Detta inlägg skrevs för 2 år 6 månader 24 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.

Piteå-Tidningen skriver idag om ny ultraljudsteknik som enligt uppgift bl.a. ska göra det möjligt att upptäcka defekter på barnet tidigare. Detta är dock inte revolutionerande för att man på så vis kan hjälpa barnet på ett bättre sätt (något dylikt nämns inte), så varför är det då bättre att man nu kan upptäcka fosterskador tidigare under graviditeten? (Tekniken har fler användningsområden och är definitivt bra i sig själv.)

När överläkare Åke Berggren får frågan om inte den nya tekniken kan leda till fler aborter så svarar han så här:

- Det vet jag inte. Vår uppgift är att ge de blivande föräldrarna så bra information som möjligt så att de kan fatta rätt beslut.

Vad är ”rätt beslut” i det här sammanhanget? Vad innebär det att föräldrarna sägs behöva ”så bra information som möjligt” för att kunna fatta rätt beslut? Innebär det att föräldrarna, om de inte känner till fostrets eventuella defekt, begår ett moraliskt fel (inte fattar rätt beslut) ifall de väljer att släcka livet på fostret? Men att de handlar moraliskt riktigt (fattar rätt beslut) om de känner till fostrets defekt och därefter väljer att släcka fostrets liv?

Jag anar att vad Berggren menar med ”rätt beslut” endast är ett beslut som föräldrarna inte ångrar senare. Huruvida det är moraliskt riktigt att släcka en oskyldig mänsklig varelses liv därför att denne inte duger är tydligen subjektivt. Vad än föräldrarna väljer så är det ”rätt beslut” – bara dessa inte ångrar sig senare.

Varför inte tillämpa denna princip på andra saker? Låt oss börja med att snatta livsmedel på ICA. Huruvida detta är rätt/fel borde också vara subjektivt. Om du bestämmer dig för att snatta en oxfilé så är det ”rätt beslut”, förutsatt att du inte ångrar dig senare (fast det kan förstås vara rätt även då – om du bestämmer dig för det). När du har testat det så kan du gå på lite större projekt. Varför inte skära sönder däcken på chefens bil ifall denne har varit jobbig och gett dig tråkiga arbetsuppgifter? Och så vidare. Möjligheterna är oändliga. Ett hett tips till den som är arbetslös är att börja langa droger. Bestäm dig bara för att det är rätt så är det rätt. Att dessa saker är olagliga är bara en teknikalitet, för lagstiftaren bestämmer ju inte vad som är rätt för dig, eller hur?

Hmm, vänta nu! Det finns ju redan folk som tillämpar denna fantastiska ”vad-som-är-rätt-och-fel-bestämmer-jag”-princip! Problemet är bara att de flesta av oss ojar oss högt när någon knackar in rutan på våran nya bil, precis som om den som gjorde det begick ett moraliskt fel! Men om vad som är moraliskt är subjektivt, då har vi ingen grund för att säga att stereotjuven handlade moraliskt felaktigt.

Vi måste alltså bestämma oss; antingen är rätt och fel subjektiva ting – och då ska vi för fasen inte klaga när någon handlar på ett visst sätt mot oss – eller så finns det en objektiv moral. Och om vi bestämmer oss för det senare, då kan vi inte längre säga att ”rätt beslut” kan vara vad som helst i frågan om huruvida en outvecklad mänsklig varelse ska dödas på grund av att denne inte duger i föräldrarnas (eller någon annans) ögon.

Ytterligare ett ”problem” som uppstår om vi antar att det existerar en objektiv moral är att det förutsätter existensen av en källa till moralen. Källan till den objektiva moralen kan inte vara en människa (objektiv moral är ju per definition oberoende av människors åsikter). Därför förklaras objektiv moral bäst av och i en teistisk världsbild, där Gud är moralens källa. Detta är dock, har jag fått för mig, en obehaglig tanke för många.

Detta inlägg postades 17 augusti 2007 klockan 15:52 i kategorin Allmänna åsikter & funderingar, Apologetik. Du kan hålla koll på kommentarerna på detta inlägg med hjälp av RSS. Du är välkommen att lämna en kommentar eller en trackback från din egen blog.