Ett par kommentarer och svar

closeDetta inlägg skrevs för 4 år 5 månader 6 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.

Fredrik (Ateistbloggen) har kommenterat två tidigare inlägg (här och här) och för att göra diskussionen lite mer synlig så besvarar jag kommentarerna här istället.

Baggini är filosofiprofessor och det är i stort hans beskrivning i “Atheism a very short introduction” som jag utgår ifrån. Baggini beskriver även ett antal ateistiska moralsystem, varav Kants är ett. Jag antar att det finns mängder av försök i filosofiska facktidskrifter att lösa dilemmat, men det gör inte att det är löst.

Aha! Det finns alltså en filosofiprofessor som hävdar att Eutyfrodilemmat inte är löst (för kristendomens räkning). Trevligt. Jag borde helt klart ta en titt på hans resonemang någon gång. Dock så kan jag inte, trots att jag anstränger mig, se problemet i att moralen är grundad i Guds natur. Jag kan inte se likheten mellan det och något av hornen i Euryfrodilemmat.

Om vi ser det rent positivistiskt så betyder ordet etik att handla rätt mot människor. Om du använder ordet för grymheter så pratar du inte om samma sak som normalt beskrivs med ordet “etiskt”. Det är därför en språklig motsägelse att säga att folkmord är rätt bara för att Gud vill ha ett folkmord. Det är som att säga att fel är rätt. Det objektiva ligger inte här i ontologisk eller metafysisk mening, utan att ordet även om det är en konstruktion har en viss betydelse för alla som hör det.

Som jag sa: Motsägelsen beror på formuleringen och om man istället säger något i stil med “… då skulle de saker (tänk denotation här), vilket vi i den här världen kallar ‘grymheter’, i den alternativa världen (med alternativa gudakommandon, om vi pratar DCT) kallas ‘gott’…”, då uppstår ingen motsägelse.

Observera att man inte kan förutsätta att människors moraliska intuition skulle vara beskaffad på samma sätt i den alternativa världen. Således skulle vår moraliska intuition (eller någon gudomlig påverkan) sannolikt inte ha fått oss att konstruera ordet ”grymheter” på samma sätt som i den här världen.

Nåja. Jag hävdar ju hur som helst inte att Guds moraliska vilja är godtycklig och således spelar detta egentligen ingen roll för mig.

Vad gäller Kant gör jag mig skyldig till en motsägelse om jag säger att en regel ska gälla för mig och en annan regel ska gälla för andra: “Det är fel att slå en människa om det är mig man slår, men det är rätt att slå en människa om det är Andreas man slår”. Då är det både rätt och fel att slå en människa, alltså en motsägelse. Jag inser ju att Andreas har ungefär samma behov som jag och inte heller vill bli slagen. Om det är fel att slå mig är det alltså också fel att slå Andreas.

Jämför med att det är rätt (tillåtet) att köra bil på vissa vägar och fel (förbjudet) att köra bil på andra vägar. Är det motsägelsefullt? Det är ju både rätt och fel att köra bil på vägar. Att det inte är en motsägelse kan man säga beror på att vägar inte är identiska med varandra, men på samma sätt är människor inte heller identiska med varandra.

För att ingen ska missförstå mig: Jag menar i allra högsta grad att man ska behandla människor som man själv vill bli behandlad. Åtminstone när det gäller saker som respekt, rättvisa och så vidare. Jag menar inte att man ska pådyvla andra alla ens egna preferenser, vilket kan bli konsekvensen av en alltför bokstavlig tolkning av ”gyllene regeln”. Hursomhelst så är min motivering till denna inställning inte att motsatsen är logiskt motsägelsefull (i sig själv), för det tror jag ju inte att den är, utan att den objektiva moralen påbjuder – eller kanske snarare sammanfattas i – denna inställning.

