Detta inlägg skrevs för 4 år 9 månader 23 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.Jag skrev för drygt två veckor sedan om att jag är skeptisk till läran om vad jag kallar diffusa personliga meddelanden från Gud. Här följer en kort kommentar på frågan: ”Om Gud kan tala tydligt på något sätt, varför kan han då inte göra det genom en tanke eller känsla?”
Tankar är per definition våra egna, oavsett om Gud kan få oss att tänka vissa saker eller inte. Dvs, det är vi som tänker tankarna. Därför är det alltid möjligt att en tanke är ”påhittad” av mig själv. Den enda skillnad som finns mellan olika tankar är innehållet. Och vad som är Guds tilltal och inte kan inte bero endast på innehållet, för innehållet kan jag fixa alldeles själv.
När det gäller känslor är det ungefär på samma sätt. Vi känner känslor, men vi har inte nödvändigtvis vetskap om vad som orsakar känslorna. Ibland känner vi saker utan att veta varför. Det finns ingen kvalitativ skillnad mellan olika känslor som gör att vi skulle kunna veta om en känsla var ”från Gud” eller inte.
Även om Gud styr både våra tankar och känslor så har vi ingen möjlighet att veta om det. Därför blir det diffust och spekulativt, och således helt onödigt att anta att Gud ”talar genom tankar och känslor”. Och inte blir det bättre av att vi saknar biblisk grund för det.
Vidare så tror jag att denna idé/lära om att Gud talar genom dessa saker är direkt skadlig, både för den enskilde individen och för kyrkan i stort. Och det beror helt enkelt på att den inte är biblisk och att det därför leder till att en massa kristna tror att Gud har sagt olika saker utan att han har gjort det. Ett av de mer tragiska exemplen är när någon tror att Gud har sagt att han eller hon ska gifta sig med en viss person, gifter sig och sedan ”sitter fast” i ett äktenskap som inte fungerar.
