Detta inlägg skrevs för 2 år 11 månader 26 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.Jag saxar från sr.se:
Riksdagsledamoten Else-Marie Lindgren (KD) från Borås tycker att statsministern borde avsluta sina tal med att be Gud välsigna Sverige.
[...]
Kristdemokraten Else-Marie Lindgren har USA som förebild. Där avslutar presidenten sina tal med ett ”God bless America”.
– I USA hör du presidenten välsigna landet och människorna, säger Else-Marie Lindgren till Radio Sjuhärad.
– Jag tycker det skulle vara suveränt om statsministern kunde säga detta för vi är fortfarande ett kristet land. Det är viktigt att ledningen ska kunna bekänna sin tro, säger Else-Marie Lindgren.
Det här var igår. Alltså den 10:e februari 2009.
Min fråga är: Varifrån fick Lindgren tidsmaskinen?
Jag menar, hon måste ju ha rest i tiden, till år 2009. Vad gäller hennes tidsliga hemvist så måste den vara åtminstone ett par decennier bakåt i tiden. Om det räcker. För att påståendet ”vi är fortfarande ett kristet land” ska kunna vara i närheten av korrekt kanske vi behöver större tidsspann än så. Ett annat alternativ är förstås att Lindgren har en märkbart alternativ definition av vad ett ”kristet land” är. I vilket fall som helst så är det ett helskumt uttalande.
Angående USA-referensen vill jag påpeka en sak, även om inte Lindgren påstått motsatsen: USA varken är eller har varit ett kristet land. Den amerikanska konstitutionen hävdar religionsfrihet och förbjuder att man genom lag etablerar en viss religion före en annan – och det har den gjort sedan 1791. Att sedan religionen är mindre privat i USA och i högre grad tillåts i det offentliga, det är en helt annan sak. Och det är också (åtminstone en del av) förklaringen till att USA:s president kan säga ”God bless America”.
Något som är flera gånger värre än Lindgrens till synes ganska korkade utspel, det är de antidemokratiska tankegångar som bloggare och andra kommentatorer gett uttryck för i samband med detta. Vissa kommentarer kan sammanfattas med att religiösa människor inte ska tillåtas i riksdagen. Dylika uttalanden är, åtminstone i min bok, mycket allvarligare (och mycket mer korkade) än en riksdagsledamots önskan om att statsministern ska säga ”Gud välsigne Sverige”. Det senare framstår som synnerligen oskyldigt jämfört med att ropa efter åsiktskontroll och censur.