Och som sagt, problemet med “objektiv” moral har du vare sig det är en teistisk eller ateistisk moral. Problemet med “Gud befaller detta” är att det gud befaller inte är objektivt och inte kan berätta för mig varför det gud befaller är det rätta. Att du hävdar att guds natur är ekvivalent med rätt gör inte att det är objektivt sant. Varför skulle jag tro på det, speciellt med tanke på att du först måste bevisa att gud existerar och att han verkligen befaller det du påstår. Även om du skulle lyckas med det så är guds åsikter bara hans åsikter. Han har så klart rätt till dem men de är inte mindre subjektiva än dina och mina åsikter.

1. ”Objektiv moral” i den bemärkelsen jag utgår ifrån innebär att moralen är giltig för alla människor, oavsett deras egna åsikter. Att moralen kan sägas vara ”subjektiv för Gud” medför inget problem här, bortsett från att det verkar vara felaktigt i sig självt. Moralen är inget som Gud hittar på, utan en del av hans själv-existerande väsen.

2. Att jag hävdar att Guds natur är ekvivalent med godhet/rätt gör det inte sant, nej. Lyckligtvis så är det ju inte så att utsagor om verkligheten på något sätt genererar verkligheten.

3. Att Guds ”åsikter” bara är hans åsikter vore korrekt om dessa inte var något mer än just åsikter, men eftersom att hans ”åsikter” flödar från hans själv-existerande och oföränderliga väsen så stämmer det inte att det bara är hans åsikter. Om du tänker på Gud som en sorts mänsklig individ som råkar vara allsmäktig, då kan jag förstå din invändning, men om Gud är den han sägs vara i kristen teologi så blir bilden en annan.

Tyvärr verkar du dock vara lite väl färgad av amerikanska apologeter som William Lane Craig. Som du påpekar i en av dina bloggar är Craig svår att ta på allvar för en svensk eftersom hans världsbild är så främmande från vår. Tag bara en sådan sak som att han seriöst hävdar att Jesus måste vara gud för att bibeln säger att graven var tom. Som om det vore sant bara för att det står i bibeln…

Som jag också påpekade tidigare, tror jag, så är det en orättvis förenkling att säga att Craig ”hävdar att Jesus måste vara gud för att bibeln säger att graven var tom” och att han hävdar att det är sant ”bara för att det står i bibeln”. Det är en halmgubbe.

Craig’s argument har flera delar. Dels så argumenterar han för uppståndelsen som en historisk händelse, vilket han gör genom att dessförinnan argumentera för evangelierna som trovärdiga källor (som enligt Craig vanligtvis avfärdas på filosofiska grunder snarare än historiska). Utifrån det argumenterar Craig för att en verklig uppståndelse är den mest sannolika hypotesen för att förklara den tomma graven samt omständigheterna runtomkring den.

Jag säger inte att Craig nödvändigtvis har rätt (det är en annan fråga). Min poäng är att din sammanfattning av hans argument är inkorrekt. Craig säger verkligen inte att det som står i Bibeln är sant bara för att det står i Bibeln.

Faith är without reason. Lite förnuft måste vi alla ta till. En kristen använder sitt förnuft när han bestämmer sig för om han ska ta bussen/bilen/tåget till jobbet eller ligga kvar i sängen. Trossatserna måste dock med nödvändighet bygga på faith. Du kan inte med ditt förnuft komma fram till att Jesus var gud. För det måste du ha faith till bibeln.

Menar du att en slutsats inte kan vara förnuftsbaserad om den baseras på en kedja av resonemang där någon premiss är ett axiom? I så fall faller du ner i din egen grop – då är din ateism precis lika ”faith”-baserad.

Vidare så är det fullt möjligt att Gud har gett mig fullgoda skäl att tro att Bibeln är sann, genom de erfarenheter jag har gjort, och att jag därför är ”within my rights” att tro att det förhåller sig så. Jag behöver inte ens ha rätt, det räcker att jag har goda skäl att tro att det förhåller sig så, för att jag ska kunna sägas tro att det förhåller sig så på förnuftsmässiga grunder.

