Ett mord är mer än en omkonfigurering av atomer
18 augusti 2007 kl. 16:56 :: Allmänna åsikter & funderingar, Apologetik
Detta inlägg skrevs för 3 år 16 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.Jag råkade läsa ett inlägg på Ateistbloggen och såg ett par intressanta påståendet i det sista stycket:
Ingen Humanist vill vifta bort de etiska frågorna, som Leijonhufvud antyder. Tvärt om vill vi leda debatten till att handla om de rent etiska spörsmålen istället för kvasidiskussioner om vad en eventuell gud vill att vi ska göra. Humanisterna är en organisation under stark tillväxt. Snart kanske man kommer att dominera den etiska debatten. Trots allt är gemene svensk mer intresserad av vilken påverkan en viss fråga har över deras liv än vad en utdaterad lära har att säga om saken. Humanismen är en livsåskådning för framtiden. Kristendomens, judendomens och islams världsbild hör bronsåldern till.
Vilka är ”de rent etiska spörsmålen” om vi räknar bort Guds existens? Finns det någon orsak överhuvudtaget att diskutera etik om man förutsätter att en transcendental norm inte existerar? Utan en sådan norm har jag ju inte mer rätt än någon annan. (Varifrån skulle den rätten komma?) Och diskussionen kan därför i så fall inte handla om vad som är rätt, utan på sin höjd om att försöka få andra att tillfredsställa mina önskningar om hur människor ska bete sig (istället för deras egna).
Detta, att få andra att göra som jag vill att dom ska göra, kan förstås i praktiken fungera som en drivkraft för att diskutera frågorna, men då blir situationen tämligen motsägelsefull; jag kräver att andra ska följa en etik jag dikterar istället för en etik de själva dikterar. Jag gör mig själv till något högre än de andra, som inte behöver följa samma regler. Jag gör mig själv till den transcendentala normen/normgivaren.
Att jag eller någon annan människa inte är Gud behöver dock knappast sägas. Och därav följer att inga transcendentala värden kan skapas av mig eller någon annan människa. Allt som återstår är våra tyckanden och önskningar, som i en naturalistisk världsbild bara är impulser i våra hjärnor. Några verkliga värden kan vi inte skapa. Ett mord är inget mer än en omkonfigurering av atomer, oavsett vad vi tycker om det (dvs, oavsett vilka impulser som trafikerar våra hjärnor).
Oavsett hur obekvämt det är för ateisten så är det så att de flesta av oss människor har en direkterfarenhet av att vara vid medvetande – vi upplever våra medvetanden vara något mer än impulser i våra hjärnor. Vi upplever också att ett mord är mer än en omkonfigurering av atomer – vi gör en direkterfarenhet av att vissa ting har transcendentala värden. Dessa erfarenheter kan inte förklaras tillfredsställande av ateismen och en naturalistisk världsbild, men däremot av teismen och en kristen världsbild.
Potentiellt relaterade inlägg:
- Vissa är mer jämlika än andra
Jag läste precis Humanisternas manifest ”Därför är det viktigt med ett sekulärt samhälle”. Inget nytt under solen, men ett par kommentarer vill jag ändå göra. Det första som slår mig är att Humanisterna gärna kastar in både sekulärhumanismen och exempelvis kristendomen under rubriken ”livsåskådningar” när detta är till fördel för Humanisterna: Dessutom diskrimineras fortfarande den [...]...... - Om religion är ett evolutionärt ”misstag” så har ateismen ingen framtid
Alan Jacobs gör ett intressant tankeexperiment angående påståendet att religion är ett evolutionärt ”misstag”. Jag citerar hans sammanfattning (men läs gärna hela artikeln): So here’s where I’m headed with this thought experiment: if the evolutionary account of religious belief that many atheists are now promoting is correct, then atheists don’t have much of a future. [...]...... - En människa när det handlar om abort på grund av kön – annars inte?
Ni kanske har noterat att det i media (se t.ex. Expressen, Aftonbladet, SvD och Dagen) har pratats om en kvinna som två gånger i följd valde att abortera därför att fostret var av oönskat kön – en flicka. En överläkare uttalar sig och säger att ”det kan kännas obehagligt att medverka i detta om man [...]...... - Mer om fri vilja
Jag ramlade över ett blogginlägg idag som handlar om den fri viljan. Eller, tja, snarare om den ofria viljan eftersom att författaren menar att den fria viljan är en illusion. Även om jag inte håller med, vilket jag snart kommer till, så är det väldigt kul att se att det finns folk som drar konsekventa [...]...... - Är det en människa?
Är abort etiskt riktigt? Är det varje kvinnas rättighet att avgöra om hon vill ta död på barnet eller inte? Och så vidare. Båda ovan nämnda frågeställningar står och faller med följande fråga: Är det en människa? Om ja, då är det tveklöst så att abort är etiskt oförsvarbart. En människa i 0-22 veckors ålder [...]......
22 augusti, 2007 19:24
Jag kommenterar din blogg senare i Ateistbloggen. Just nu vill jag bara kommentera att självklart är mord mer än omkonfigurering av atomer. Det är en irreversibel handling (dör man så dör man och slutar existera) som släcker ett liv. Atomerna blir kvar men livet dör. Det är därför det kallas mord och inte ”omkonfigurering av atomer”.
