Detta inlägg skrevs för 4 år 1 månad 4 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.Åkte dit för fortkörning igår. 83 km/h på 70-väg. 2000 spänn kostade det. Och visst ger det min tunna CSN-budget kalla kårar, det kan inte förnekas. Så är det.
Det här kanske låter skumt, men upplevelsen (den polisrelaterade, inte själva körandet) innehöll märkligt nog en större ”excitementfaktor” än en bra skräckfilm. Hade det inte varit för att jag blev 2000 spänn fattigare så hade upplevelsen således varit odelat positiv. Jag hade lätt kunnat offra en biobiljett för upplevelsen i sig, men 2000 spänn var den såklart inte värd. (Utan risken för höga bötesbelopp är det dock inte säkert att upplevelsen skulle ha varit densamma, men det är en annan sak.)
När adrenalinkicken lagt sig drog tankeverksamheten igång ordentligt. Jag kände mig definitivt arg. Men vem skulle jag vara arg på? Polisen? Nej, det skulle vara inkonsekvent. Polisen gjorde ju bara sitt jobb – och var dessutom trevlig. Jag skulle kanske kunna vara arg på att jag inte i vanlig ordning hamnat bakom en timmerbil (eller en gubbe med släp) på den aktuella sträckan. Jag brukar nämligen hamna bakom dylika – och irritera mig över det. Men den här gången fick jag ju faktiskt som jag ville – det var inte en enda bil i vägen, så att vara arg på att jag inte ”räddades” av en ”vägsnigel” skulle också det vara inkonsekvent.
Om jag ska vara arg så måste det onekligen vara på mig själv. Att tusen olika incidenter hade kunnat omöjliggöra mitt fortkörande omintetgör inte det att det faktiskt var jag som valde att köra för fort. Och nej, det berodde inte på bristande uppmärksamhet. Jag vet att det är 70 på den aktuella sträckan. Jag till och med reflekterade över det och gjorde en snabb beräkning av sannolikheten för en hastighetskontroll just där just då.
Så är det. Där har vi det. Det är mitt (och bara mitt) fel att jag blev 2000 kronor fattigare.
Jag är inte arg på polisen eller några praktiska omständigheter. Och det är skönt. För nu vet jag att min tidigare kritik av andra, som åkt fast för fortkörning och blivit arga på polisen, inte var hycklande på något sätt.