(Jämför med att jag sätter mig på ett flygplan till Grekland. Planet lyfter och efter ett antal timmar landar vi. När planet har landat, då kan jag (innan jag kliver ur planet) på förnuftsmässiga grunder anta att jag befinner mig i Grekland, trots att piloten i själva verket kan ha ställt ner planet i något annat land.)

Dessutom finns det saker i bibeln som är uppenbart felaktiga. Jesus driver demoner från en spetälsk man och överför dem på en flock grisar. Hur trovärdigt är det med tanke på att det är bakterier som orsakar spetälska? Jag kan inte komma på en enda trovärdig förklaring som tar hänsyn till bakterier – annat än att berättelsen är en myt.

Utifrån en naturalists perspektiv finns förmodligen ingen trovärdig förklaring. Det är väl inte så konstigt?

  • http://blog.ateism.se Fredrik Bendz

    Om du kallar ont för gott är det bara semantik. I så fall får vi uttrycka oss annorlunda bara. Då finns det fortfarande saker som människor har ett genuint ogillande för som gud kallar för gott. Det gör det inte bättre för oss människor. En sådan etik är meningslös. När vi i vardagligt tal pratar om etik så handlar det om sådant som gagnar människan, hur man ska handla mot andra för att de ska leva ett så bra liv som möjligt. Det är precis det jag menar med att en teistisk etik förstör etiken. Då handlar det inte längre om att vi ska må bra och vara lyckliga. Istället handlar det om att uppfylla gudarnas nycker. Men det är inte etik så som människor uppfattar det. Därför är en humanistisk etik bättre än en teistisk dito.

    Att du kallar gudarnas grymheter för goda gör inte att de är bra för oss. Det gör bara att du använder ett vilseledande språk. Möjligen påverkar det också dina handlingar i grym riktning. Gamla testamentet är bevisligen fyllt av grymheter som sanktioneras av YHWH. Du känner säkert till exemplen bättre än jag så jag behöver inte ta upp dem. Nya Testamentet är inte bättre eftersom det dömer människor till evig pina – också det ett grymt och förnedrande straff. Om bibelns etik är den objektiva etiken så är den inte bra för oss människor.

    Dessutom brukar vi oftast (alltid?) göra likhetstecken mellan ”bra” och ”etiskt”. Även därför är det motsägelsefullt att kalla dåliga saker för etiska.

    Du påstod att ingen filosofiprofessor instämmer i att eutyfrodilemmat omöjliggör en teistisk etik. Jag nämnde därför Baggini som exempel på motsatsen. Hedning nämnde visst Lars Bergström också. Jag har läst Bergströms bok men uppskattade den inte (eftersom den förutsätter värderealism utan att argumentera för den) så därför hade jag helt förträngt det.

    Angående din så kallade ”objektiva moral” så kunde du säga samma sak om t.ex Adolf Hitlers moral. Den är objektiv givet att den är giltig för alla människor oavsett deras subjektiva åsikter. Du kunde säga att moralen är en del av Hitlers väsen. Du kan i princip upphöja vilken subjektiv persons åsikter som helst till objektiva. Det gör dem dock vare sig bra eller användbara. Det är bara semantik.

    Att guds åsikter inte bara är guds åsikter är en dogm, men du kan inte bevisa det. Om du inte kan motivera grunden för din egen moral, varför ställer du då krav på andra att motivera grunden för sin moral? Att du inte kan motivera dogmen förstärker också det jag skrev tidigare att INGEN ”objektiv moral” kan berättigas över huvud taget, vare sig teistisk eller ateistisk.

    (Fotnot: Nu glider jag över till att använda ordet ”moral”. För mig är etik och moral ekvivalenta så det är ingen glidning i argumentation. Du kan om du vill byta ut ordet ”moral” mot ordet ”etik”.)

