Nina Lekander får inte så många poäng

Har du missat universums självexistens?

Att förklara uppkomsten av något komplext och osannolikt med något ännu mer komplext och osannolikt, är ingen förklaring. Om ”gud” inte behöver en orsak för att finnas till, så kan det gälla universum också. Skillnaden är att universum går att observera, vilket man inte kan säga om gud.

Att något över huvud taget existerar är ofattbart för mig, och jag låtsas inte som att den existens vi har ens kan placeras på en skala av rimlighet. Däremot kan man få viss förståelse genom att undersöka verkligheten vetenskapligt, och genom att göra det ser vi att det är fullt möjligt och troligt att livet på jorden har utvecklats genom naturligt urval, från lägre komplexitet till högre. Vår förmåga till medvetande kommer av hjärnor som bygger på enklare hjärnor med mindre förmåga till medvetande.

Ett medvetande som kan skapa ett universum är aningen mer komplext, och att förutsätta att det existerar eftersom universum är för komplext för att existera av sig självt, är ologiskt.

Jag är inte insatt i vad värmedöden innebär eller vad den har relevans i frågan om guds existens.

Jag ser inget problem med att vi finns till i ett universum som tillåter att vi finns till. I alla andra tänkbara kaotiska universa som inte tillåter vår existens, finns vi garanterat inte.

Att apor på vår fullständigt banala planet anser sig stå i kontakt med denna universums skapare, som kommunicerar genom en samling helt vanliga böcker fulla med nonsens, det … vet du redan vad jag tycker om!

Ska jag visa att gud är komplex? Ordet ”gud” är inte komplext, en hypotes om att ”gud” skapar universum är inte komplex, det är bara några väl valda ord satta i ett sammanhang. Men menar du alltså att kristna inte dyrkar ett väsen som är ofantligt mycket större än de själva är? Ett medvetande som vet allt som försiggår i universum, som har räknat ut de exakta betingelserna för världsalltet, ett väsen varifrån allt som någonsin funnits har kommit? Denna gud är alltså inte komplex? Tja, jag köper ju inte ens själva grundtanken. Men du får själv gärna förklara hur guds medvetande fungerar om det tom är enklare än det mänskliga.

Den antropiska principen är väl det bästa argumentet för gudstro som jag kan tänka mig, men ni stannar ju hela tiden halvvägs. Att universum verkar vara finjusterat för liv förklarar för det första inte hur en gud kan existera, vilket jag redan sagt, och för det andra så utgår ni ifrån att detta är det enda universat som finns eller har funnits. (Olika tidsformer i språket är egentligen meningslösa här.) Det är bara i detta universumet som vi kan förbluffas över dess egenskaper. I alla andra möjliga universa som inte möjliggör liv, finns det inget liv som reflekterar över detta. Paradoxen är att föreställa sig icke-existens, det ligger bortom vår förmåga.

Det var inte meningen att vara nedlåtande, jag är ju som du vet inte särskilt hänsynsfull eller artig på min egen blogg. Jag tänkte att jag skulle låta det sista vara osagt! Sen är det ju relativt vad människor tycker är nedlåtande, vissa kanske tar det som en förolämpning att bli kallad apa i kontexten ”vår natur”. Själv förlikar jag mig helt med att vara en apa.

Om kristendomen är sann så är bibeln det viktigaste dokumentet som någonsin funnits i människans ägo. Om den inte är sann så är det bara ett historiskt/kulturellt dokument precis som tusen andra, och det vore ett ofantligt, tragiskt slöseri med människors liv och lycka om man trodde på dess gudomliga sanning. Hela diskursen om kristendomens sanning står ju på en klippbrant – antingen är den sann – WOW! – eller så är den inte det, och då är den en mänsklig katastrof.

Jag krigar mot det jag anser vara en katastrof.

Religioner har inte ensamrätt på moral eller mening. Tror ni det är ni inte mer än lovligt lättlurade. Det är alldeles för få som synar religioner och de anspråk de gör på att vara moraliskt högre stående. Kom ut ur garderoben nu, det är inte fel på er, men mycket sannolikt det ni tror på!

