Detta inlägg skrevs för 4 år 4 månader 20 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.Ateistbloggen skriver följande i ett inlägg som handlar om gudstjänsten i samband med riksdagens öppnande, som nu ska bli interreligiös:
Artikeln [i Världen Idag, min anm.] talar om 7,5 miljoner svenska kristna. Jag vet inte varifrån de har fått den siffran men det är inte mer än 4% av svenskarna som går i kyrkan regelbundet och 10% som tror att Jesus är världens frälsare. En majoritet av svenska folket tror alltså inte på budskapet att Jesus är den enda vägen till gud. Frågan är ens om de 10 procenten som själva tror att Jesus är världens frälsare är så fundamentalistiska att de inte tror att det finns flera vägar till gud. “Var och en blir salig på sin tro”, brukar det ju heta.
Om man antar att Jesus var den han påstod sig vara, då innebär det med nödvändighet att Jesus är den enda vägen till Gud. Varför? Helt enkelt därför att om Jesus är Gud, då är vad han säger med nödvändighet sant, och således är det sant att Jesus är den enda vägen till Gud.
Om bara vissa av de saker Jesus sa är sanna, då kan Jesus inte vara Gud, och således kan han heller inte vara världens frälsare.
Tror man att Jesus är världens frälsare, då tror man också, förutsatt att man är konsekvent, att Jesus är den enda vägen till Gud.
Är detta fundamentalistiskt? Nja, jag skulle snarare säga att det är intellektuellt ohederligt att hävda att Jesus är världens frälsare, men samtidigt förneka att Jesus är enda vägen till Gud.