    Craig framförde exakt det argument jag beskriver i en debatt som jag såg mellan honom och Ingmar Persson vid Lunds universitet. Han framförde inga argument till att vi ska tro på bibelns berättelse, antagligen för att Persson ansåg att argumentet var så dåligt att det inte ens var värt att bemöta. (Han sade det under debatten när Craig frågade varför han inte tog upp argumentet.) Om Craig hävdar att evangelierna är historiskt tillförlitliga källor är han förvisso ute och seglar och då är argumentet lika dåligt men OK, jag köper att jag inte beskrev det i sin helhet. Det är fortfarande ett dåligt argument och en filosofiprofessor borde kunna prestera bättre.

    Faith betyder att tro på något utan bevis (evidence) enligt Webster’s Dictionary. Att inte tro är ingen faith. Det är avsaknad av faith. Tro och tro är inte likvärdiga. Det är inte jämförbart att tro att månen består av mineral som att tro att den består av ost. Det finns kraftfulla belägg (evidence) för att månen består av mineral men att den består av ost finns inga belägg för. Det måste man tro utifrån faith.

    Faith betyder också förtröstan. Jag har ingen förtröstan i att det inte finns någon gud. Jag har bara inget behov av den hypotesen. Gud är en primitiv föreställning som forntidsmänniskorna använde för att förklara det de inte förstod. När det åskade var det Tor som var ute med sin vagn. Skedde det en jordbävning var det gudarnas straff. På den tiden var det kanske den rimligaste förklaringen, men idag finns det bättre förklaringar till allt. Gud tröstar inte längre utan är mer en intellektuell och moralisk börda.

    Dina erfarenheter kan aldrig vara ett fullgott skäl till att tro på bibeln i sin helhet. Har du erfarit att Jesus grav var tom? Hur erfor du det? Eller är det något du tror på för att bibeln säger det? Hur erfar du att Guds natur är ekvivalent med moralen?

    Min poäng med berättelsen om att Jesus driver en spetälsk mans demoner in i en grisjord har inget med ett naturalistiskt perpektiv att göra. Det går inte ens att förklara ur ett kristet perspektiv hur mannens lepra-bakterier kunde överföras på grisjorden och därmed lämna mannens kropp. Du kan inte heller förklara vilket samband dessa demoner hade med bakterierna att göra. Det är helt enkelt ett exempel på en forntida gudomlig förklaring som tack vare kunskap inte längre är trovärdig.

  • nmn

    Jag kallar inte ont för gott. Mitt resonemang var endast ämnat att visa att motsägelsen beror på en olycklig formulering. Vidare så nämnde jag att människors moraliska intuition skulle kunna vara annorlunda beskaffad ifall (och nu pratar vi DCT) Guds kommando var annorlunda. Detta beror på att människan är skapad till Guds avbild.

    Förvisso kan man föreställa sig att Gud, givet DCT, skulle skapa människan med vissa moraliska intuitioner som överensstämmer med det kommando han har gett, och sedan ändra sitt kommando. Och då skulle givetvis en konflikt uppstå. Detta är dock inget problem för mig eftersom jag menar att moralen har sin källa i Guds oföränderliga natur.

    Givet en kristen världsbild så är målet med livet inte nödvändigtvis att ”leva ett så bra liv som möjligt”, utan att upptäcka och lära känna Gud. Perspektivet är oändligt mycket större än 80 år i den här världen. Resan är helt enkelt inte målet.

    Det här ska dock sägas: Om jag trodde att den kristna tron var falsk, då skulle jag tveklöst också anse att ”må bra och vara lyckliga” var målet. Jag förstår alltså din invändning mot ”teistisk etik” (jag diskuterar dock helst kristen etik eftersom det är den jag försvarar) om jag tänker utifrån dina premisser.

