Klockrent om den ”nya pedagogiken”

8 november, 2007 13:35 :: Allmänna åsikter & funderingar
closeDetta inlägg skrevs för 2 år 4 månader 4 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.

Inger Enkvist, professor vid Lunds universitet, gör många lysande iakttaganden i en artikel i SvD angående den svenska skolan och den ”nya pedagogiken”. Jag kan inte låta bli att citera:

Det viktigaste skolåret är det första. Läraren lär inte bara ut bokstäver och siffror utan också hur man beter sig som elev. En elev kommer i tid, sitter på sin plats, är tyst när andra talar, stör inte de andra, det vill säga visar hänsyn. Detta innebär ett enormt steg i barnets utveckling.

[...]

Sedan slutet av sextiotalet förekommer en starkt antiauktoritär strömning i skolan, som hävdar att föräldrar och lärare utövar förtryck när de leder ungas utveckling.

De vuxna antas istället vara de ungas kamrater och ska bara finnas tills hands i bakgrunden. Den nya pedagogiken vill sätta ”eleven i centrum”. Tidigare var tanken att elevens skoltid var en förberedelse för vuxenlivet.

Nu heter det att elever bara kan lära sig om de tycker att det är ­roligt i skolan. En lärare anses därför inte behöva så mycket ämneskunskaper, men däremot trevliga metoder. Utvärderingen läggs hos eleven själv, eftersom denne är expert på vad han eller hon tycker om.

[...]

”Eleven i centrum” ger ofta till resultat att de som socialiserar de unga varken är föräldrarna eller lärarna utan andra unga. I många grupper råder ett grupptryck, som gör det omöjligt att studera. Inte sällan är de nya ledarnas regemente betydligt hårdare än de vuxnas.

Det borde inte förvåna någon att mobbning är ett allvarligt problem.

Demokrati bygger på att medborgarna gemensamt sätter sig in i problem och försöker komma fram till den bästa lösningen. Det förutsätter kunskaper, mognad och god vilja.

Hur ska unga vilja utveckla de här dygderna om skolan mest liknar en djungel där de starkas vilja råder?

[...]

På det här sättet håller gängen ­undan all närvaro av samhälle och stat. Ett tidigt tecken på att ett område går åt fel håll är att elever inte rättar sig efter lärare. Om ­inget görs befästs en antisocial ­attityd.

Förhållandet mellan skola och demokrati har en speciell betydelse för de elever som lever isolerade från samhället, exempelvis vissa invandrargrupper. Om dessa ser att landets vuxna inte ingriper när någon bryter mot lagen kan de tolka detta som att ingen bryr sig om lagen.

Att under skoltiden leva i ett minisamhälle där regler efterföljs är den allra bästa förberedelsen för att som vuxen leva i ett rättssamhälle.

Men dessa värden har skjutits åt ­sidan av den nya pedagogiken. Det är inte längre ansträngning utan elevens omedelbara tillfredsställelse som räknas.

I skolan ser unga varje dag hur regler åsidosätts. Med andra ord lär skolan att samhället är svagt, att unga kan sätta regler ur spel och att skyldigheter egentligen inte finns.

Att återupprätta respekten för ­inlärning, för lärare och för skolan som institution löser inte alla ­problem, men många.

Dela med dig:

  • Facebook
  • Pusha
  • Bloggy
  • Twitter

Potentiellt relaterade inlägg:

  • Hymla inte om den dubbla utgången!
    I senaste numret av EFS Norrbottens tidning Vårt Missionsblad skriver Krister Berg, EFS-präst, följande: [...] Än finns det många sådana idéer. En känd amerikansk bokserie, ”Left Behind”, har nu filmats i samma thrillerstuk som ”Som en tjuv om natten”. Den visas nu för kyrkliga ungdomsgrupper landet runt. Undra vad EFS:are skulle tycka om vi visade de [...]......
  • Om arvssyndens roll i den kristna försoningsläran
    I en kurs jag läser nu ingår Islam: Den raka vägen av John Esposito bland kurslitteraturen. Jag har noterat ett par mer eller mindre märkliga beskrivningar av kristendomen i den nämnda boken. Ett sådant exempel är följande stycke: Även om det inte är något framträdande tema i Koranen kom den muslimska traditionen faktiskt att acceptera att [...]......
  • Den enes bön, den andres död?
    Jag brukar fundera på det här med bön ibland, och nu senast funderade jag på böner av typen ”Gud, gör så att…” (vilket jag f.ö. anar är den vanligaste typen av böner). Låt oss som exempel tänka oss följande bön: ”Gud, fixa så att jag får jobbet som x på företag y.” Vad innebär en [...]......


6 kommentarer på “Klockrent om den ”nya pedagogiken””

  1. Anders Emretsson skriver:

    De underliggande värderingarna i Enkvists artikel är smått motbjudande. Hon representerar en otidsenlig, reaktionär syn på barn och unga som en främmande livsform och det uppsving hennes idéer fått i Alliansens skolpolitik är förhoppningsvis de sista flämtningarna före utslocknandet. Läs gärna mitt inlägg på http://www.emretsson.net/2007/11/08/de-skrammande-frammande-unga/.

    Dessutom: är antiauktoritärism över huvud taget ett ord?

  2. nmn skriver:

    Jag har redan läst ditt inlägg, men jag uppfattade det inte som att du vederlägger vad Enkvist skriver.

    Du skriver t.ex. ”Jag gick i skolan i en stabilt sossestyrd bruksort under 1970- och 1980-talen och har personligen aldrig upplevt den lag- eller normlöshet som enligt debattörer som Enkvist och politiker som Jan Björklund förstört undervisningen allt sedan 1968.”

