En naturalistisk syn på Gamla Testamentet är tydligen objektiv

closeDetta inlägg skrevs för 4 år 7 månader 13 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.

Som nybliven teologistudent läser jag just nu en kurs i vilken det ingår gammaltestamentlig isagogik, vilken i kurslitteraturen representeras av En bok om Gamla Testamentet av Bertil Albrektson och Helmer Ringgren. Det är visserligen intressant på sitt sätt, men jag kan inte låta bli att tycka att den nyss nämnda boken för fram ett ganska meningslöst resonemang.

Den fråga som boken försöker besvara är följande: Givet att Gud inte existerar, eller åtminstone inte handlar övernaturligt i historien, vilken är den bästa förklaringen till de gammeltestamentliga texternas beskaffenhet?

Jag måste säga att jag tycker boken lyckas ganska bra med att besvara den frågan. Det är synd bara att boken inte är mer ärlig i sin egen beskrivning av vad den vill göra. Istället för att öppet uttrycka att den söker en naturalistisk förklaring till de gammeltestamentliga texterna så gör den anspråk på att vara objektiv. Vilket skämt!

Ska jag vara ärlig så motsvarar det här på något sätt mina förväntningar. Jag hade dock hoppats på något mer givande. Fast det är klart, det är väl inte helt galet att få lite större förståelse av de naturalistiska förklaringsmodellerna för texternas uppkomst, även om det inte känns sådär extremt givande just nu.

  • Hanna

    Hej! Sofia berättade om något liknande, att det var nån bok som påstådde att gamla testamentet går att förklara eller nåt sånt. hon läser väl samma böcker som dig tror jag, tråkigt att ni får läsa böcker som inte ger mer!

  • Andreas (myenemy.se)

    Hej Hanna!

    Det som gjorde att jag ”gick igång” var främst att boken framställde sitt synsätt/perspektiv på de gammaltestamentliga texterna som objektivt, som om ett naturalistiskt perspektiv är ekvivalent med objektivitet. Jag gissar att man skulle kunna säga att boken, som trycktes första gången 1969, kanske är lite ”barn av sin tid”. Det verkar iaf som om senare forskning inte har samma övertro på det ”objektiva förnuftet”, eller vad man ska kalla det. Fast det är nog mest en känsla jag har; jag kan inte direkt peka på något konkret som visar att det är så.

    Bortsett från nyss nämnda (och ett par andra) irritationsmoment så innehåller boken i fråga väldigt mycket intressant och bra information. Och den andra kursboken var förutom att den var nyare också väldigt mycket bättre, även om det fanns saker jag störde mig på där också (det varierade lite mellan olika författare).

    Det har faktiskt varit en givande kurs, tycker jag, vilket det i allra högsta grad kan vara även om man inte håller med om allt som står i böcker eller sägs i föreläsningar. Att tvingas ompröva och tänka igenom sådant som man inte tänkt på så mycket tidigare, det är utvecklande.

 
Filosofi/Religion