    Vad gäller de ”grymheter” som jag tror att du syftar på så måste dessa ses utifrån ett teistiskt perspektiv. Dvs, man kan inte bedöma Guds handlande och samtidigt förneka att Gud är Gud. Om Gud är Gud, skaparen av livet, varför skulle Gud då inte kunna göra precis vad han vill med det liv han har skapat? Vilka moraliska regler bryter han mot? Och på vilket sätt skulle Gud vara underställda dessa regler?

    Vidare så är det fullt möjligt att Gud har goda skäl för sitt handlande i och med världen. Det kan vi gärna diskutera senare om du så önskar.

    Ett par ord om det där med ”evig pina” bara. Himmel och helvete handlar om Guds närvaro respektive frånvaro. I det förstnämnda är Gud fullt närvarande, i det sistnämnda är Gud inte närvarande. Någon inrättning av aktiv tortyr eller liknande är inte aktuell. Dock så leder Guds frånvaro knappast till någon trevlig tillvaro, men för den som inte vill veta av Gud så skulle himlen vara ett ”helvete”, som Ravi Zacharias har uttryckt det. Man skulle kunna uttrycka det såhär: Gud låter människan få det hon vill.

    Angående Hitler. Nej, jag kan inte säga samma sak om Hitlers moral. Hitler var människa och således varken högre eller lägre än någon annan människa. Att hans väsen då skulle kunna utgöra grunden för någon objektiv moral, det är absurt.

    Att Guds ”åsikter” inte bara är hans åsikter följer av vem Gud är. Vem Gud är, det är dock svårare att komma fram till, förutsatt att Gud själv inte uppenbarar vem han är. Vissa saker tror jag går komma fram till utifrån själva skapelsen (vilket iofs kan sägas vara en form av uppenbarelse) – och resten har Gud lyckligtvis uppenbarat i och genom historien och framför allt i Jesus.

    Jag är dock inte beredd att diskutera varenda premiss i de resonemang som leder mig till slutsatsen att Gud är den han i Bibeln beskrivs vara. Det skulle vara alldeles för tidskrävande och dessutom är jag långt ifrån någon expert på de områden som skulle beröras. Det jag hävdar är främst att objektiv moral fungerar helt och fullt, givet en kristen världsbild.

    Jag har ju inte hört vad Craig sa under debatten du refererar till, så jag kan inte säga något om det. Jag har dock hört honom argumentera för uppståndelsens historicitet i andra debatter och föreläsningar, och jämför jag de argument han framfört där med din beskrivning, då är din beskrivning en halmgubbe. Men, som sagt, jag har inte hört vad han sa under debatten du refererar till, så därför är det ju möjligt att din beskrivning är korrekt.

    Av ren nyfikenhet, vilka skäl har du för att inte tro att evangelierna ger en historisk skildring av den tomma graven?

    Varför skulle mina erfarenheter inte kunna berättiga min tro att Bibeln är sann i det den påstår? Jämför med att du hittar ett brev innehållanden en del påståenden. Senare berättar någon som du litar på att det är han/hon som skrivit brevet och att innehållet är sant. Då har du en erfarenhet som ger dig skäl att tro på en samling påståenden, utan att varje påstående har bekräftats ”på egna meriter” (i brist på bättre formulering).

    Jo, jag kan förklara grishjordshändelsen givet en kristen världsbild: Andliga entiteter kan vara orsaker till fysiska effekter. Detta innebär att en demon, förutsatt att denne får full kontroll över en människa, kan orsaka exempelvis en bakterieinfektion. Det finns alltså en kausal koppling mellan demonen och bakterierna. (Hur den kopplingen ser ut har jag ingen aning om. Det vore absurt att förvänta sig en beskrivning av en åtminstone delvis icke-fysisk kausal koppling i fysiska termer, så något sådant är inte att förvänta sig. Kom ihåg att Gud, givet en kristen världsbild, också står en kausal koppling till världen, utan vilken världen inte skulle existera.) Att bakterierna överförs till grishjorden är inte nödvändigt. Man behöver kanske inte ens förutsätta bakterier, utan man kan också tänka sig att den andliga entiteten orsakar själva symptomen.

