Detta inlägg skrevs för 3 år 11 månader 13 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.I Illustrerad Vetenskap nummer 2/2007 finns en artikelserie med titeln ”Kunskap mot tro” som huvudsakligen är ett försök att förklara varför ”Intelligent Design” inte är en godtagbar förklaring till människans ursprung.
I inledningen skriver man följande:
I flera århundraden kämpade kristendomen och vetenskapen om den sanna världsbilden, tills tro och vetenskap slutligen blev två helt skilda begrepp. Så måste det vara, om vi skall lära oss mer om världen omkring oss. (s 68)
Som vanligt förutsätts vi gå med på (1) att kristendomen är ekvivalent med Katolska kyrkan under medeltiden och (2) att vetenskap har patent på sanningen och att vad som är sant och inte kan avgöras med frågan ”Är det vetenskapligt?”. Problemet med det första är att det är en felaktig och orättvis generalisering. Problemet med det andra är att det är självmotsägande.
Om vetenskapen är den enda vägen till sann kunskap, hur kan då påståendet ”vetenskapen är den enda vägen till sann kunskap” vara sant när det påståendet självt inte är vetenskapligt? Och om vetenskapen nu inte är den enda vägen till sann kunskap, varför målas då frågan ”Är det vetenskapligt?” upp som det avgörande för huruvida något är sant eller inte?
Visserligen nämns detta, att frågan ”Är det vetenskap?” egentligen inte räcker för att avgöra om ett påstående är sant, i en av artiklarna (s 81). Men det viftas bort med att den vetenskapliga metoden i vår tid har ”uppnått stor allmän auktoritet”, som om nu det skulle ha någon betydelse för vad som är sant.
Förresten, vad är egentligen en ”vetenskaplig världsbild”? Är det ens möjligt att ha en sådan? Knappast. Den världsbild en människa har är inte begränsad till vad som ryms i begreppet vetenskapligt. Och om den var det, då skulle den inte kunna motivera vetenskapen, eftersom att vetenskap kräver en rad antaganden som inte är vetenskapliga.
Det mest anmärkningsvärda i de här artiklarna är i mitt tycke de beskrivningar man ger av ”riktig” naturvetenskap och på vilka grunder man avfärdar ID. På sida 84 kan man läsa följande:
Man kan inte i förväg utesluta att vi blir klokare i framtiden. Gjorde man det och inbillade sig att man sitter med den slutgiltiga sanningen, skulle man inte längre tänka som en vetenskapsman. Man hade lämnat den grundläggande forskningsmetoden, som bygger på möjligheten att falsifiera teorier och hypoteser. Man hade blivit dogmatiker.
[...]
Allt är hela tiden öppet för debatt, men den vetenskapliga metoden gör det möjligt att värdera hypoteser och teorier objektivt, det vill säga rensat från till exempel sociala, kulturella och religiösa förhållanden.
Lägg märke till att ”riktig” vetenskap inte tänker sig att den sitter med den slutgiltiga sanningen och att inga sociala, kulturella och religiösa förhållanden tillåts påverka värderingen av hypoteser och teorier. ”Riktig” vetenskap är inte dogmatisk. Men vad säger man när man avfärdar ID?
Det är på det hela taget ett avgörande problem för intelligent designs vetenskaplighet att teorin hänvisar till ett övernaturligt fenomen. Naturvetenskapen beskriver principiellt världen som ett resultat av naturlagar. Därför kan en teori som hänvisar till en orsak som inte är underställd naturlagarna principiellt aldrig vara naturvetenskaplig. Biologiska fenomen måste alltid ha en ”naturlig” förklaring och följa principen om ”kausal slutenhet”, alltså att allting i världen hänger ihop i kedjor av naturliga orsaker och verkningar.
[...]
Intelligent design bryter mot den många århundraden gamla regeln inom naturvetenskapen om att inte hänvisa till övernaturliga orsaker. (s 81-82)
En naturvetenskaplig förklaring av vårt ursprung får alltså per definition inte peka på en designer, utan den måste vara naturalistisk. Men hur var det nu med att inte tro att man sitter med hela sanningen och att inte låta sociala, kulturella och religiösa förhållanden påverka värderingen av hypoteser och teorier?
Den ”riktiga” naturvetenskapen har, så att säga, bestämt sig för att människans ursprung måste rymmas i naturalismen. Men att på förhand utesluta förklaringar som inbegriper en designer, vad är det, om inte dogmatiskt?
Vidare så imponeras jag inte av den ”riktiga” naturvetenskapens förklaring till människans ursprung när den på förhand utesluter en designer. Även om livet är designat så skulle den ju säga motsatsen. Varför ska jag då lita på att den förklaring som den kommer med är sann (och inte bara av typen ”i brist på annat”)? Det hela liknar en rättegång där rättsväsendet på förhand utesluter att förrövaren kan vara vit. Tillförlitligt? Välj själv.
Förvisso är det fullt möjligt att förrövaren faktiskt inte är vit och att livet inte är designat, men att på förhand anta att så är fallet, det talar inte direkt till fördel för förklaringens tillförlitlighet.
