Detta inlägg skrevs för 3 år 2 månader 17 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.Jag skrev för ett par månader sedan ett kort inlägg om fri vilja och universalism, där jag hävdade att det inte på något sätt är säkert att Gud kan få alla människor att vilja ha med honom att göra, samt att det för Gud inte är önskvärt att tvinga någon människa att spendera evigheten med honom.
Detta anser jag fortfarande är ett stort (filosofiskt) problem för universalismen. Det verkar inte finnas någon som helst rimlig orsak att tro att varenda människa förr eller senare skulle vilja ha med Gud att göra (och därmed omvända sig från sitt uppror). Det finns liksom ingen ”tvingande princip” som kommer att få människor att välja på ett visst sätt (det skulle motsäga existensen av människans fria vilja).
Inte heller verkar det finnas någon – varken filosofisk eller teologisk – orsak att tro att Gud på något sätt skulle vara ålagd att inte tidsbegränsa erbjudandet om förlåtelse. Bibeln ger intrycket av att erbjudandet är just tidsbegränsat – och ingen av Guds egenskaper kräver att det skulle vara något annat än tidsbegränsat. Men även om erbjudandet inte skulle vara tidsbegränsat så är den fria viljan en ”defeater” för universalismens påstående att alla till slut ändå hamnar i det vi kallar himlen.
Det är vidare inte med den fria viljan som med slumpen. Vad menar jag? Jo, om människans val var slumpbaserade, då skulle det vara rimligt att anta att alla ”väljer” q givet ett potentiellt oändligt antal upprepade valsituationer där q är ett möjligt alternativ. Men om människans val inte är slumpbaserade, då finns det ingen orsak att tro att alla till slut väljer q.
Jag tror alltså att C.S. Lewis har ganska rätt i att dörren till helvetet är låst från insidan.
