Dags att återinföra dödsstraffet (igen)?
14 april 2008 kl. 01:11 :: Allmänna åsikter & funderingar
Detta inlägg skrevs för 2 år 4 månader 27 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.Jag har under de senaste åren reviderat min inställning till dödsstraff något, detta av rationella skäl (i motsats till emotionella dito). Revisionen har inneburit att mitt tidigare tvärsäkra nej inte längre är så tvärsäkert. Jag har, kan man säga, blivit övertygad om att det finns handlingar vilka är så groteska och ondskefulla att den som utfört dylika har förverkat sin rätt att leva.
Det här var dock inte tänkt att handla om intellektuella argument för dödsstraff (även om det gör det lite längre ner). Följande är nämligen ytterligare något som av mer emotionella orsaker får mig att (igen) önska att vi – om än temporärt – hade dödsstraff i Sverige:
10-åriga Engla från Stjärnsund i Dalarna har påträffats död. Den 42-årige man som är häktad misstänkt för att ha fört bort flickan har erkänt att det är han som bragt flickan om livet.
(Källa: Dagen)
Vissa skulle nog säga emot mig och mumla något om att ”sjunka till mördarens nivå”, men de som säger så misstar sig. Det rättsväsende som utdömer och verkställer dödsstraff har lika lite gemensamt med den som mördar som det rättsväsende som låser in någon har gemensamt med den som kidnappar.
Det finns en tydlig distinktion mellan överhet och individ. Dessa två objekt är inte likställda och lyder inte under samma regelverk. Det finns många saker som överheten gör som skulle vara både olagliga och omoraliska att göra för en individ. Frihetsberövande är en sådan sak. Att ta livet av en människa är potentiellt en annan.
Nu kommer en hänvisning till människovärdet sannolikt som ett brev på posten. Även mördaren har ju människovärde och därför kan rättsväsendet inte ta livet av honom, eller? Nja, både mördaren och offret har människovärde. Och det är ju detta, att offret har människovärde, som gör brottet så grovt – det är ju just utifrån det som hårdast möjliga straff kan motiveras. Varför ska mördarens människovärde väga tyngre än offrets? Det verkar inte rimligt – varför ska vi välja den ondes parti?
Tänk om det är så att mördaren helt enkelt, genom sitt eget val och handling, har förverkat sin rätt att leva? Tänk om verkställandet av dödsstraffet, ur rättsperspektiv, ”bara” är en naturlig konsekvens av mördarens egen handling?
Potentiellt relaterade inlägg:
- Dags att skriva om personuppgiftslagen?
DN berättar: Landets sopspioner får se över sin utrustning. Enligt en dom får de inte lov att använda digitalkamera när de registrerar misstänkta sopsyndare. Förra hösten hamnade Datainspektionen (DI) och Svenska förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) i en tvist om arbetsmetoder. DI konstaterade att det inte var tillåtet att fotografera människor som skräpade ner vid återvinningsstationer [...]...... - Alkohol… igen
Världen Idag har publicerat ett antal nya artiklar som berör alkoholfrågan. Då jag tycker att alkoholfrågan är väldigt intressant så kan jag (som vanligt) inte låta bli att kommentera. Det var speciellt en artikel som mina ögon fastnade på, en intervju med en viss hockeytränare. ”Välkända hockeytränaren Pelle Hånberg är nykterist och tar starkt avstånd [...]......
27 april, 2008 23:08
Interesting!
Jag tänker en del kring dödsstraff kontra livstids fängelse (eller något annat alternativ) – vad som ”objektivt” sett är det bästa att göra med mördare och andra grova brottslingar. Jag är med på tanken att man kan förverkliga sin rätt att leva genom att ta någon annans liv. Och i kristen tro är väl också tanken att vi alla egentligen har förverkat vår rätt till (evigt) liv men får tillbaka rätten till det eviga livet genom vad Jesus gjort.
Men nåt jag tänker, som ej är att förglömma i denna diskussion, är ju de många människor som mördat men senare fått sina liv förvandlade av Gud. Tänk om Paulus fått dödsstraff p.g.a. alla de krista han tog kål på? Då hade han aldrig fått uppleva sin nystart.
Missförstå mig rätt, som man säger… Jag tror inte att alla mördare kommer omvända sig, utan många kommer säkert fortsätta sin bana och aldrig vilja förändra sig – oavsett som händer.
Men historien är faktiskt full av mördare som börjar uppleva Guds kärlek, inser vad de gjort, ångrar sig djupt och börjar leva ett helt nytt och bra liv. Jag har själv mött en man som varit med om just detta. Han är svart och levde i Apartheidens syd-Afrika och hatade vita som ung. Han sköt en vit kille – ett rent och skärt hatbrott. I fängelset hittade han en bibel, började läsa och ”umgås” med Gud. Kände medan tiden gick att hans hat mot vita tynade bort. Nu är han gift med en vit kvinna och han är en helt annan man – utan hat men full av kärlek och även full av en stor ånger över vad han gjort.