    Det du målar upp är en halmgubbe. Enkvist påstår inte att skolan förstördes i slutet av 60-talet, utan att den (enligt henne) negativa utvecklingen började då.

    Jag gick själv i skolan under 80- och 90-talen och känner till stor del INTE igen ”flumskolan” från min egen skoltid. Under 80-talet hade vi (dvs på min skola, hur det var på andra skolor har jag ingen erfarenhet av) definitivt respekt för våra lärare. Under 90-talet var vi kanske lite kaxigare och ”tuffare”, men respekten för lärarna fanns fortfarande kvar. Den hade vi liksom fått med oss i bagaget.

    I vilket fall som helst så finns det en definitiv skillnad mellan situationen i dagens skola och i 80-talets vad gäller respekten för läraren. Enkvist ger en möjlig förklaring till detta.

    Att Enkvist, som du skriver här, representerar en otidsenlig och reaktionär syn är solklart. Hon säger ju att det var bättre förr! Men vad har detta med saken att göra? Menar du att idéer ska bedömas utifrån hur nya de är och inte utifrån deras innehåll? I så fall får du börja med att motivera det antagandet. Jag köper det inte.

    Att Enkvist ser på barn och unga ”som en främmande livsform” får du också motivera. Dvs, om du vill att jag ska ta det på allvar.

    Är antiauktoritärism ett ord? Auktoritärism (el. auktoritarism) är ett ord. Tillägget ”anti” bör inte förändra det.

  3. Anders Emretsson skriver:

    Enkvists idéer ska förkastas inte därför att de är gamla utan därför att de är prövade under lång tid (den tid hon längtar tillbaka till) och har visat sig ge dåligt lärande (korvstopparundervisning) och ha dålig inverkan på människors självkänsla. Reaktionen mot den gamla auktoritära skolan hade naturligtvis en orsak.

    Formuleringen ”som en främmande livsform” syftar på professorns syn på barn och unga som något fundamentalt annorlunda än vuxna. Hon skriver bland annat om ”hur man beter sig som elev. En elev kommer i tid, sitter på sin plats, är tyst när andra talar, stör inte de andra, det vill säga visar hänsyn.” Delar av detta är grundläggande umgängesregler mellan människor, men i denna kontext handlar det om en över- och underordning som visar att hon inte ser på ”elever” som fullvärdiga människor. Pröva att byta ut ordet ”elev” mot ”kvinna” eller ”invandrare”. Skorrar det lite?

  4. nmn skriver:

    ”Korvstopparundervisning” är förstås inte önskvärt. Menar du att Enkvist påstår det? Rätta mig gärna, men det verkar som om du i första hand kritiserar en halmgubbe istället för vad hon faktiskt hävdar i artikeln.

    Menar du att barn och unga inte är annorlunda än vuxna? I så fall får du gärna motivera det påståendet.

    På vilket sätt skulle över- och underordning i skolan handla om människovärde? I så fall bör över- och underordning i övriga samhället också handla om värde, vilket naturligtvis är absurt. Värde har ingenting med saken att göra. Det är självklart att barn är fullvärdiga människor, men det betyder inte att barn är lika intelligenta och pålästa som en vuxen person. Och utifrån det är det inte speciellt långsökt att en lärare bör ha större auktoritet i klassrummet än ett barn.

    Att man inte utan vidare kan byta ut ”elev” mot ”kvinna” eller ”invandrare” är inte så märkligt. Om vi med ”elev” menar barn/unga (som i artikeln – och det är väl den vi pratar om?), då pratar vi om en grupp som faktiskt inte besitter samma allmänna kompetens, livserfarenhet och mognad som en vuxen. Att detta inte utan vidare kvalifikation kan sägas gälla kvinnor och invandrare är solklart; ”kvinnor” och ”invandrare” syftar oftast på vuxna.

    Vidare så är regler i skolan inte till för att trycka ner någon, utan vad det handlar om är att skapa en situation som underlättar både elevens lärande och elevens mognad och fostran till en fungerande samhällsmedborgare. Speciellt det senare verkar skolan under de senaste åren ha misslyckats med.

  5. Anders Emretsson skriver:

    Har du inte en skola som uppmuntrar dialog, diskussion och ifrågasättande (ickeauktoritär undervisning) är det i stort sett bara korvstoppning som återstår.

    I mina ögon visar Enkvists formuleringar att hon inte tycker att barn och ungdomar förtjänar samma respekt som vuxna.

    För övrigt ger uttrycket ”fungerande samhällsmedborgare” mig kalla kårar. Vi är rätt olika, du och jag.

  6. nmn skriver:

    Jag gillar dialog, diskussion och ifrågasättande. Vad menar du att motsättningen mellan dessa tre saker och respekt för läraren, ordning i klassrummet osv, består i?

    Att barn och ungdomar inte förtjänar samma respekt som vuxna, det är nog sant. Det beror dock på vad man menar med det. Exempelvis så respekterar vi inte barns politiska åsikter på samma sätt som vuxnas, och därför har vi åldersgräns på valdeltagandet. Jag ser dock inget problem i detta. Däremot är det solklart att barn och ungdomar på andra områden givetvis förtjänar samma respekt som vuxna.

    Föredrar du ofungerande samhällsmedborgare framför fungerande? Vi har regler i samhället och utan dessa skulle samhället rasa samman. För att klara sig och fungera i samhället behöver man därför lära sig respektera dessa. Det är väl inte så konstigt?

Kommentera

Notera: Du kan också hålla koll på nya kommentarer med hjälp av RSS.


Filosofi/Religion Bloggtoppen.se