Detta inlägg skrevs för 2 år 8 månader 25 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.

Igår hade vi ett gig på ett konfirmandläger. Vi hade blivit ombedda att köra lite mellansnack mellan låtarna. Syftet med detta var förstås att konfirmanderna även genom att agera publik under vårat framträdande skulle få utökad och djupare förståelse och intresse för kristen tro.

Stoffe sammanfattade sin livshistoria på ett mycket bra sätt. Hans historia har tyngd och visar på ett omisstagligt sätt att den Gud vi tror på kan förändra livssituationer radikalt. Hans historia lämnar förmodligen väldigt få oberörda. Själv har jag dock inget emotionellt laddat baseballträ i form av en sådan historia. Min väg till Gud var inte alls så spektakulär och saknar i princip emotionellt berörande element. Min historia är istället av tämligen intellektuell art.

Nåja. Jag försökte i alla fall prata lite grann om den, för trons skull, viktigaste frågan: Finns Gud? Konfirmanderna, som för övrigt precis har gått ut åttonde klass, verkade dock allt annat än intresserade. Förmodligen använde jag ett alldeles för svårt språk, trots att jag försökte använda tokenkla ord. Förmodligen så var min framställning ganska osammanhängande. Mina exempel var förmodligen för abstrakta och mina poänger blev därför sannolikt ganska diffus. Detta gör mig oerhört frustrerad! Jag är inte ens säker på att mina poänger hade upplevts som relevanta även om dessa hade varit tydliga. Detta gör mig ännu mer frustrerad.

Där står jag med massvis med bra, vettiga och viktiga saker att säga, men jag känner mig i det närmaste helt oförmögen att kommunicera dessa saker på ett sätt som gör det hela intressant och möjligt att förstå för ungdomar (barn?) i den åldern. Det här, att lyckas kommunicera, är något som ligger väldigt högt upp på min saker-jag-önskar-att-jag-kunde-göra-topplista.

Ska det vara sÃ¥ svÃ¥rt egentligen? Är det jag som överskattar Ã¥ttondeklassares förmÃ¥ga att förstÃ¥ enkla (men viktiga!) religionsfilosofiska resonemang? Är det kanske sÃ¥ att jag är oförmögen att förenkla resonemang som i grunden kan kallas avancerade? Blir min förenkling bara korta avancerade fragment av ”den stora bilden”, istället för ett jämnt simplifierat sammanhängande resonemang? Jag vet inte, men det här mÃ¥ste redas ut.

På tisdag har vi ett till konfagig. Vi får ser hur det går då. Jag återkommer säkert.

Uppdatering: Det andra konfagiget gick otroligt mycket bättre. Mellansnacket var i min mening betydligt bättre, men framförallt var gensvaret från publiken oerhört mycket bättre. Det verkar tyvärr som att Luleå helt enkelt vann mot Piteå den här gången. Sad, but true!

Detta inlägg postades 16 juni 2007 klockan 16:53 i kategorin Allmänna Ã¥sikter & funderingar. Du kan hålla koll på kommentarerna på detta inlägg med hjälp av RSS. Du är välkommen att lämna en kommentar eller en trackback från din egen blog.