Inget kan gottgöra vad han gjort mot den vite killens familj. En sådan handling kommer aldrig att kunna försvaras. Men Gud kan ju förlåta våra fruktansvärda handlingar om vi ångrar oss. Därför funderar jag på om det är vist att tillåta dödsstraff – vi vet ju inte vad Gud kan göra för storverk i mördares hjärtan och få dem att vilja leva rätt.
Sen betyder inte det att mördare ska gå omkring på gatorna. De behöver nog ofta spärras in. OCH få hjälp! Det är viktigt!
Peace!
28 april, 2008 15:25
Hej och välkommen, Hanna! :)
Är mördarens (M) potentiella omvändelse med påföljande konsekvenser en orsak att inte tillämpa dödsstraff? Jag tror inte det, av flera skäl:
1. (M) har, i och med sitt brott, förverkat sin rätt att leva. (M) har med andra ord inte rätt till någon framtid. Och därför kan man inte säga att staten, som verkställer dödsstraffet, tar ifrån (M) något som denne har rätt till.
2. Precis samma argument kan användas mot fängelsestraff. Det är tänkbart att en brottsling som fängslas hade kommit i kontakt med ett sammanhang, genom vilket han hade lärt känna Gud, om denne INTE hade fängslats. Betyder det att staten därför inte heller ska tillämpa fängelsestraff?
Egentligen kan man använda samma argument mot precis allt. En handling man utför (vilken som helst) kan ju potentiellt innebära att någon – långt senare i orsakskedjan – inte omvänder sig. Men sådana eventualiteter är ju inget som vi varken kan eller behöver ta hänsyn till när vi gör våra val.
Det finns vidare ett flertal exempel på fångar som har omvänt sig efter att de blivit dömda till döden, och det kanske är så att dessa inte skulle ha omvänt sig om de inte blivit dömda till döden – det är i alla fall möjligt. Att veta att man ska dö relativt snart tvingar en förmodligen att fundera en hel del på vad som händer sedan. Så samma argument ”slår till” igen: Om en utebliven dödsdom innebär att någon INTE omvänder sig, hur kan vi då låta bli att döma till döden?
3. Gud har själv presenterat dödsstraff som rättfärdig påföljd (för vissa brott). Oavsett om de lagar som tillämpades i det gammaltestamentliga Israel gäller oss nu eller inte, så visar det åtminstone att dödsstraff är principiellt accepterat av Gud. Det finns dessutom ingenting i Nya Testamentet och evangeliet som kan sägas avskaffa dödsstraff som ett för överheten tillgängligt rättsmedel.
Om Gud ansåg att dödsstraff på ett icke önskvärt sätt påverkar den dödsdömdes möjlighet att omvända sig, varför skulle Gud själv då förorda dödsstraff? Värt att notera i sammanhanget är att Gud känner till precis allt. Det finns inga eventualiteter för honom.
Kommentarer? :)
19 maj, 2009 22:20
Du som argumenterar för dödsstraff, vad är det du säger om att man har en viss ”rätt att leva” (som det står i en kommentar)? Jag förstår varför du säger som du gör eftersom du är religiös, men du som är teologistuderande borde väl hålla med om att man inte kan använda argument som lutar sig på teorier som fortfarande debatteras hejvilt (jag snackar om debatten om religion, ergo moral). Du borde alltså inte använda argument som ”(Mördaren) har, i och med sitt brott, förverkat sin rätt att leva”, då dessa antar att människor gör sig förtjänta av rätten att leva. Vad du säger egentligen är att ”om den kristna guden existerar, så har jag rätt i att dödsstraff borde utövas”. Och så säger du att du har försökt vara rationell… Fy skäms!
PS. Missuppfatta mig inte, jag ogillar inte dig. Jag vill bara få dig att förstå att du har fel (enligt mig). DS
19 maj, 2009 22:54
Petter:
Jag håller inte med om att jag argumenterar för dödsstraff per se, utan som jag skriver så är mitt tidigare tvärsäkra nej inte längre är så tvärsäkert. Förvisso anser jag att dödsstraff är en moraliskt försvarbar form av straff, men det är långt ifrån detsamma som att jag ivrar för dödsstraffets återinförande i Sverige eller liknande.
Om du förstår varför jag ”säger som jag gör eftersom jag är religiös” så får du gärna utveckla det. Exakt vad är det du menar att du förstår?
Borde jag ”hålla med om att man inte kan använda argument som lutar sig på teorier som fortfarande debatteras hejvilt”? Varför det? Menar du att man aldrig kan göra ett antagande i en fråga som är föremål för skilda uppfattningar och debatt?
Du skriver: ”Du borde alltså inte använda argument som ‘(Mördaren) har, i och med sitt brott, förverkat sin rätt att leva’, då dessa antar att människor gör sig förtjänta av rätten att leva.”
Det verkar som om du menar att premiss (a) ”Man kan förverka sin rätt att leva” leder till (b) ”Människor gör sig förtjänta av rätten att leva”. Kan du visa på vilket sätt (b) följer av (a)? Hur ser den härledningen ut?