men har av någon anledning tagit bort artikeln från hemsidan efter det (något som dock inte påverkar min poäng):
En 59-årig kvinna som åtalas för snatteri skyller på högre makter: ”Gud uppmanade mig att ta två blusar för att bli kvitt min sjukdom”, är hennes försvar.
[...]
I förhör uppger kvinnan att hon varken kan erkänna eller neka till brottet, eftersom Gud uppmanat henne att ta blusarna och lämna dem till Mariakyrkan som present.
…och jag har förstås ett par kommentarer på det:
1. Det var med största sannolikhet inte Gud som sa åt den här kvinnan att snatta. Gud, som är allvetande, visste naturligtvis att hon skulle åka dit. Att Gud tänkte att en kyrka skulle få de två blusarna är således uteslutet. Då återstår möjligheten att Gud önskade att kvinnan i fråga skulle åka dit, men detta är förstås inte heller rimligt eftersom att det rimmar väldigt illa mot Guds karaktär. Skulle Gud lura någon att begå en ond handling, genom att få den onda handlingen att framstå som god? Knappast. Gud ljuger inte. Slutsatsen blir då, som jag redan konstaterat, att det med största sannolikhet (och nu menar jag bokstavligen) inte var Gud som sa åt kvinnan att ta kläderna utan att betala.
2. Jag känner inte till vilken upplevelse den här kvinnan hade, som gjorde att hon drog slutsatsen att Gud hade sagt åt henne att ta kläderna utan att betala. Jag ser dock inte några skäl att anta att hennes upplevelse var speciellt olik många andras upplevelser av att Gud ”talar”. Hade den här kvinnan haft exakt samma typ av upplevelse, men istället uppfattat att Gud uppmanade henne att göra något som inte strider mot Guds uppenbarade vilja (det skrivna Ordet), och sedan handlat på denna ”uppmaning”, då hade hon sannolikt till och med kunnat berömmas för sitt modiga handlande; att hon följde ”Guds tilltal”.
Här är det på sin plats att flika in att det i kristenheten existerar en idé om att Gud ”talar” också direkt till den troende och att den troende kan lära sig ”lyssna” efter dessa tilltal. Jag är emellertid väldigt skeptisk till att leva sitt liv och handla baserat på förmodade direkta tilltal från Gud. Denna nyss beskrivna idé leder, menar jag, till ett osunt ”lyssnande” som inte bara har positiva konsekvenser. Situationen med den nämnda kvinnan skulle kunna vara ett exempel på en inte alltför positiv konsekvens av denna idé.
Nu ska förstås inte alla ”lyssnare” buntas ihop i samma fack. Det är för övrigt inte heller min ståndpunkt att Gud inte kan tala direkt till troende människor (eller vilka människor som helst). Tvärtom så tror jag att Gud kan kommunicera på precis det sätt han vill kommunicera på, oavsett om det involverar åsnor, profeter eller någon mer direkt och intern kommunikation.
Det är dock i allra högsta grad min ståndpunkt att Bibeln inte lär att vi ska sitta och ”lyssna” efter meddelanden från Gud, utan att det normala sättet för Gud att kommunicera sin vilja på är just genom det skrivna Ordet.
Det jag vill komma fram till är man bör iaktta att förmodade meddelanden från Gud inte bara ska bedömas utifrån det förmodade meddelandets innehåll, utan också vad gäller metoden för kommunikationen. I det här fallet förfäras säkerligen många kristna över hur tokig den nämnda kvinnan måste vara, men i själva verket är det inte alls säkert att den kvinnan är tokigare än någon annan kristen som lyssnar efter personliga meddelanden från Gud; metoden kan mycket väl vara densamma.
Det är fullt möjligt att den enda skillnaden i det här fallet var att ”meddelandet” stred mot det skrivna Ordet, men att själva upplevelsen i övrigt liknade de upplevelser som många kristna har mer eller mindre hela tiden. Och är det så, då kan man fråga sig om det här med att lyssna efter personliga meddelanden egentligen är en sådär jättebra idé…
Det jag har skrivit ovan är väldigt kort jämfört med vad som skulle behövas för att ordentligt diskutera detta ämne, och således väcker det sannolikt ganska många frågor och kan också innehålla en del otydligheter. Jag återkommer gärna i så fall.
För övrigt så har jag tidigare berört samma ämne både en och två gånger. Jag vill dock tillägga att dessa inlägg är två och ett halvt år gamla och att mitt perspektiv har ”mognat” en del sedan dess. Detta bör dock inte vara något hinder för att läsa dem och diskussionen relaterad till dem (kom bara ihåg att jag inte nödvändigtvis försvarar exakt samma linje nu).
