Detta inlägg skrevs för 4 år 19 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.

Pelle Poluha skrev igår en artikel på sin blog med rubriken ”Att ladda ner eller inte ladda ner”. Jag blev lite förvånad när jag läste den, eftersom att jag brukar tycka att i princip allt annat han skriver är riktigt klockrent.

Pelle skriver bland annat:

Sverige har fått ett ”darknet”, en teknik som gör det möjligt att surfa och ladda ner anonymt. Bakom tjänsten står Piratpartiet som går till val med budskapet om vår rätt att dela med sig av kultur och kunskap. Detta låter ju lite harmlöst men det som gör det kontroversiellt är att det handlar om en rätt att dela med sig av andras kultur och andras kunskap. Att ”dela med sig” av andras egendom brukar normalt kallas stöld (eller skatt om det är staten som gör det).

[...]

Att något så uppenbart fel ändå upplevs helt rätt av så många är för mig ett tecken på den moraliska kris som drabbat Sverige. Jag har ägnat timmar åt att diskutera frågan med annars intelligenta människor utan att, vad det verkar, få gehör för detta mycket enkla budskap. Visst förstår jag frestelsen att ladda hem musik och film utan att betala för den, jag har själv fallit för den (innan det blev olagligt). Det jag inte förstår är hur vettigt folk kan försvara företeelsen.

Vad är det då som anförs som argument för den fria kopieringen av upphovsrättsskyddat material? Det främsta är kanske att denna slags ”stöld” [...]

(Vi kan klippa här, läs dock gärna hela artikeln.)

Det verkar som att Pelle, konstigt nog (med tanke på hans annars mycket genomtänkta bloggande), begår det främsta misstaget i fildelningsdebatten, nämligen det att han ser intellektuell egendom som en absolutgiltig moralkonstruktion. Det vill säga, man kan i absolut bemärkelse äga något ickemateriellt.

Här bör jag påpeka att jag (och vad jag förstår också Pelle) utgår ifrån den kristna moralen. Och i den kristna moralen står rätt och fel i direkt förhållande till en gudomlig entitet, vars väsen är normerande för vad som är gott. Detta medför att det i den kristna moralen existera absoluta värden som förblir oförändrade oavsett vad någon människa tycker och tänker.

I den kristna moralen är Bibeln den högsta auktoriteten för information om vad som är rätt respektive fel (i absolut bemärkelse). Och för att man ska kunna motivera t.ex. immateriellt ägande som absolut moralprincip så måste man kunna härleda detta till Bibeln – vilket man inte kan. I Bibeln finns inte minsta lilla antydan till immateriellt ägande, utan det är ett modernt och mänskligt påfund.

Slutsatsen av mitt resonemang är: Brott mot upphovsrätten kan inte kopplas ihop med det kristmoraliska begreppet stöld. Givetvis kan man diskutera samhällsnyttan i lagstiftningen som reglerar upphovsrott – och det är ju precis det bl.a. Piratpartiet gör. Men man kan däremot inte jämställa stöld med brott mot upphovsrätten, det är två helt olika saker.

Detta inlägg postades 21 augusti 2006 klockan 14:25 i kategorin Allmänna åsikter & funderingar, Internet. Du kan hålla koll på kommentarerna på detta inlägg med hjälp av RSS. Du är välkommen att lämna en kommentar eller en trackback från din egen blogg.