Jag brukar fundera på det här med bön ibland, och nu senast funderade jag på böner av typen ”Gud, gör så att…” (vilket jag f.ö. anar är den vanligaste typen av böner). Låt oss som exempel tänka oss följande bön: ”Gud, fixa så att jag får jobbet som x på företag y.” Vad innebär en sådan bön egentligen? Jag anar att det är få som tycker att det är värt att ens försöka fundera på sånt här, men för mig är det en högst intressant fråga.
Ett faktum, som är lika enkelt och logiskt som – förmodar jag – inte ofta beaktat, det är följande: Om det finns fler sökande än mig och jag får jobbet, då innebär det med nödvändighet att någon annan inte får jobbet. Alltså, om någon annan skulle få jobbet om Gud inte ”la sig i”, då innebär det att om Gud besvarar min bön och ”lägger sig i” så får jag jobbet istället för någon annan.
Detta innebär i sin tur att en sådan bön i praktiken är en bön om att Gud ska ”favorisera” mig och prioritera min önskan framför någon annans. Detta strider såklart mot den förekommande idén om att Gud inte särbehandlar människor. Den som bejakar nyss nämnda idé bör alltså – förutsatt att denne är konsekvent – få svårt att acceptera att Gud skulle besvara dylika böner.
Jag å andra sidan hittar ingen orsak att tro att Gud behandlar alla människor lika. Någon sådan idé finns inte i Bibeln, vad jag vet. Tvärtom så ger Bibeln en tydlig bild av att Gud i allra högsta grad behandlar människor olika beroende på hur de förhåller sig till Gud. ”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön”, skriver Jakob (Jak 5:16) och ger profeten Elia som exempel.
Jag tänker mig att den som ska kunna be till Gud helhjärtat om att få ett visst jobb, som i det här exemplet, också måste vara beredd att acceptera att den bönen också är en bön om att någon annan inte ska få jobbet. Annars kan man nog lika gärna låta bli att be sådana böner.
Den enes bön, den andres död. Om än bildligt talat.