22 augusti, 2007 22:02
Vad är det – givet en naturalistisk världsbild – som slutar existera, om inte en viss atomkonfiguration? Är det inte i den identiteten sitter? Om inte, vad sitter den då i? Någon immateriell ”själ” eller liknande tror du ju inte på, om jag förstått saken rätt.
23 augusti, 2007 20:32
Det som slutar existera är de kemiska processerna som krävs för medvetandet. Medvetandet sitter som du kanske vet i hjärnan. Om hjärnan dör så dör medvetandet.
Det är som vilken annan atomkonstruktion som helst. Om du förstör det så regenereras det inte spontant. Förstör ett tåg och det slutar att fungera som tåg och blir istället en hög skrot. Förstör en hjärna och den slutar att vara en hjärna och blir istället en hög med celler som ganska snart är döda och börjar ruttna.
Om själen är imateriell, vad har man då en hjärna till? Verkar ju helt onödigt. Själen skulle kunna styra kroppen utan hjärna. Ja vad har man en kropp till över huvud taget? Man skulle ju kunna åka omkring som en ande istället och slippa äta, sova och andra fysiska behov.
Däremot borde det inte kunna finnas några mord enligt din världsbild. Det är ju bara omkonfigurering av själar. Egentligen dör man inte utan lever vidare i en annan värld. Vad är det då för fel med mord? Man avslutar ju inte livet.
23 augusti, 2007 21:08
Kan du bevisa att medvetandet sitter i hjärnan och att medvetandet dör om hjärnan dör? Att hjärnan är verksam i mentala processer (om vi kallar dem för det) är ju solklart, men det är knappast synonymt med att medvetandet endast är impulser i hjärnan.
Vad menar du med att ”själen skulle kunna styra kroppen utan hjärna”? Hur når du den slutsatsen? Har du testat? :)
Omkonfigurering av själar? Det är knappast en korrekt beskrivning. Att man egentligen inte dör i samma mening som i en natuarlistisk världsbild är dock korrekt, förutsatt att du med ”man” menar själen. Detta har dock inget att göra med huruvida ett mord är ett mord eller inte. Poängen är att man, om en människa inte har ett transcendentalt värde, är kvarlämnad med samling celler (givet en naturalistisk världsbild), som i förlängningen är en viss konfiguration atomer. Och vad vi väljer att kalla denna atomkonfiguration tillför inga transcendala värden.
I en kristen världsbild är inte mord fel därför att man på alla sätt upphör att existera, utan för att det fysiska livet upphör (och det fysiska livet har ett transcendalt värde).
26 augusti, 2007 17:33
Ja jag kan bevisa exakt på vilka platser i hjärnan olika själsförmögenheter sitter. Under första världskriget såg man på skottskadade patienter vilka själsförmögenheter som förändrades och/eller försvann när delar av huvudet sköts bort på soldater. De senaste 100 årens forskning har utrett frågan mer. Människor med emotionella störningar har t.ex fel på framloben. Lobotomi är etiskt tvivelaktigt, men bevisar också att vårt medvetande styrs av hjärnan. Hur förklarar du att en immateriell själ förändras då hjärnan förändras?
Så du menar att själen behöver hjärnan för att styra kroppen? Hur vet du det, och vilken är mekanismen? Om själen är immateriell borde den väl vara helt oberoende av allt fysiskt, annars är den inte immateriell.
”Omkonfigurering av själar” är inte mindre korrekt än ”omkonfigurering av atomer”. Hur vet du att transcendentala värden existerar? Hur undersöker man det vetenskapligt? Hur vet du att det fysiska livet har ett transcendentalt värde? Och som jag skrev tidigare, om du mördar en människa enligt din världsbild så fortsätter ju människan att leva. Är det en tillräckligt from människa, eller ett nydöpt spädbarn, så kommer den till och med till himlen. Det borde inte vara moraliskt dåligt utan bra, givet din världsbild.
26 augusti, 2007 18:14
[...] Meet my enemy kommenterar mitt inlägg om att en Humanistisk etik berör de verkligt etiska frågorna snarare än relgigiösa pseudofrågor. Han frågar vilka som är de rent etiska frågorna om man bortser från guds existens och menar att man inte kan diskutera etiska frågor om man inte antar en transcendental norm. (Underförstått att en sådan norm är oavhängig existensen av gudar). Utan en sådan norm menar han att man inte kan ha mer rätt än någon annan och han argumenterar för att människor inte kan skapa transcendentala värden. Slutligen hävdar han att ateismen inte kan förklara varför vi upplever att vi har ett medvetande och att mord är fel. [...]
26 augusti, 2007 21:40
Att olika delar i hjärnan är inblandade i olika mentala funktioner bevisar inte att medvetandet, eller kanske rättare sagt själen, sitter i hjärnan och att själen dör om hjärnan dör.
Jag vet inte att själen behöver hjärnan för att styra kroppen, men jag har ingen orsak att tro att det inte är möjligt att det är på det viset. Att något immateriellt inte skulle kunna verka på något materiellt får du nog utveckla lite mer. Vad baserar du det på?
Transendala värden kan givetvis inte undersökas vetenskapligt. Påstod jag det?
Du pratar om min världsbild och vad som ”borde” vara moraliskt givet min världsbild, men du glömmer helt bort i vad moralen är grundad i min världsbild.