    Jag är inte säker på att det här ovan är en bra förklaring, men en möjlig förklaring är det i alla fall. Givet en kristen världsbild, förstås, så jag förväntar mig inte att du ska godta den :)

  • Hedningen

    ”Hitler var människa och således varken högre eller lägre än någon annan människa. ”
    Vad menar du med högre? Gud har mer makt? Mer kunskap? vilken variabel syftar du på? :)

  • nmn

    Det finns förstås en term för ”variabeln”, men att Gud är högre (egentligen högst) innebär ungefär att Gud är den yttersta verkligheten, själv-existerande, och att inget annat som existerar skulle kunna existera utan honom. Det finns säkert fler saker att tillägga, men det här får duga så länge. :)

  • Hedningen

    Men rent logiskt är det möjligt att Adolf Hitler är självexisterande och yttersta upphov till allt som finns. Det skulle i så fall göra att Hitlers vilja är god och rätt. Det verkar, enligt min högst personliga uppfattning, som att eutyfro-invändningen är relevant även om man menar att normgivaren är oföränderlig, och har dessa andra attribut.

  • nmn

    Föreslår du att Hitler är Gud? I så fall får du nog utveckla resonemanget lite grann. Jag förstår ärligt talat inte poängen.

  • Hedningen

    ”Föreslår du att Hitler är Gud? ”
    Ja, det finns såvitt jag kan se ingen motsättning som gör det omöjligt att Hitler är Gud.
    Barnslig fråga kan tyckas, men måste kunna dra saken till sin spets.
    Om det som gör ett subjekts natur till objektiv måttstock för gott och ont är självexistens, allsmäktighet, allvishet, och att vara alltings orsak, så måste du acceptera att om det entydlgt kunde visas att Hitler har dessa egenskaper så är det objektiv rätt och gott att hata och slakta judar och handikappade. Eller finns det något fel i dessa antaganden?

  • Hedningen

    Jag kan verkligen inte se hur man kan komma runt/definiera bort problemet. Men det kan ju vara för att jag inte förstår argumenten. Jag hittade nyss en kort artikel som tar upp detta, den säger inget nytt, men åtminstone en till filosofiprofessor på vår lista som inte heller imponeras av eutyfro-lösningen :) http://www.secularhumanism.org/library/fi/schick_17_3.html

  • nmn

    Nej, visst kan jag acceptera det, men lyckligtvis är verkligheten inte sådan att Hitler är Gud.

    Jag ser dock inte ett problem i att Hitler, om han hade varit Gud, hade varit Gud.

  • Hedningen

    Så om det är SAtan som drar i spakarna så är det han som är god. Makes no sense man!

  • nmn

    Jag måste erkänna att jag förhastade mig när jag skrev att jag kan acceptera det. För jag kan, vid närmare eftertanke, inte alls acceptera det.

    Att det, om Hitler hade varit ”Gud”, hade varit rätt att hata judar, det ter sig tämligen osäkert (lindrigt sagt). Att låna in något som förutsätter existensen av Gud i ett resonemang som förutsäter icke-existensen av Gud (och istället existensen av ”Hitler on mega-steroids”), det är ganska meningslöst.

    Hitler och nazisterna var ganska anti-intellektuella och agerade inte bara omoraliskt, utan även inkonsekvent och ovist. Allvishet är inte kompatibelt med det. Således kan inte Hitler på något sätt vara ”Gud” utan att upphöra att vara Hitler (och då kan man inte säga att Hitler är ”Gud”, för då är Hitler inte överhuvudtaget).

  • Hedningen

    Det har du rätt i. Men jag tänkte mest i allmänhet om de som tror på Demiurgen hade rätt, hur det blivit då såattsäga. Äsch jag är trött nu. glöm dertta.

 
Filosofi/Religion