”Jag trodde det var ganska grundläggande att Gud är evig och därför oskapad” skriver du. Det måste förstås Nina Lekander ha glömt. Ni har ju hittat på att Gud inte behöver någon orsak, så då behöver han ju förstås inte det! Så korkat av henne!?

Kristen logik är underbar! Om man förutsätter det man vill visa så är man oåtkomlig. Men svår att ta på allvar…

Sorry jag tillskriver dig åsikter som du tydligen inte hyser. Men när du skriver att livsåskådning bör ge ”…en grund för universell moral, människovärde, livsmening och syfte…” och du säger att ingen icke-religiös livsåskådning som du stött på lever upp till det, så är du antingen sparsamt exponerad för andra livsåskådningar eller så otroligt inskränkt. Vilka liv tycker du icke-religiösa lever egentligen?

Gott så.

Men om det inte finns en ontologisk adekvat förklaring är det per definition inte en livsåskådning, och…? Varför måste jag ha en färdig livsåskådning? Varför måste jag acceptera ett redan existerande normativt system, eller värdegrund som jag antar att det är det du menar, när varje nytt liv är en iteration, en vidareutveckling, en revolution, en ny start.
Jag tror vi lever bland för att förstå vad det innebär att var människa, vi lever för att utvecklas, inte för att stagnera, vi lever för att upptäcka och återupptäcka, inte för att leva tidigare generationers liv igen. Det finns gamla idéer och tankar som är hållbara men system och koncept, dit räknar jag de religiösa systemen, är försök att hämma utvecklingen, ett försök att stanna klockan. Jag vill ha dig, inte ditt system.

Varför är inkoherent livsåskådning inte en bra livsåskådning?

Nix, jag tror inte att det finns en objektiv poäng, men i samspelet människor emellan, som är en dynamisk process, finner man ut vad som fungerar as you go. Något bär du med dig från tidigare generationer, men det mesta får du vi finna ut av själva. Här menar jag att religiösa system är alltför hermetiska för att kunna skapa hållbara relationer över tid, över gränser och över generationer. Kanske mellan troende av samma åskådning men knappast över åskådningsgränser, vilket är nödvändigt i en mer komplex värld.

Att överge fungerande idéer är inte det jag syftar till även om det faktiskt finns en poäng med att överge fungerande idéer på sikt. För på sikt så fungerar dagens idéer inte. Fråga vilket företag som helst. De överger fungerande idéer för att kunna finnas imorgon. Mer av det nya mindre av det gamla.

Min vän, vi lever i en enda stor motsägelse. Antingen lär man sig leva med den eller så famlar man efter en snuttefilt. Det står var och en fritt att välja, men välj själv och låt inte någon annan göra det åt dig.

I din teoretiska värld är ju förstås en triangel inte fyrkantig. Men lev du i teorin om det gör dig lyckligare. Vi föds dumma och dör när vi är som klokast. Vi slutar inte röka fast vi vet att det är farligt. Vi bor på kalla ställen fast det är behagligare där det är varmt. Somliga pratar med någon som inte hör dem.

Ja listan kan göras lång…men lev du koherent om du vill.

Läs mellan raderna.

Jag tror inte trianglar är fyrkantiga, lika lite som att det sitter en skäggprydd gubbe på ett moln och lyssnar nyfiket på vår konversation. Det vore verkligen ologiskt.

När det gäller motsägelser så hoppas jag inte att du anser det vara logiskt att mörda för att föra fram kärlekens budskap? Kristendomens historia är fylld av blodspår. En motsägelse i sig själv, tycker inte du det? Men det var förstås inte de kristnas fel.

Min poäng är att det som förefaller logiskt i tanken är det oftast inte i verkligheten. Det är det som är motsägelsefullt. Men vill du hålla på att teoretisera, fine, men det är en vadderad verklighet.

Får jag fråga dig vad vill du göra i ditt liv? Vilket är ditt önskejobb?

Jag förstår ditt resonemang och jag använder språket inte i språkfilosfisk mening som jag inser att du gör.