Lovsång… eller?
15 maj 2005 kl. 21:13 :: Tro & Kyrka
Detta inlägg skrevs för 5 år 3 månader 27 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.Det finns vissa saker i kyrkan som förbryllar mig mer än andra. Hur termerna ”lovsång” och ”lovsånger” används och tillämpas är en av dessa saker. Jag har gjort följande iaktagelser i de delar av kyrkan (dvs kristenheten) som jag rör mig i:
”Lovsång” innebär – utifrån mina erfarenheter – främst sjungandet av så kallade ”lovsånger”. Vissa definierar ”lovsång” som att sjunga sånger riktade direkt till Gud, där vi berättar hur bra han är eller något liknande, men i praktiken blir det ofta samma sak. Och denna definition tillämpas långt ifrån konsekvent, eftersom de som ger den definitionen likväl oftast betraktar vilken sång som helst i ett ”lovsångshäfte” (eller i en sångbok med hillsonglogga på) som en ”lovsång”.
Det tycks alltså egentligen inte vara det faktiska textinnehållet som avgör, utan snarare vilken stämpel den aktuella låten har fått av sammanhanget låten presenteras i och/eller upphovsmannen eller dennes status (en låttext av Bengt Johansson kommer förmodligen automatiskt att betraktas som en ”lovsång”).
Om det verkligen var textinnehållet som avgjorde, då skulle distinktionen som görs mellan det man kallar ”lovsång” och sjungandet av psalmer inte vara lika stor. Väldigt många psalmer är ju trots allt till textinnehållet ”lovsånger”, enligt de vanligast förekommande definitionerna. Det verkar som att det som avgör är, förutom det jag har nämnt ovan, rent musiktekniska parametrar. ”Lovsång” innebär alltså i vanligast i praktiken förekommende definition en viss typ av musik; en viss musikstil, ett visst [musiktekniskt] sätt att sjunga och framföra låtarna på.
Vidare så verkar sjungandet av vad som antas vara ”lovsånger” automatiskt antas vara något som ”upphöjer Gud”, vilket är ett fenomen jag är ytterst skeptisk till. Att sjunga ”vi upphöjer dig [Gud]” antas t.ex. vara detsamma som att verkligen göra det man sjunger att man gör. Oerhört märkligt. Jag är övertygad om att Gud inte blir mer upphöjd av att jag sjunger att jag upphöjer honom än vad lägenheten blir städad av att jag sjunger att jag städar den.
Potentiellt relaterade inlägg:
- Gud kan omöjligen vara sådan att jag skulle ogilla honom – eller?
Jag har, som de flesta andra människor, uppfattningar om vad som är rätt och fel, gott och ont. Jag hyser också försanthållanden om vad det är som gör en handling rätt respektive fel, god respektive ond, samt att det överhuvudtaget finns moraliska fakta; att en moralisk uppfattning har ett sanningsvärde, att den antingen är sann [...]...... - Angående det här med lovsång…
Kan inte låta bli att tycka att det här är ganska roligt – men framförallt finns det en viktig poäng här. Man skulle kunna kalla det en känga till den moderna evangelikala gudstjänstkulturen (som jag – och det erkänner jag gärna – har väldigt svårt för). (Klicka här om du inte kan se YouTube-klippet ovan.)...... - Upplevelser eller argument? Inget av det räcker!
För ett par månader sedan hörde jag någon besvara frågan ”Kan man bevisa Gud?” med något i stil med ”Nej, Gud måste upplevas!” Svaret var en del av en predikan vars poäng tycktes vara att det enda sättet, på vilket tro på Gud (vilket inkluderar försanthållandet ”Gud existerar”) kan uppstå, är genom religiösa upplevelser. Religiösa [...]......
