Detta inlägg skrevs för 2 år 10 månader 21 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.Jag skrev för ett par veckor sedan om två känsliga frågor, bland annat om att duga i Guds ögon:
Duger jag som jag är? I en mening gör jag det. Jag behöver inte göra något överhuvudtaget för att förtjäna Guds nåd. Det skulle utgöra en motsägelse då själva poängen med nåd är att den är oförtjänt. Jag får komma till Jesus exakt som jag är, med exakt den skit jag har i mitt liv, med exakt alla mina fel och brister. Att försöka städa upp i mitt liv innan, för att i någon mening försöka bli fin nog för att få närma mig honom, det vore ett misstag av enorma proportioner. Jag får komma precis som jag är. Och i den meningen duger jag alltså som jag är.
Gud är dock inte nöjd med mig som jag är. Jag är inte så som jag borde vara. Jag är inte rättfärdig. Därför kan Gud inte vara nöjd med mig och bara lämna mig i det skick jag är i. Det är inte hållbart att jag ska fortsätta existera med min syndiga natur och fortsätta göra det onda. Därför kommer Gud att reformera mig. Och i den meningen duger jag alltså inte som jag är.
Att säga att en människa, i Guds ögon, inte duger som den är, det tror jag är ganska kontroversiellt, åtminstone i vissa sammanhang. Jag tänkte därför att jag nog var ensam om att tänka i de banorna – som jag uppfattar som bibliska. Glädjande nog så finns det fler som inte fyllt sin teologi med bomull för att tillfredsställa vår tids kravhatande och felaktigt överpositiva syn på människan.
Simon skriver idag följande på Pastorsbloggen:
Man brukar säga att Jesus älskar dig som du är, och det gör han. Men han vill också att du ska förändras. Jesus gillar inte allt med dig. Han vill att du ska bli mer lik honom för varje dag som går. Och den förändringen smärtar och den förändringen tar emot. För vi vill inte förändras. Vi avskyr att förändras. I alla fall om det kräver något av mig.
Visst ska man vila i nåden. Men vissa använder orden ”vila i nåden” som en flykt från den förändring Jesus kräver av oss alla. Vila i nåden kan man göra när man till och från misslyckas med förändringen. Men ”vilan” bör inte infinna sig innan man ens försökt.
”Jesus gillar inte allt med dig.” Jobbigt va?
Själv skulle jag bli livrädd om Jesus gillade allt med mig. Jag är ju en syndare, visserligen på bättringsvägen (tack vare Jesus!), men fortfarande en syndare som fortfarande gör onda saker och tänker onda tankar. Så om Jesus gillade allt med mig, då skulle jag bli rädd. Då skulle Jesus inte vara värd att tillbes.
Det ska bli intressant att se hur länge det dröjer innan den sedvanliga (och tyvärr ofta ogenomtänkta) kritiken mot det Simon skriver dyker upp – för det här bör vara mer kontroversiellt än vissa andra saker som har skapat kraftiga reaktioner. Håll koll på kommentarerna till Simons blogginlägg om du är intresserad.
